Hej busschaufför

Hej du busschaufför som stoppade Mathildas storebror när de skulle kliva på skolbussen och sade åt honom att han var tvungen att kliva av och gå på sist!

Jag vill direkt säga att jag är inte upprörd och inte arg. Jag vill helt enkelt förklara några saker oss vuxna emellan. För det som hände idag är vuxnas ansvar att kommunicera kring, inte barns. Och det var väldigt, väldigt olyckligt. Mathilda har låst in sig på sitt rum och vägrar att äta medan jag skriver till dig, kanske säger det något om hur rädd hon blev? Och alldeles i onödan, tänker jag. Sånt här ska vi vuxna sköta, inte barnen. Därför skriver jag till dig.

När Mathilda klev på bussen, idag som alla andra dagar, gjorde hon det enbart för hennes storebror stod bredvid henne i kön. Det är enda sättet för henne att ta sig på bussen. Du kanske inte har sett Mathilda så ofta? Det beror på att hon aldrig åkt bussen hem förrän i år. Hon har helt enkelt inte vågat eller orkat åka skolbussen förut, inte förrän nu, när hon går i fyran och är nästan tio år gammal. Vilket direkt för oss in på varför hennes storebror står med henne i ledet till skolbussen varje dag, och varför han går på tillsammans med henne och inte med de äldre ungdomarna: Mathilda har autism.

Mathilda är nästan tio år, men känslomässigt och socialt är hon ungefär som en tre och ett halvt åring. Hon är rädd för saker som låter högt, hon är rädd för armar och ben som rör sig snabbt och som hon inte kan avgöra riktningen på (de skulle ju till exempel kunna träffa henne i huvudet?), hon känner igen ett begränsat antal ansikten, hon förstår inte automatiskt vad andra vill henne och hon missförstår ofta det som händer. Idag kom hon till exempel hem och grät och sade att Samuel inte hade fått följa med bussen hem. Och det var ju en grav missuppfattning av vad som verkligen hände.

Idag klev Mathildas storebror på bussen med henne, och du bad honom att kliva av igen och ställa sig sist med de andra större barnen. Han säger att han svarade att han var med sin lillasyster som har autism, men att du inte lyssnade på det, att du sade att det inte spelade någon roll. Det kan jag också förstå. Fjortonåringen är ungefär lika lång som både dig och mig, och han ser definitivt ut som den sortens unge som skulle kunna dra till med en nödlögn för att slippa flytta sig. Och dessutom, vad är autism egentligen? Vad är det för en lam ursäkt? Så kan man ju tänka.

Jag kan förstå att du vill att de äldsta skolbarnen står sist i ledet och går på sist. Det funkar ju helt enkelt mycket bättre när de små kommer på först, de där som är lite osäkra, flamsiga och ibland inte riktigt hänger med när kön går framåt. Då är det bra att både fritidsledarna finns där framme och att de äldre barnen finns där bakom. Dessutom kan ungdomarna faktiskt generellt vänta betydligt bättre än de små.

Nu var det inte riktigt så att det storebror sade var en undanflykt. Han menade allvar, blodigt allvar (han gör alltid det, storebror har också autism, och ett av hans autistiska särdrag är att han sällan ljuger, han tänker liksom inte tanken ens). Jag antar att han kanske inte tittade dig i ögonen när han sade – muttrade? – det där om autismen? Det brukar han inte göra när han blir upprörd. Avvikande ögonkontakt är också något som ingår i autismdiagnosen, när du tror att han tittar dig i ögonen tittar han i själva verket på din näsrygg, fråga honom någon gång, så får du höra allt om hur man undviker ögonkontakt. Men i alla fall, vi är ju så inkörda på att den som inte tittar någon i ögonen ljuger. Jag kan förstå om du trodde att han bara var bekväm.

Nu klev ju storebror bara förbi dig trots dina protester, helt resolut, och gick och satte sig inne i bussen. Jag antar att det gjorde dig irriterad. Mathildas storebror hade ingen längtan efter att vara respektlös, han är normalt sett en väldigt vuxen och ansvarstagande tonåring. Det var bara det att Mathilda blev jätterädd och chockad, och trots att det kanske inte syns utåt för dig (personer med autism har bland annat ett annorlunda och svårtytt kroppspråk) märkte han direkt att nu var Mathilda på väg att tappa kontrollen. Och jag tror att både du och jag kan förstå att han valde att skydda sin nästan hysteriska lillasyster framför att lyda dig. Barn är fina på det viset. Trogna.

