Handla godis

Idag har jag varit och handlat med fröken autism herself. 😦

På väg till affären satt M och pratade för sig själv. ”Man får inte köra på en bil, för då krockar den bilen. Om man krockar kan man inte säga förlåt, för de kan inte höra det i den andra bilen.” (det var tydligen själva problemet med krockar, att man inte kunde säga förlåt så nån kunde höra) *lång paus* ”Fast om man tecknar förlåt… då kan man säga förlåt…” (i all förvirring kring orsakssambanden till varför det är dåligt att krocka och vad som händer då måste jag ändå säga att det är en stor insikt, att människor inte kan höra utan bara se M när de är i en annan bil!!!)

Mathilda rockade loss på allvar när vi kom till stormarknaden. Hon gick inte att prata med. ”regel nummer ett i kundvagnen: inte göra illa! Att göra illa är att slå, sparka, riva, knuffa, bita, putta. Om man gör så lyfter mamma ur en ur kundvagnen.”, vi har våra små mantran som vi kör med för att hon ska minnas hur det är, men det hjälpte idag bara såtillvida att hon istället skallade Noah 🙄 … … …

När jag lyfte ur henne var det jag som var dum. Jag ritade snabbt en serie på handdatorn, men hon ville inte alls gå med på att det var hon som slagit Noah (och såhär i efterhand inser jag att jag borde ha ritat att hon skallade till honom *suck*, men det var så rörigt alltihop så jag tänkte helt fel) och vägrade överhuvudtaget att be om ursäkt eller på något sätt lugna ner sig.

Hon kastade sig på golvet och grät att hon var för trött för att gå. Hon hängde sig på kundvagnens sida. Hon sprang storsnyftande efter oss. Hon gick och gömde sig i hörn. Hon klättrade i kundvagnen igen när jag tittade bort (Mathilda är klätterdrottningen nummer ett), och allt annat mellan himmel och jord man kan tänka sig.

När hon (och jag) lugnat sig något försökte jag med serien igen. ”Får jag rita!” sade Mathilda. Hon tog handdatorn, bläddrade till bilden där jag lyfte henne ur kundvagnen och ritade många streck som kom ut från Mathilda. ”Är det tårar?” gissade jag. ”Nej, det är en stor kisspöl!” sade Mathilda. ”Är du kissnödig?” ”JAAA!”

Jag ritade vad vi skulle göra för att komma till toaletten, gå förbi godishyllan, betala i kassan, gå till toaletten. Mathilda blev nöjd, sade helt plötsligt ”förlåt!” till Noah, blev upplyft i vagnen… och satte igång att snyfta högt igen. ”Mamma det GÅR INTE för mig att lugna sig!” hulkade hon. Jag satte mina händer för hennes öron och kramade om henne (”Är det en bra kram såhär Mathilda?” ”Ja-a!” – det är egentligen ganska nytt att man får ta i henne när hon är ledsen, så bäst att kolla) i kanske 30 sekunder. Sedan lugnade hon sig. En man borta vid bröddisken stirrade med rynkad panna på oss.

Miskommunikation. Det är hela problemet. I stället för att säga att hon behöver kissa drämmer hon till Noah med sitt huvud (eftersom alla andra sätt att göra illa finns med i listan på saker man inte får göra i kundvagnen, för då åker man ur). I stället för att tänka längre än näsan räcker strular jag itll det hela ytterligaer genom att inte efterfråga någon orsak till slåendet utan lyfta ur henne och ställa till med en för henne rätt obegriplig scen. I stället för att säga förlåt ligger hon och gråter på golvet. I stället för att rita en serie som visar exakt vad som hände ritar jag en ungefärserie…

*suck och dubbelsuck*

Jaja. Nu är vi hemma. Sams. Något mättare och ganska glada igen.

Vilken pärs.

