Skriver till ADHD-mottagningen. Så att det verkligen diarieförs, till skillnad från ett telefonsamtal. Sånt här är så dumt så det är svårt att förhålla sig till. Varsågod att inspireras och kopiera valda delar! Om vi är många som protesterar, går det fortare för mottagningarna att börja följa svensk lag, där drogtester av alla slag alltid måste vara individuellt och medicinskt motiverade.
”Hej!
Jag har fått brev om att ta årliga blodprover i samband med min ADHD-medicinering sedan många år, och jag antar att PEth-test ingår. Jag har inga problem med de andra testerna, men jag motsätter mig PEth och vill att det stryks ur min provlista.
Orsakerna är följande:
– Jag är helnykterist, så detta prov är helt onödigt. Det finns ingen orsak att göra tester för saker man enkelt kan fråga patienten om. Vi har t ex inga tester för rökning, sovvanor eller motion, dem pratar vi helt enkelt med våra patienter om.
– Det är olagligt att beställa PEth rutinmässigt för alla patienter i en viss grupp, ålder, med en viss medicin etc. JO som är högsta beslutande organ i dessa frågor, har beslutat att alla typer av drogtester inom ADHD-vården måste motiveras på individnivå, och vara sant frivilliga, i och med den integritetskränkningen de innebär i lagens mening. Detta finns åtskilliga beslut om, och IVO har även skickat ut extra påminnelser till alla regioner om detta senast 2022.
– PEth är dyrt och tidskrävande, och det kommer i vägen för viktigare analyser. Jag är analytisk kemist. Interndebiteringen i region Dalarna är ca 300 kr för varje PEth-prov. Provet tar ovanligt lång tid att analysera då det först måste frysas till -70 grader. Detta innebär att andra, viktigare prover, får vänta. Därför bör det användas där det verkligen kan förväntas göra nytta, nämligen vid missbruk och ffa riskbruk. Inte för 45-åriga medelklassmammor som aldrig ens dricker lättöl.
– PEth har en hög frekvens av falska positiva svar, 3-5% i studier.
Jag vill att detta förs in i min journal. Dessutom vore det lämpligt att se över era rutiner så att de följer svensk lag.
Vänliga hälsningar, ”
Tyvärr glömde jag att skriva att man på labbet ofta har som rutin att också göra en CDT-analys varje gång man gör en PEth-analys, som naturligtvis också kostar pengar, runt 120 kr idag. Så ca 400 spänn som är helt bortkastade för den som liksom jag inte eller knappt dricker nån alkohol.
M som i underbar 
Hej!
Oh så bra du bemöter din kallelse! De borde få sig en tankeställare! Lycka till!
Hälsningar Annika
Hej!
Du skriver att drogtester är onödiga. Jag tycker att det låter sunt att sjukvården vill följa upp när man står på narkotikaklassad medicin, som är beroendeframkallande, så att patienten kan få tidiga indikationer på felaktigt bruk och att insatser kan göras.
Idag tar närmare 7% av alla killar mellan 10-17år narkotikaklassad ADHD medicin. Mycket av denna medicin hamnar i fel händer. Så mycket som 20% av alla som pluggar på universitet har någon gång, vissa illegalt, använt medicinen som prestationshöjare. Studie från 2018 visar att så mycket som 5% av alla som går på sprututbytesprogram i Malmö hade tagit legalt föreskriven ADHD medicin som sista dos innan besöket.
Jag kan ibland ha svårt att sova på nätterna av vetskapen av hur mycket narkotikaklassade läkemedel som skrivs ut i vårt land. Jag blickar också västerut mot ett land som skrivit ut ADHD-medicin i riklig mängd till sina barn och unga, 20 år innan vi började. Ett land som under dessa år, mycket p.g.a läkemedelsbolagens lögner, förskjutit den normativa gränsen för vad människor behöver för piller för att från början klara smärta och trauman till att nu behöva narkotikaklassad medicin som hasch och amfetamin för att klara av sin vardag.
Tycker därmed att förståelsen för drogtester kunde vara något större. Tester som kan agera skydd till både patienter och unga i samhället.
Hej!
Det finns många faktafel i din kommentar, så för framtida läsares skull kan jag inte lämna den oemotsagd. Det är inget personligt och du behöver inte svara om du inte vill.
”Du skriver att drogtester är onödiga. Jag tycker att det låter sunt att sjukvården vill följa upp när man står på narkotikaklassad medicin, som är beroendeframkallande, så att patienten kan få tidiga indikationer på felaktigt bruk och att insatser kan göras.”
Det går inte med drogtester att bedöma hur en person använder sin ADHD-medicin, om hen tar för mycket, för lite, för ofta etc. Testerna svarar bara på om en person har vissa substanser eller metaboliter från dem i blodet, eller i vissa fall ämnen som bildas som en följd av användandet. De kan därför inte användas som du föreslår. Det enda man kan se är om någon använt eller i vissa fall exponerats för ett femton-tjugotal droger under den senaste tiden, oftast räknat i dagar. PEth som jag skriver om i blogginlägget visar för vissa personer ingenting ca tre dagar efter en rejäl fylla. Samtidigt kan andra få utslag för att de använder munvatten dagligen. Det är inte särskilt precist, särskilt inte då mängden falska positiva svar för PEth i studier ligger på upp till 5 patienter per 100. Falska positiva svar på rutintester för att upptäcka alkoholism, rutinmässigt utförda i en patientgrupp, riskerar att ge ganska allvarliga konsekvenser för många personer, särskilt om testerna utförs varje år eller t o m flera gånger per år, vilket naturligtvis ökar risken för att en enskild person drabbas.
