Kommunikation och Theory of mind

Kommunikation är ett intressant ämne. Ett av problemområdena vid autismdiagnoser är just kommunikation, eller mer specifikt, ömsesidig kommunikation. Låt mig illustrera med en anekdot från kvällen

De svart-röda stövlarna

Mathilda älskar sina stövlar. De är svarta och röda och fodrade med grått ludd. Eller var, ska jag säga, numera är de sopor och ligger i en papperskorg alldeles utanför kassorna på ICA Maxi.

Mathilda gillar stövlar för att de är enkla att sätta på sig. Hon gillar dem så till den milda grad att på sistone har hon gått runt med dem både inom- och utomhus, och jag har sällan fått tillfälle att ta i dem, men nu skulle vi plocka undan i hallen innan kvällsmaten. När jag tog tag i Mathildas ena stövel upptäckte jag en reva på ungefär sju centimeter mitt på den. Sju centimeter. Jag kunde nästan stoppa in handen!

”Mathilda”, sade jag, ”det är ett hål i din stövel.”
”Ja. Jag har tyckt att ni borde köpa nya stövlar till mig ett tag.”
”Har den varit trasig länge, alltså?”
”Ja.”
”Hur länge?”

Här tappade Mathilda intresset för samtalet och sprang iväg för att pyssla med något annat. Hon kom dock tillbaka när jag deklarerade att vi skulle åka och köpa ett par stövlar direkt, med Hello Kitty på. Inget gör Mathilda mer intresserad än rosa japanska katter, allra helst i kombination med glitter — det vet jag väldigt väl så jag spelade ut trumfen direkt.

Till affären!

Under resan försökte jag luska lite i vad som hänt med stöveln, men det var lönlöst. Jag vet inte om Mathilda vet det själv, ens, och så mycket och intensivt som hon använder sina stövlar är jag inte alls förvånad att de går sönder titt som tätt (liksom alla hennes kläder f ö). Vi jobbar på historieberättande, dvs att berätta om händelser i rätt ordning och på ett begripligt sätt, men hon har inte kommit så väldigt långt på den fronten. Oftast kommer det i brottstycken som är omöjliga att pussla ihop, och så var också denna gång.

I alla fall. Vi åkte till ICA, där Mathilda lyckligt provade ut ett par svarta stövlar med rosa katter. När vi kom utanför kassan sade jag till henne att vi skulle byta stövlar, och medan jag ställde ifrån mig lite varor slank Mathilda ur de svarta-och-röda och deklamerade, högt och tydligt: ”Jag vill inte stå barfota på golvet hur länge som helst!” Hon fick hjälp med nya stövlar på, gamla stövlar i soptunnan, vi åkte hem och så var den sagan all.

Kommunikation och Theory of mind

Åter till ämnet då. Kommunikation är ett centralt problem när man har att göra med autism. Mathilda berättade inte att hennes stövel hade gått sönder, för hon förstår inte varför hon skulle behöva säga det? Det vet väl alla att stöveln är sönder, inte mycket att prata om. Däremot undrar hon för sig själv varför ingen köper nya stövlar nån gång. Det kallas för bristande theory of mind, att ha svårt att föreställa sig att andra inte vet det jag själv vet, att föreställa sig att andra överhuvudtaget har ett medvetande som är skilt från mitt.

Ömsesidighet

När Mathilda på direkt tillfrågan hade sagt det hon hade att säga i ämnet, ja, då gick hon därifrån. Kommunikationen är inte ömsesidig, hon väntar inte på att höra vad jag vill veta eller för att få veta om jag var klar med ämnet. Vi har sagt det som behövde sägas i hennes värld, och då är samtalet slut, utan några åthävor. Bristande theory of mind, samtalet är inte något som händer mellan två olika medvetanden, utan Mathilda ser bara sin del av det.

Historieberättande

Mathilda kunde inte heller förklara vad som hänt med stöveln, kanske visste hon inte, men det kan lika gärna vara så att hon inte kan omsätta det hon vet i ord. Det är möjligt, till och med troligt, att de brottstycken hon berättade för mig när jag försökte fiska, på något sätt hör till historien om hur stöveln gick sönder. Men hon kan inte framföra den historien på ett sätt som är avpassat till mig, en lyssnare som inte deltagit i själva händelsen. Theory of mind igen, och problem med orsak-verkan och sekvens, i vilken ordning saker hänt.

Adekvat information

När Mathilda hade tagit av sig sina stövlar sade hon inte något som kunde tala om för mig att hon tagit av dem, till exempel ”nu är jag färdig med att ta av skorna”, ”hjälp mig med stövlarna”, ”jag fryser om fötterna” eller ”du tar för lång tid på dig, mamma”. Hon sade precis det som bekymrade henne själv, nämligen att hon inte ville stå på golvet barfota länge. Ingen ömsesidighet. Begränsad theory of mind.