Annonser

10 responses to “Handla godis

  1. Tina jag tycker du år en hejare på att kunna nå fram till M. Men du måste tillåta dig att misslyckas ibland. Allting har en inlärningstid. Du har lärt dig (på en rätt så kort tid faktiskt) hur du ska hjälpa M i olika situationer, mantran, scheman, ritade serier m.m. Ibland i stressen så kommer du inte ihåg att använda rätt ”ord”, men för det mesta fungerar det ju. Desto mer ni tränar på de olika sätt som finns att kommunicera på, desto bättre fungerar det för er båda. M använde ju faktiskt serien själv för att förmedla att hon var kissnödig. Vilket framsteg. Kram Mille

  2. Du har alldeles rätt. Ska tänka på det 🙂

  3. Oj.. vad jag kände igen mig i allt detta.. Trots att MIN son INTE fått någon diagnos med autism. Däremot så har jag känt och även en av sonens specialpedagoglärare han hade förut , att han förmodligen har det, autistiska drag . Jag kontaktade BUP igen, och bad dem göra en utvärdering / utredning om så är fallet. Men de verkade inte inse vikten av att detta, utan har bara lagt det på is.. Vilket är mkt underligt då de förut har reagerat väldigt starkt på hur han mått och kontaktade sociala myndigheter osv.. Nu säger alla runtomkring att han, sonen har blivit så mkt bättre på alla områden där han förut visade stora tendenser till autism. Men hallå… det kan ju inte bara försvinna ! Det skulle isf bero på mitt arbete med honom, skolans arbete med honom etc… Nä, efter att ha fått denna ”NÄMEN, känna igen känsla” av detta inlägg så måste jag gå vidar med detta. TACK för att DU delar med dig. KRAM <3<3<3

  4. Jag jobbar som personligassistent hos barn med olika diagnoser och vill tacka dig för din blog. Det är helt beundransvärt, din energi och längtan att förstå, hjälpa ditt barn. Tänk om all kända så, tänka om även föräldrar med mindre ”krävande” barn gav en tionde del av det du ger – världen skulle se annorlunda ut tror jag.
    Kämpa på! Och tummen upp till hela familjen especiellt Noah som också kommer att för vänta på syrran när det är egentligen sin tur att få mammas uppmarksamhet.

  5. Hej igen 🙂 Det var ett tag sen jag la in mitt inlägg här. Nu kommer en liten uppdatering om MIN son angående det jag skrev i inlägget förut. Efter ytterligare påtryckningar från mig till sonens Läkare skickade han åter en ny remiss till BUP, för att de skall göra en utredning om ev. autism eller autistiska drag hos sonen. NU gav jag mig inte.. BUP skickade en person till sonens skola en dag, som inkognito studerade sonen. Summa summarum av denna dag blev : Precis det som jag hela tiden misstänkt 😦 att han INTE ALLS får den hjälp han behöver i skolan, och att det har varit mkt som skolan inte sagt till mig om hans beteénde och problem med inlärning etc. Jag blev så himla ledsen, men nu så är det svart på vitt och BUP skall nu VERKLIGEN göra en STOR utredning. TACK ALLA som skriver och berättar om sina liv med nära anhöriga som har funktionsnedsättningar. För MIG som kämpar ensam för min son, betyder det ENORMT MKT. Stor Kram o en önskan om en härlig sommar.

    • Oj! Tack för uppdateringen! Jag blir arg och glad för er skull, arg på skolan och på okunnighet och brist på hjälp, glad att det äntligen, äntligen händer nåt bra! Kram!

  6. Hej igen 😀 återigen en uppdatering … Tänk att man måste slåss mot hela världen och även de allra närmsta. Men det var det värt. för NU har min son fått sina diagnoser. Atypisk autism, adhd, genomgripande störning i utvecklingen mfl. ”OH NEJ, det är inga problem med honom, det är DU som inte kan hantera honom” Hur många föräldrar har fått höra det??? Den resan jag gjort för min sons liv har ändrat hela mitt synsätt på mänskligheten och fått mig att inse mitt eget värde. Jag är stark och min son kunde inte haft en bättre mamma ❤ Än en gång, Jag tackar allra ödmjukast för Er alla för att Ni delar med er av er vardag , det ger oss andra så oerhört mkt kraft att orka kämpa vidare. Tack Tina ❤

  7. Jag undrar finns det något sätt att förklara för en person med funktionsnedsättning och tvåspråklig om att inte spola ner olämpliga saker i toaletten?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s