Är det rimligt?

Efter ännu ett idiotiskt krav om läkarintyg, denna gång för ansökan om skolskjuts, rann det över för mig. Jag har fått nog av att vara sambandscentral för tusenmiljoner ansökningar, intyg och ditten och datten.

Vi fick sent omsider, i fredags närmare bestämt, veta att barnen skulle gå på skolbussen som vanligt. Men idag, på skolans första dag, kom de inte på någon skolbuss hem från skolan, då ingen vuxen i skolan visste vart de skulle gå…

Femtonåringen ringde lugnt hem och frågade. Tack mobilteknik för det! Nioåringen var hysteriskt övertygad om att ingen skulle komma och hämta dem (vad han grundar det på vet jag inte, eftersom det inte alltför sällan händer att skolbussen av någon orsak är för svår, så vi får köra barnen). Tioåringen räknade hjälpsamt upp alla saker som kan gå fel på vägen hem från skolan, och vad man kan göra om de sker. Hon finner frid i att rabbla sina akutplaner, något som inte lugnade nioåringen nämnvärt, tvärtom. Lyckligtvis fanns en annan autismmamma vid skolan, och hon såg hans skick och tog hand om honom tills jag kom. ❤ Tack! (Sjuåringen tyckte mest att hela dagen var spännande. Det är hennes normaltillstånd.)

Jag har alltså tillbringat ungefär tre timmar med att skjutsa, hämta, lugna hysteriska barn, leta telefonnummer, kolla linjekartor, försöka komma fram till någon ansvarig, och i slutänden fanns ingen som kunde svara på om, var och när skolbussen går imorgon(!).

Till råga på allt upptäckte jag att jag i och med omorganisationen av skolbussarna som skett nu i höst (och som fortfarande pågår) förväntas  skicka in en ”ansökan om skolskjuts på grund av funktionsnedsättning”. Senast den 30 april 2014, mind you. Spännande, spännande, att få saker gjorda i förfluten tid är alltid lite extra utmanande. Till det oförskämt onödiga ansökningspapperet förväntas jag bifoga ett läkarintyg för varje barn. Som styrker deras behov av skolskjuts. Samma skolskjuts som de haft i flera år.

Och där rann det över. Vet ni vad. Det blir ingenting med det. Har kommunen minsta aning om hur lång tid det tar att få tag på vår läkare, hur lång tid det tar vederbörande att knåpa ihop nya spännande intyg eller hur vår livssituation i övrigt ser ut? Seriöst? För gissa själv: Om man går i en specialklass och behöver skolskjuts dit beror det antagligen på att man…

a. Försöker snika sig till gratis bussbiljetter? eller

b. Har speciella och av kommunen redan utredda och dokumenterade behov?

Ledtråd: Det är inte a.

Är det rimligt, att jag – som har ett dokumenterat mertidsarbete varje vecka som motsvarar mer än en heltidstjänst, och detta alltså utöver mitt vanliga jobb – ska ringa ännu fler långa samtal den här veckan, för att fixa fram information, lösningar och intyg på ditten och datten? Är det rimligt att en redan hårt belastad vårdapparat ska ha läkare som ägnar sin tid åt att skriva läkarintyg åt en kommun som redan har specialanpassade undervisningssituationer för berörda barn i stället för att till exempel träffa patienter som behöver dem? På riktigt?

Jag vet inte vad jag tycker om intygshysterin. Men en sak är jag helt säker på. Det blir inte skolchefen, kommunalrådet eller någon från kommunens skolskjutskontor som stoppar om en tioåring med hastigt påkommen feber i eftermiddag, eller tröstar en nioåring som vaknar med ångest i natt. Det blir inte deras arbetsdag som blir upphackad imorgon, av telefonsamtal, fylleriuppgifter och hämtande och lämnande av barn i brist på skolskjuts, och det blir inte deras lön som är lägre i slutet av månaden.

Och nej. Det blir inga läkarintyg som skickas till skolskjutskontoret. Den här mamman har fått så fruktansvärt nog av den här skolstarten redan nu. Det kan vara en delförklaring till att det nu på ännu en fullständigt onödig ansökan står:

”Kommunen har redan diverse utredningar och läkarintyg för barnen, men om jag får timtid för att jaga habiliteringens 25%-anställda läkare ska jag med glädje göra det och på så sätt öda landstingets medel på saker som varit klara sedan flera år.”

Annonser

7 responses to “Är det rimligt?

  1. Sanslöst! Jag förstår att du är frustrerad. Byråkratilogiken är ofta ologisk, men i det här fallet är den ju bortom allt rim och reson. Om det är autism barnen har så är ju det en bestående funktionsnedsättning. Med andra ord: om barnen hade behov av skolskjuts p.g.a. funktionsnedsättning förra terminen så har de det den här terminen också. Stå på dig!
    MVH 27-åringen med Aspergers syndrom

  2. alltså, fy fan Tina, om du ursäktar språket. Men det här landskapet blir alltmer ovänligt när det gäller att ha en familj. Nu menar jag inte ens NPF. Det är så sjukt att bo i ”bussrevolutionens land”. I dag när jag var inne på BUP kom en mamma som åkt långväga med buss och var femtio minuter sen, så hon och hennes barn missade mer eller mindre chansen att få den hjälp de säkert väntat på. För att det var otydligt med bussens slutdestination. Hon hade fått åkt taxi in till Mora sjukhus!!!! Jag säger också att det är sjukt att man inte kan få en sambandsofficer som man kan lämna ifrån sig de här organisationsgrejorna som rör skolgång utöver det vanliga. Jag känner med dig.

  3. Heja TIna, bra rutet. Vi har haft tur, taxikoordinatorn tilldelar automatiskt skoltaxi till våra barn, fastän jag varje år glömmer att förnya ansökan (gäller alltid ett år i gången). Skall faktiskt tror jag ta ett varv till stadshuset och överraska koordinatorn med lite choklad och blommor. För allt arbete hon har besparat mig.

  4. Herregud vilket onödigt slit…. Jag blir frustrerad jag med bara av att läsa eländet… Bra svar till kommunen! Lycka till!

  5. Vi råkade ut för samma sak i vår kommun. Hade en lång diskussion med skolskjutssmordnaren om detta. Intyg hade aldrig krävts innan. Ska vara rektor som bestämmer, som är insatt i elevens svårigheter. Samordnaren sa till mig, att det finns barn i kommunen som ”egentligen” kan åka linjebuss, men som bara åker taxi av gammal vana. Hon krävde intyg på alla ungdomarna på särgymnasiet. Skulle vara inne på en 1,5 vecka. (140 elever). Vi vägrade lämna intyg, då vi har fått lämna in social, medicinsk, psykolog och pedagogutredning för särgymnasiet. Jag menar, det finns ju för f-n gränser. I vår kommun är det skolan som tar in papper, men samordnaren jobbar på samhällsbyggnad. Och du vet, den ena handen vet ju inte vad den andre gör. Tack för alla dina fina inlägg!

  6. Mycket bra beskrivet och skrivet!
    Jag gav upp om färdtjänst hem från fritids förra året, då min son (med epilepsi bl a) inte fick åka med om han inte hade en ledsagare med sig!
    Det har aldrig behövts i skoltaxin, men här tyckte de att någon personal skulle följa honom hem (och sen…?) alternativt att jag skulle ta mig till skolan 4 km bort och åka med honom hem!) Herregud så idiotiskt!
    Vi cyklade hela vintern. Tack och lov var det en mild vinter. Vilken sorts vinter det blir i år återstår att se. Jag har INTE tid eller lust att ansöka om färdtjänst igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s