Det är omöjligt att säga att något är ”beroendeframkallande” utan att ange vilken mängd som används och i vilken form, detta då kemiskt beroende skapas som en direkt följd av snabb stimulering av vissa områden i hjärnan (bl a nucleus accumbens). Det finns inga ADHD-mediciner som är beroendeframkallande i de mängder och beredningsformer som används inom vården. Till exempel är en vanlig dos Attentin, dvs rent dexamfetamin i tablettform, 5 till 20 mg (se FASS.se). En måttlig överdos för en droganvändare kan ligga på 200 mg. En förpackning Attentin innehåller i många fall 100 tabletter och skrivs vanligtvis – liksom all annan narkotikaklassad medicin – ut i ganska exakt de mängder som går åt, och med uttagsspärr så de inte kan tas ut för ofta. Dessa tabletter räcker helt enkelt inte för att underhålla ett substansmissbruk.
”Idag tar närmare 7% av alla killar mellan 10-17år narkotikaklassad ADHD medicin. Mycket av denna medicin hamnar i fel händer. Så mycket som 20% av alla som pluggar på universitet har någon gång, vissa illegalt, använt medicinen som prestationshöjare. ”
9% av alla pojkar 10-17 hade en ADHD-diagnos 2021, och alla med ADHD tar inte centralstimulerande medicin, eller medicin överhuvudtaget. Jag ställer mig lite frågande till uppgiften att 7% av dem ”tar ADHD-medicin”, då vi inte för läkemedelsstatistik på det sättet i Sverige (pga vi saknar diagnosregister). I stället för vi statistik på ”hur många som hämtade ut en viss medicin minst en gång under ett visst år”, och 2021 var den siffran 6,6% för pojkar 10-17. Det är något färre än förväntad andel, vilket är olyckligt, då omedicinerad ADHD innebär mångfaldigt ökade risker för bl a sjukdom, olycksfall, självmord och dödsfall av andra orsaker, detta enligt bl a svenska långtidsstudier av hög kvalitet. Det är givetvis positivt att 75% av pojkarna får testa en medicin som man sedan länge vet är både effektiv och säker, och har stor effekt mot de farliga biverkningarna av det som ibland kallas psykiatrins farligaste tillstånd, ADHD. Men genom studier vet vi att det är möjligt med en bra och säker ADHD-medicinering för 90-95% av de drabbade (Barkley mfl), kanske till och med något fler, så det är en för liten andel sett ur behandlingssynvinkel. All ADHD-medicin är inte heller centralstimulerande; av de sju vanligaste preparaten har två andra verkningsmekanismer. Centralstimulerande medicin har i studier god effekt för ca 70% av personer med ADHD, så av de 6,6% som testar ADHD-medicin någon gång under ett år, är det långt ifrån alla som testat just ett centralstimulerande preparat, dvs något av dem som är narkotikaklassade.
Ang universitetsstuderande och vad de testat och inte testat föreslår jag en jämförelse med andra illegala substanser. Från studier av tullbeslag vet vi att illegala ADHD-preparat vanligen smugglas in i landet, den stora bulken har inget att göra med förskrivning.
”Studie från 2018 visar att så mycket som 5% av alla som går på sprututbytesprogram i Malmö hade tagit legalt föreskriven ADHD medicin som sista dos innan besöket.”
Det tyder i så fall på en sorglig underdiagnosticering och behandling bland sprutnarkomaner i Malmö. Den siffran är betydligt lägre än förväntat.
”blickar också västerut mot ett land som skrivit ut ADHD-medicin i riklig mängd till sina barn och unga, 20 år innan vi började. Ett land som under dessa år, mycket p.g.a läkemedelsbolagens lögner, förskjutit den normativa gränsen för vad människor behöver för piller för att från början klara smärta och trauman till att nu behöva narkotikaklassad medicin som hasch och amfetamin för att klara av sin vardag. ”
Så ser trenden dock inte alls ut i Sverige, vi har en alldeles för låg förskrivning av ADHD-medicin bland vuxna, vilket som jag redan förklarat har stora konsekvenser för liv och hälsa i denna grupp.
Slutligen: Utmaningen i klinisk vardag är att få ADHD-patienter att fortsätta ta sin utskrivna medicin. Det beror på att själva tillståndet i sig gör det svårt att etablera vanor och rutiner, att bedöma sitt fungerande utifrån och att hålla fast vid fungerande strategier.
Att utföra rutinmässiga drogtester av personer med ADHD är emot svensk grundlag. Det är med andra ord inte något jag eller någon annan behöver ha förståelse för; JO har upprepade gånger konstaterat att det är olagligt och IVO och Socialstyrelsen påminner med jämna mellanrum om detta.
Slutligen är påtvingade drogtester, rutinmässiga eller ej, inte god beroendevård. Det verkar som om många drar en rak linje mellan drogtester och att människor slutar använda illegala substanser, men det de slutar med är tyvärr alltför ofta att ha kontakt med den sjukvård som skulle kunna hjälpa dem. Förskriven ADHD-medicin som patienten faktiskt tar och fortsätter att ta, minskar till exempel risken att använda droger, bl a enligt svenska studier.
Om risken för substansmissbruk – och alla dess fruktansvärda följder – faktiskt minskade av rutinmässiga drogtester av ADHD-patienter hade jag varit fullständigt för. Tyvärr pekar mycket på att det är precis tvärtom, att testerna ökar risken för beroendesjukdom. Om målet är att minska förekomsten av beroendesjukdom i samhället, eller riskerna för enskilda individer, är rutinmässiga drogtester av ADHD-patienter helt fel väg att gå.
Ska vi på allvar få bukt med berooendeproblematiken i vårt samhälle, måste vi använda vetenskapligt underbyggda metoder som fungerar, inte metoder som bara låter bra för lekmän.