Jag är Mathildas förälder. Min programförklaringen är enkel: I varje situation ska Mathilda veta att jag är den som står med henne och hjälper henne att hitta lösningar. Hon ska veta att jag aldrig ställer mig i den andra änden av planen och blir en av motståndarna.
Det som låter enkelt kompliceras av att hon själv ständigt byter sida, och har svårt att minnas att jag vill hennes bästa. Hon har svårt att säga ja till nästan allt. Det blir lätt så när man inte riktigt kan avgöra vad ens ja kommer att leda till. Säkrast att vägra!
Samarbetet faller med andra ord på mig, ansvaret att hitta sätt att vara en medståndare i stället för en motståndare. Så varje dag kratsar jag hovar, lagar lansen och putsar upp Mathildas sköld innan hon rider ut på tornerbanan som kallas livet med autismspektrumtillstånd. Och sen står jag längst fram i publiken och jublar, jag och de andra medståndarna. Vi som vill Mathilda väl.
Alltid vid din sida.
Chrysalis – Susan Lordi
M som i underbar 
Det är vårt allra viktigaste uppdrag! Våra barn får inte tvivla på det. Ibland kan det sse ut som att man står på andra sidan och då hänger allt på att man ändå har lyckats pränta in att man ALLTID jobbar för sitt barn. T ex när vi jobbade för att få Torstens skolsituation att funka. Då jag samarbetade med skolan (som är fantastiskt bra). Då var det vitalt att han kunde lita på mig. Alltid!
Kram på dig Tina!
Jag har förresten fått in ett jättefint läsarbidrag: http://hantera.wordpress.com/2011/01/22/her-kjem-var-historie/
Ja, precis så är det. Tilliten måste finnas där, för att man ska lyckas med sånt som är svårt. Ska läsa, tack för tipset! ❤
Åh, känner så väl igen mig…så himla bra skrivet…Kram
Tack Mia-Marie! ❤ Kram!
Så fint och bra skrivet! Hejja det var verkligen jättebra!
Hon känner säkert en otrolig tillit och styrka i den välskötta hästen, den pålitliga rustningen och den inte bara blanka, utan även säkra, starka skölden, lansen kan väl vara lite svårhanterlig kanske…
Även när hon inte visar det eller förstår, så är hon bättre stärkt av ditt arbete och förhållningssätt, än om du inte kämpat med hennes utrustning och taktik. Och de dagar hon är mer medveten om allt du gör, är hon säkerligen innerligt och hjärtligt tacksam. Även om hon kanske inte visar det.
Heja dig och alla andra vardagshjältar som kämpar och sliter för sina underbara ungar med större eller mindre problem med omvärlden.
Tack hörrni! ❤
Jag hittade denna blogg idag! Precis så är det! Jag är den personen som min son med Asperger ska veta alltid finns där för honom. Alltid känner tillit till, alltid försöker stötta i alla lägen. Alltid jobba för att skola, mm ska fungera. Vilket det aldrig gör!!!
Men man blir väldigt ensam!
Men vad är bättre än när sonen kommer och kramar mig och säger: Mamma vilken tur att jag har dig!!!
Åh så fint Åse ❤
Du är världens bästa mamma för Mathilda! ❤
Jag är själv både en hönsmamma och en lejoninna som strider för alla mina barn, men speciellt för vår dotter som troligen har Autismspektrumtillstånd. Heja heja både dig Tina och alla andra oss föräldrar som som finns där för våra barn! ❤ Anna
Pingback: Föräldraskap och att älska ovillkorligt | M som i underbar
Dina ord berör mig på djupet av mitt hjärta! När jag läste dina rader för min sambo brast min röst av sinnesrörelse när jag skulle säga de sista att du står längst fram i publiken och jublar, och alla som vill er dotter väl…just där brast det för mig! TACK Tina för din underbara blogg och dina ärliga, blottande, nakna rader om hur er vardag ser ut! DU ÄR EN INSPIRATION FÖR MIG!!! Fattar inte hur du orkar: Varm kram Anna ❤
❤
Reblogga detta på M som i underbar och kommenterade:
Idag tänker jag lite extra på att vara en medståndare i stället för en motståndare.
Pingback: För många frågor | M som i underbar