Storebror hade ju förstås kunnat skydda Mathilda genom att ropa dit en av fritidsledarna, kanske du invänder nu. Det hade han säkert gjort, om han ens tänkt tanken. Men vet du, kommunikationssvårigheter, att veta vad man ska säga, hur, när och till vem, det är också en sak som personer med autism har svårt med. Storebror kom inte överhuvudtaget på tanken att ta hjälp av en vuxen, och inte ens på en direkt fråga kunde han omedelbart förstå poängen med det. Det är lite som det här med att ljuga: Man måste liksom ha en bra bild av hur den andre personen tänker för att klara det. Och just det där med att inte så lätt förstå hur den andre tänker, det är en av definitionerna på autism.

Det var bra att resan inte blev så lång, att vi ändå bor ganska nära. För Mathilda är rädd nu. Hon vill inte åka buss hem imorgon. Hon tror att det kanske kommer att bli bråk igen, och att Samuel inte får följa med henne på bussen, och när hon tänker på att bli lämnad ensam på bussen blir hon lika rädd som vilken tre- och ett halvtåring som helst skulle bli. Nästan panikslagen.

Jag vill verkligen, verkligen inte behöva återgå till att hämta henne med bil varje dag efter skolan igen. Jag tror att hon skulle uppleva det som ett misslyckande. Barn som går i fyran vill gärna vara stora och klara saker, och Mathilda är inget undantag. Även tre -och ett halvtåringar vill förresten gärna kunna själva. De behöver bara lite mer stöd.

Mathilda, som har en kropp som en tioåring och ett känsloliv som en treåring, klarar att åka skolbussen tack vare att hennes bror står där, tätt efter henne i kön varje dag, och följer med henne hela vägen hem. Jag hoppas att han kan få göra det utan att ni ska behöva hamna i konflikt i fortsättningen, utan att du ska behöva bli irriterad, storebror ställas i en svår valsituation och Mathilda bli livrädd.

Det var bara det jag ville säga. Tack att du läste.

Annonser

31 responses to “Hej busschaufför

  1. så fel de kan bli! hoppas alla bussresor går bra hädanefter…Och som vanligt skriver du så himla bra…

  2. Hej Tina! Jag hoppas att busschauffören verkligen får läsa inlägget! Skicka det till bussbolaget!
    Min dotter och jag hamnade i en allvarlig situation när vi skulle gå genom spärrarna i T-banan, pga spärrvaktens totala brist på empati och förståelse, så jag anmälde till SL och förklarade vad som hänt, var det hänt och när. De skulle genast ta tag i det och spärrvaktens chef skulle tala med denne direkt! Jag blev tagen på allvar och fick också möjlighet att förklara att min dotter inte är den enda med osynlig funktionsstörning som använder sig av SL:s kommunikationer. Hon har t ex mycket svårt att förstå skillnaden mellan att gå in eller att gå ut genom en spärr. SL beklagade det som hänt och jag bad dem att verkligen uppmärksamma problemet, eftersom de tar hänsyn till t ex synskadade och rullstolsbundna och de höll med. Vi måste ligga på och informera. Vi kan nog tyvärr inte bara räkna med att andra ska förstå.
    Hoppas att Matilda kan och vill åka buss igen!
    Stor styrkekram till er!

  3. Hoppas verkligen att han läste och hade vett nog att ringa/skriva och be om ursäkt och att han nu förstår, och självklart att han låter storebror gå med.

  4. louiseinskottorp

    Fantastiskt bra skrivet. Jag hoppas Mathilda vågar åka med bussen igen.

  5. Jag blir ju lite förvånad att fritidsledarna (för visst skrev du att det fanns såna där) inte uppmärksammade detta och hjälpte till u t a n att storebror behövde ropa på hjälp från dem… De torde väl veta om barnens diagnoser, även om inte busschauffören hade koll, eller? Utan att veta så mycket om situationen så känns det spontant som att det är de som brustit i sin tillsyn, eller har jag fel? En busschaufför (om det inte är samma varje dag) kanske inte kan ha koll på allt, men de som har tillsyn vid bussen borde ju veta… För det här känns som en jättesorglig situation som inte borde fått uppstå…

  6. Har du kontaktat bussföretaget/ledningen? Min son har också råkat ut för tråkigheter i kollektivtrafiken och jäklar vad de fick skämmas när jag tog ihop med dem!

  7. Jag hoppas att du lyckas få fram det här till bussbolaget, och alla som kör skolbussen.
    Precis som autister kan ha svårt att förstå neurotyper, så kan neurotyper ha mycket svårt att förstå autister. Jag tänker att det är ett handikapp. Här blev det ju det, chauffören förstod inte vad som hände, i den här situationen var det hen som hade ett avvikande funktionssätt och stod utanför begreppsvärlden och all möjlighet att hänga med (av tre personer var två autister).

