Föräldraskap och att älska ovillkorligt

Neurobloggarna bloggar om uppfostran den här veckan. För mig är uppfostran en sorts naturlig följd av den tid och kärlek jag ägnar mina barn, och de två går inte att särskilja från varandra. Ju fler år jag tillbringar som förälder desto mer inser jag att receptet stavas kärlek, mera kärlek, och ännu mera kärlek, och så kommer folkvettet av sig självt.

”Då får jag ju fundera över vad min kärlek kräver av mig”, sade någon vid ett tillfälle, apropå truliga tonårsbarn och att alltid vara beredd att ta första steget till försoning. För att det är ett föräldraansvar att älska ovillkorligt, utan krav på motprestation, och att vara den vuxne i relationen med sitt barn, oavsett ålder.

Det fanns en tid när jag tappade fokus. När livet med Mathilda var så svårt att jag var beredd att testa metoder och gå rakt emot min magkänsla för att kanske, eventuellt kunna få till något som fungerade. Det ser jag med sorg tillbaka på.

Några fina föräldrar fick mig på banan igen, Anna M till exempel. De hjälpte mig att minnas vilken sorts förälder jag egentligen vill vara, och att relationen är det viktigaste av allt. Långt viktigare än bordsskick, guldstjärnor eller att ha rätt, och extra viktigt för det barn som inte kan kommunicera och relatera på samma sätt som alla andra. De flesta barn är robusta. De flesta barn har inte autism.

För ungefär två år sedan skrev jag min programförklaring. Den gäller fortfarande. Krångligare än så behöver det inte vara, det här med uppfostran. Så tänker jag. Vad tänker du?

Annonser

2 responses to “Föräldraskap och att älska ovillkorligt

  1. Har precis hittat din blogg och läst lite hit och dit. Jag blir berörd, lättad, orolig, hoppfull och tusen andra saker på en och samma gång. Är precis i början av en utredning av min älskade 2,5-åring.

  2. Jag uppfostrar min älskade adhd tjej med tydlighet, regler, struktur och rutiner. Många vuxna, föräldrar i skolan, på dagis, i kön på Ica kommentarer ofta att jag är för sträng eller tom för hård.
    Men många vuxna, föräldrar med barn med funktionshinder, psykologer, läkare och personal på skolan säger att utan din tydlighet och din gränssättning skulle hon inte gå att hantera på ett sånt bra sätt.
    Alla regler, all tydlighet, alla konsekvenser och rutiner har hjälpt min lilla trollunge mer än något annat.
    Ja, också en massa kärlek förstås 🙂
    Pia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s