Pang, smällde dörren till Mathildas rum igen. Hysterisk gråt, men jag kunde inte urskilja orden. Efter några minuter minskade gråten och just när jag lyfte handen för att knacka på låstes dörren upp inifrån. Med viss tvekan tryckte jag ner handtaget och gläntade på den.
”Mathilda. Vad är fel?”
”Jag vill inte att nån annan ska höra.” Mathilda snyftade fortfarande, men tyst i stället för högljutt.
Jag smet in i rummet och stängde efter mig, fortfarande tveksam till om jag var välkommen och beredd att försvinna vid minsta tecken på irritation.
”Nu då? Vad är fel Mathilda? Varför är du ledsen?”
”Jag upptäckte två saker på min önskelista som jag ABSOLUT INTE VILL HA!”
”Ojdå… Vad var det för saker?” (här blev jag full i skratt)
”En docka” (här följde en föraktfull paus) ”Och godis. Godis som julklapp!!! Det är inte bra!”
Jag fokuserade på min egen andning för att inte börja fnissa. Var det så enkelt, alltså? Fel saker på önskelistan som storebror lite hastigt fyllt i åt henne när hon vägrade komma ut ur sitt rum. Samtidigt insåg jag att här fanns en situation som hon verkligen inte kunde komma på ett enda sätt att lösa.
”Ojdå…” sade jag ”Då får vi ta bort de sakerna från önskelistan. Klart att det inte ska stå saker på din önskelista som du inte vill ha. Blir det bättre då?”
Mathilda nickade.
”Jag har redan två dockor”, sade hon efter en stunds tystnad. ”Tre vore för jobbigt!”
Ser ni, hur skör jämvikten är, hur lite av vår verklighet hon delar? Mathilda har alltid bra orsaker till att göra som hon gör, det är bara det att ibland förstår vi dem inte. Ansvaret att skapa kommunikation ligger på mig, hon behöver hjälp att kunna förklara, lugn och ro och massor av tålamod. Så här är det för många med autism, ADHD eller andra kognitiva funktionsskillnader.
Ja. Det är svårt att kommunicera med någon som blir utom sig av saker som för många frågor på en gång, för ljummet dricksvatten eller fel saker på önskelistan (en Docka!). Men det är ingen ursäkt för att vifta bort Mathildas beteende som irrationellt, för finns det en sak hon INTE är, är det irrationell. Om vi fokuserar på att ändra, belöna eller bestraffa hennes beteenden, eller gör våra egna tolkningar av vad vi tror att hon vill, då kommer vi aldrig att få veta hennes skäl. Då får vi aldrig tillfälle att lära henne grundläggande saker som kommunikation, relationer och förtroende.
Det finns alltid en orsak. Det är bara det att jag inte alltid kommer ihåg att det är så. Idag mindes jag.
M som i underbar 
Känner igen detta väldigt väl. En eloge för att du lyckades låta bli att skratta. Tyvärr misslyckas jag med det ibland, och det känns fruktansvärt. Jag vet ju själv hur kränkande det är att bli skrattad åt när man är som mest arg och förtvivlad.
DU skriver så otoligt bra!
Tänk, vilken tankeställare vi får då en sådan ”liten” sak kan ställa till det så stort… Det gäller att fler blir lika duktiga som du! Att inte gå på beteendet, utan försöka förstå orsaken. Det finns ju en orsak värd att respektera bakom de flesta utbrott. Hos alla…
Gud vilket bra inlägg! Just så där är det ju. Att det alltid finns anledningar och att deras tänkande absolut inte är irrationellt! Skulle nästan vilja skriva ut det och sticka under näsan på folk som inte fattar.
Kramar!
Tack hörrni! 😀 Det är ju inte jag som ska ha beröm, det är Mathilda! Hennes sätt att förklara är fantastiskt; jag behöver bara skriva ner… Och en sån sak som att hon faktiskt stack in på sitt rum, lugnade sig och sedan förklarade var som var fel i stället för att slå närmaste syskon med ett tillhygge! Det är fantastiskt!
Detta var ju som en kopia av min Tussan. Dom är underbara och ibland så svåra att förstå och bara för att man inte är på samma våglängd. Att hinna tänka till vad som orakat ett förkrossat ledset barn är ju inte så lätt alla gånger.
Kämpar kramar från Tussan Kavat och Rak mamman
Vilket fantastiskt inlägg!!
Och vad jag önskar fler kunde förstå och tänka som du gör!
Tack hörrni! ❤
Men, vad händer vid själva julklappsutdelningen? Pallar hon att få någonting som hon inte önskat sig (tex docka) eller är det helt beroende på dagsform?
Hela december och halva januari är en plåga för Mathilda rent ut sagt. Om hon inte gillar en present öppnar hon snarare nästa än att klaga, men det blir så ansträngande med en massa paket och undringar kring vad som är i och… När Mathilda får presenter kan hon alltid välja att få reda på vad det är innan hon öppnar. Då känns det bättre, säger hon. Oftast vill hon inte veta, men bara att hon vet att hon kan få det gör henne lugnare. ”jag gillar att få överraskningar. Fast inte om det är en jobbig dag”, sade hon häromsistens.
Hon låter så klok din dotter, och du låter så insiktsfull! Tack för att du delar med dig!
Like A Bridge Over Troubled Water ❤
Du skriver Superbra Tina och M har så fantastiskt bra förklaringar…
Ser fram emot hennes böcker längre fram!!!
“jag gillar att få överraskningar. Fast inte om det är en jobbig dag”,
japp DET skriver jag under på också…
Tack Jessica!
Tack för din härliga blogg som jag nyss hittat! Har två söner med Asperger & Asperger/ADHD och både jag och min man känner igen mycket av våra barn i oss själva, så ibland blir det riktigt körigt. Att läsa om M och er vardag känns inspirerande, det landar rätt i min mammamage. Fantastiskt hur du hittar vägar att möta din M, jag läser, lär och tar till mig ❤
Åh vad bra du skrev om julklappar också! Nu förstår jag mitt underbarn ännu mer! Kan du inte skriva en krönika om det nu när det närmar sig advent o jul? Duoch M uttrycker det så bra!
Tack! Det finns några inlägg om jul och lucia och så på bloggen redan, men det kommer nog att komma fler, det vågar jag lova. Varje år bjuder på nya utmaningar. 😉