Minneskrans?

Jag behöver några kramar och en skopa ork, hörrni! Mathilda vägrar att gå till skolan. Varje morgon är en kamp. Hennes lärare säger att inget funkar, hon måste ha en assistent som kan vara med henne hela tiden, och det måste hända nu. Helt rätt. Men. Jag vet hur den här kommunen funkar. 😐

Mitt barn beskriver i detaljerade ordalag olika sätt att ta livet av sig så fort man pratar om skolan, och nån byråkrat kommer att säga ”vänta tills i höst” eller ”Det går nog bra bara ni försöker lite till”. Får jag blommor till begravningen av kommunen då, eller?

Annonser

21 responses to “Minneskrans?

  1. Herregud vad är det för j-a kommun som agerar så? Jag hoppas att det löser sig till slut och att de tar sitt förnuft till fånga, om de har något vill säga.

    Skickar miljoner styrkekramar till er!!!

  2. skickar en kram med styrka i. Ja vi är lyckligt lottade som har resurs till E. Ovissheten om hur länge finns dock alltid där. Kram

  3. Tack snälla ni. Håll tummarna för oss att kommunen lyssnar. Situationen är helt ohållbar som den är nu!

  4. Det är verkligen inte okej! Hoppas ni får den hjälp som behövs snarast. Många styrkekramar!!!

  5. Fy fan. Styrkekramar härifrån. Jag vet hur det är. Jag är såååå tacksam att det till slut löste sig för oss (efter typ tredje världskriget med kommunen) och min yngsta fick komma in på AS-skola.

  6. Kikade förbi och säger *huvva* hoppas det ordnar sig, kan ni klura ut varför det blivit så här? skickar positiv energi och styrka…//Mia-Marie

  7. ❤ Tack snälla ni!

    MiMa, när vi rannsakat oss själva har vi kommit fram till att vi antagligen har ställt fel krav på henne. Trott att hon fixar saker som hon inte klarar i längden, och nu har hon försökt så länge att hon inte orkar mer.
    Back to basic nu. Scheman för allt. Positiv förstärkning. Lågaffektivt bemötande. Och jobbiga morsan som förbereder sig på att ta strid med kommunen!

  8. Jag blir så ledsen å era vägnar när jag läser dina rader om hur svårt Mathilda har det med skolan och som jag läser, hur dåligt stöd ni har omkring er.
    Jag är medveten om att det är drastiskt, men det är inte ett alternativ att kontakta läkaren på hab alternativt barnpsyk för att få deras hjälp att tvinga kommunen till akut handling?
    Skälet till mitt förslag är att detta är vad jag gjorde när min son befann sig i liknande situation. Läkaren agerade med detsamma och ringde upp mig samma dag som vårat samtal och då hade han ordnat så att sonen fått plats på en annan skola anpassad för barn med särskilda behov i en klass bestående av 8 elever, för att ge ro och lugn för varje enskild elev att lära. Detta var en måndag. På fredagen började han nya skolan och där kunde han ”andas” igen och bli en glad och harmoniskt kille.

    I vilket fall som helst sänder jag styrketankar åt ert håll!!

    MVH
    Jennie

  9. Jennie, tack! Jag har dragit in habiliteringen så får vi se vad vi kommer fram till. *kram*

  10. Elinore Johansson

    Usch, detta stärker mig och min man i det beslut vi fattat ihop med vår dotters resurs på förskolan, att hon ska vänta ett år till innan hon börjar i förskoleklass… Kanske förändrar det inte så mycket, men det ger mer tid till att luska ut vad för stöd hon behöver för att fungera i skolan och mer tid för henne själv att bara få vara ett litet dagisbarn… för där är hon lycklig och har det bra. Ibland har vi vacklat när hon ändå verkar vilja följa sina ”kompisar” till skolan i höst… att de och hon inte fungerar speciellt väl ihop, och att de kan så mycket mer än hon, har hon inte märkt i förskolans skyddande värld.

    Och TACK för en fantastisk blogg. Jag hittade den för ett par veckor sedan och har läst och läst… igenkänningsfaktorn är stor (vi har en dotter som blir 6 år i april med diagnos autismspektrumtillstånd), det är underbart att läsa!

    • Hej Elinore! Härligt att du hittat hit. Den där igenkänningen betyder allt ibland, i alla fall för mig. Att veta att det inte bara är jag, inte bara vår familj, och att det finns andra som faktiskt förstår… Det är guld värt! Håller tummarna för att lösningen blir jättebra för er dotter! Kram! Tina

  11. Kan ni inte trycka på att det är ett arbetsmiljöproblem för läraren och de andra vuxna i skolan?
    Tyvärr är ju inte barn särskilt intressanta, men när det är ett problem för de vuxna brukar det hända saker…
    Vår dotter vill inte heller gå till skolan, så vi laddar också för striden – assistent eller vad? Och byta skola är inget alternativ…

  12. Massor av styrke kramar! Säg till om jag eller kanske mer Elinor kan göra något!

  13. Kramar i mängd till dig ❤

    Håller just på och finslipar på ett brev till Axels rektor…

  14. Oj vad ont det där gör inuti hjärtat. Fy sjutton! Nu är det ju ett tag sen du skrev detta så jag hoppas att det är bättre nu, men jag blir så ledsen av att läsa det. Det drar upp många minnen från Tjabolinas skolår som hon grät sig igenom.

    Kramar om dig, mycket. ❤

  15. Tack Mib! ❤ Det har börjat vända så smått. Hoppas vi. Man kan aldrig vara säker, du vet.

  16. Jag läste just igenom alla dina inlägg under den här rubriken, uppifrån och ned, vilket gjorde att jag läste detta inlägg på slutet. Jag är så glad att detta egentligen var det första inlägget, och inte det sista!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s