Svårt att förstå varandra

Kommunikation är svårt för alla människor. Theory of mind hjälper oss inte nödvändigtvis att förstå andras utgångspunkt utöver att vi kan förstå att den skiljer sig från vår egen. Men när theory of mind är försvagat, då blir det en verklig utmaning att kommunicera, både för Mathilda och för mig. Det uppstår ganska många situationer varje dag där jag måste tänka mig in i Mathildas situation för att förstå vad det är hon försöker säga, och det är inte alltid så lätt, när hon dels inte berättar saker alls, och om jag väl frågar inte berättar det jag behöver veta.

Advertisements

32 responses to “Kommunikation och Theory of mind

  1. Väldigt bra uppspaltat och tydliggjort, en eloge för det. Ska länka vidare till en som inte har så bra pejl och nog behöver lite input. Tack för ditt jobb med folkbildning!

  2. Tack för berömmet, det slickar jag förnöjt i mig. 😀

  3. Sen var det lustigt nog så att när jag länkade hit på Fejan så var det nån jag inte alls kopplar ihop med npf som kände igen dig från nåt annat sammanhang. Osagt vilket. Hon sa att du skrivit en bok. Nu ska jag se om jag hittar mer om det.

  4. Tack! Och vilken grej, både alternativkablat barn och … Själv har jag ”bara” två av den första sorten.

  5. Jätteintressant inlägg! Det ska jag strax läsa en gång till lite noggrannare, men först ska jag be dig titta in i min blogg för du har fått en award av mig! 🙂

  6. Mib, gulle dig! Tack!

  7. jättebra förklarat!

  8. varför kan inte du vara lärare i Eriks klass? Jättebra beskrivet!!!!

  9. Så bra skrivet! Jag länkar till dig idag 🙂
    Kram Nina!

  10. Hej, hittade precis hit via Nina. SKa definitivt läsa mer. Mvh Mia

  11. Vilken helt underbar blogg du har, du verkar vara en klok mamma som hanterar ditt autistiska barn på ett fantastiskt sätt. Jag hittade hit via Ninas blogg och kommer tillbaka.

    Pernille, 35 år, Aspergers, men rätt välfungerande med alla felkopplingar 🙂

  12. Hej! underbar blogg du har:)

    min diagnos(om än välidigt svajig kan försvina enligt läkare)

    jag har drag av autism.

    jag känner igen hur du har det och jag känner igen det du skrev för jag har varit på många verksamheter och praktiserat där personerna har autism och du borde verkligen jobba på något stäle där personer har autism eller asperger.

  13. Tack Tina för att du breddar mitt synsätt. Jag har ingen koll alls på de olika npf-diagnoserna och tycker att det är svårt att hitta enkel information som jag kan förstå. Det här var superbra, att du visar lite av verkligheten och förklarar problematiken (som tack vare att du vet hur du ska hantera det egentligen inte blir någon problematik).
    Ta hand om dig! 🙂

  14. Kia Leonardsson

    Har läst det tidigare och läste igen. Bra skrivet!

  15. Pingback: Sätta sig in i andras upplevelse | M som i underbar

  16. Tack.Tack! Tack!!!

  17. Reblogged this on M som i underbar and commented:

    Neurobloggarna har temavecka kommunikation, här kommer mitt bidrag:

  18. Tack Tina! Som alltid kan du vända orden så att alla förstår! Superbra förklarat. Ska skickas vidare och spridas! 🙂

    Jag ser att det är ett gammalt inlägg som jag fått en länk till! Borde verkligen sätta mig och läsa igenom hela bloggen! Så mycket klokhet, visdom och insikt! Och förklarat på ett bra och pedagogiskt sätt!

    Heja dig! 🙂

  19. Tack för en spännande information… =)

  20. Så bra inlägg!! Spännande att läsa hur just hon handlade! Att ändå trots hål,ha dom på! Min son gör på lite annat vis! Tex snörskor! Väljer själv ut converse i affären(trots hans ovilja till snören) Godkände och var nöjd med ett par med även dragkedja(Perfa slippa att knyta efter första gång,liksom poängen med snörning och kedja kombo) Men knöt upp varje gång…förklarat varför dragkedjan finns, enligt honom så var just dessa skor inte så, utan man måste knyta! Gjorde det ett tag! Frågade om han ändå ”orkade” med dom? ”Jadå”En dag nu på solig vårdag kom han hem från skolan iklädd sina gortex vinterstövlar, frågade varför! Tröttnat på snörning å lämnade kvar dom i skolan ist! Bad inte om nya eller enklare utan löste det så!
    Mail från idrottsläraren ”han måste ha med sig gympaskor på gympan” Öh det har han ju varje gång! Han hade vuxit ur dom å dom klämde!! Talar inte om detta utan har ist gympa i strumpor!!

    Grunden i kommunikationen du skriver om är densamma men våra Goa småfolk härhemma handlar på sina egna sätt😊Intressant!

  21. Pingback: NP-föräldrarna och rollspelet | M som i underbar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s