  8. Hej,
    Ville bara att du skulle få veta, ditt inlägg dök upp på våran interna Facebook hos oss på Göteborg Spårvägar och jag som spårvagnsförare tar till mig, även om vi inte kör skolresor på det sättet som bussen och har minst först osv. Men ville att du skulle veta att även vi läser och tar till oss.
    Jag själv har jobbat mycket inom vården med vuxna handikappade och förstår precis vad du menar men tyvärr (VERKLIGEN TYVÄRR! ) finns det en väldig oförståelse för människor som är ”lite annorlunda” och det är väldigt jobbigt för den med handikapp och deras anhöriga. Allt det vet du ju redan, ville bara säga att det var otroligt bra att du skrev och jag hoppas att du även kontaktat bussbolaget! ?
    Hoppas det löser sig för er och att det funkar i fortsättningen,
    Höstkramar ifrån Förare 405

  9. Jag sitter med tårar i ögonen och förundras över ditt sätt att skriva.
    Viken härlig insyn du har i hur barnen tänker och hur de ser på saker och ting.
    du verkar vara en underbar mamma så du kommer säkert se till att mathilda lyckas åka buss igen. Hon har dig och världens, låter det som, bäste storebror.
    Hon kommer att lyckas bra i livet. Kram

  10. Med den här probelmatiken hade jag inte börjat testa bussresor utan att först kontakta bussbolaget och se till att personalen där var fullt införstådd med situationen!

    Så gjorde vi med superallergiska barn, det är ju avgörande att chauffören förstår vad som händer OM något händer. Det räddade livet på min bror när han fick en anafylaktisk chock av skollunchen som han ätit precis innan han klev på bussen hem.

    Under den korta resan hann han kollapsa totalt, och ”vår” busschaufför stannade inte på hållplatsen vid vägen utan svängde in på vår lilla grusväg med sin stora buss och BAR honom in i vårt hus, där mamma kunde agera rätt och få liv i honom igen.

    Det är inte lätt att göra rätt, speciellt inte om man inte fått veta vad som är rätt.

    Involvera ert bussbolag så ska det säkert ordna sig! ❤

  11. Jag får också tårar i ögonen när jag läser det här. Du skriver så fint och tydligt och bra. Du har en gåva i att uttrycka dig! Jag tror att med den förklaringen så förstår nog busschauffören också bra och förhoppningsvis ordnar det sig.

  12. Men guuuuuuuuuuuuuuuu, så fantastiskt bra du beskriver saker och ting!!!
    TACK!

    Hoppas hoppas HOPPAS, att Mathilda vågar prova att åka buss igen!

    Kram på dig fantastiska människa!!!!!

  13. Så tråkigt när sådant här händer. Och har full förståelse att du är besviken på chauffören. Men tycker nog att informationen brustit både från föräldrar och skola. En bra kommunikation mellan skola och bussbolag hade detta inte hänt.
    Hade jag haft ett barn med autism eller något annat hade jag själv stått vid busshållplatsen och sett till att busschauffören blivit informerad om problemet. Hoppas verkligen ni löser detta för lilla Mathilda.

  14. Åhhhhh…

    Har själv en dotter med autism och hon är 20. Klarar inte av alls att åka med kommunal trafik om hon inte har assistent med sig 😦
    All denna kompetens 😦
    Kram till er

  15. Maryam Yazdanfar

    Hej,
    Mitt namn är Maryam Yazdanfar, jag är kommunikationschef på Nobina, Sveriges största bussbolag. Ett stort tack för din text! Jag vill gärna komma i kontakt med dig och blir glad om du kontaktar mig på mail eller telefon, 08-410 653 09.

  16. Det vore lämpligt av skola/förälder att informera bussbolag och i sin tur förare när det finns extra behov på det ena eller andra viset. Så slipper man att det blir såhär.

    Det tar nämligen ungefär två sekunder och sen ska alla på först med det kaos det innebär. Och så blir någon knuffad/ramlar/etc och så är det förarens fel.

  17. För att undvika sådant här ska ansvariga från skolan informera bussbolaget om ändringar i rutinerna.

    Föraren kan rimligtvis inte veta varför alla inte höll sig till den överenskomna ordningen och det är bra att säga till i förväg.

    Att tro att folk jävlas är så trist.

    Det finns ett system för att hålla ordning av en orsak. En avvikelse kan räcka för att det ska bli kaos och då sker lätt olyckor och de kommer också läggas på bussförarens ansvar.

    Att köra skolbarn är svårt. De flesta uppför sig men inte alla. Tyvärr.

  18. Hej på er alla som läser och kommenterar! Stort tack för era tankar, förslag och kommentarer! Jag vill återigen påpeka att jag inte är arg eller ens upprörd på busschauffören. Det var inte en person som kör den här bussen så ofta, och jag tänker att ibland får inte alla all information. Jag kan inte föreställa mig att någon av våra busschaufförer skulle vara ute efter att ”jävlas”.

    Det är jättetråkigt att höra att flera av er här och flera som skrivit till mig på andra ställen haft problem med kollektivtrafik och skolskjuts. 😦 Vi har aldrig någonsin, under alla år med skolbussen här, haft annat än lovord åt våra omtänksamma och noggranna busschaufförer, och har det inte nu heller!

    När jag lade ut den här texten gjorde jag det för att jag kände att den speglade det vardagsstrul som kan uppstå kring personer med autism på ett väldigt tydligt sätt. Att det här är en situation som vi är många som kan lära oss något av, jag själv inräknad. Ibland uppstår situationer som borde ha förebyggts genom noggrann kommunikation, och det här var en sån situation. Ingen skuld åt någon. Vi tar det som ett tillfälle att lära av erfarenheten.

    Tina

    P.S. Jag hoppas ni ursäktar att jag inte svarar er var och en personligt den här gången. Jag har haft (och har fortfarande) en lunginflammation och är väldigt trött, och jag var inte alls beredd på att den här texten skulle bli så läst och vitt spridd som den blev.

  19. christian steffen

    Mycket kärlek och omtanke till Mathilda med storebror! Hoppas att buss-åkande fortsätter även efter detta!

  20. I en situation som denna eller liknande där man tränar eleven i dagligsituationer ska det alltid finnas back up från skolan, någon som har lite extrakoll, speciellt om man har två ungdomar med samma hcp. Man kan inte begära att alla ska känna till våra osynliga hcp eller se på ungdomar/ vuxna att dom uppfattar annorlunda. Det återstår en del att ta itu med i våra skolor i utbildning men vi når ändå inte alla, jag vet efter att ha arbetat med unga och vuxna med hcp i mer än 30 år.

  21. Jag är så imponerad av alla mogna och intelligenta kommentarer – precis som Tinas inlägg!! Jag hoppas allt ordnar till sig till det bättre. / Sten

  22. Mathilda har åkt bussen hem med storebror både igår och idag. Idag har Mathildas storebror fått ett påskrivet intyg med sig hem från skolan. Intyget är från rektor och bussbolagets chef, om att storebror alltid ska få åka med Mathilda för att hon behöver det. Tryggt att barnen blir tagna på allvar!

  23. Så skönt att det ordnade sig för Mathilda och storebror!! Du beskriver så otroligt bra vardags situationer som kan uppstå. Vår dotter som är 13 år, pendlar själv och pga hennes diagnos tittar hon aldrig i busschaufförernas ögon, ler och säger Hej. Nä, hon trycker månadskortet på automaten och går förbi chauffören. Vår dotter som troligen har Autismspektrumtillstånd kan säkert uppfattas som oförskämd i vissa sociala sammanhang. Hon har svårt för att se folk i ögonen och säga Hej eller Hejdå. Det kan med andra ord uppstå flera situationer i vardagen där vår dotter blir missförstådd. Precis som dina barns upplevelse! Du är en fantastisk mamma! Styrkekram, Anna

  24. Blir så oerhört tacksam att du förklarar saker på ett lättbegripligt sätt!

  25. Det är ju inte busschaufförens fel. Han ville se till att alla följde reglerna dom har och om det måste finnas undantag för den regeln så är det ju förälderns uppgift att informera fritidsledare och dom i sin tur busschauffören.

    • Ingen har heller påstått att det är busschaufförens fel. Det är ju bara onödigt att peka ut skuld i sammanhanget, bättre att se till att det funkar nästa gång.

  26. Får vara nöjd om det kommer någon buss alls…kommer bussen i tid, så är det fantastiskt. Begära mer än så, i detta dekadenta land är omöjligt med ett logiskt resonemang.

    Hoppas resan är kort alt. få personer på bussen.”Inte roligt annars (inte för att något är ROLIGT)”, men kan ändå vara okej, så länge det inte är mkt. folk.

    Sänk förväntningarna… Snart flyttas psyk till borhusen…i några avlägsna källor. 💀🔫!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s