Mathilda är hysterisk. Hannah föreslog att de skulle använda hennes fleecefilt att sitta på ute på gräsmattan. Det var ett enkelt förslag, inget som någon propsade på, men Mathilda har haft sin fleecefilt i sin säng i många år. Den får absolut inte bli smutsig. Den får faktiskt absolut inte ens röras av någon annan än Mathilda själv, det är i alla fall vad hon upprepar igen och igen mellan tårarna. Ni vet när man inte får trösta? Så är det nu. Hon har låst in sig på toaletten och gråter.
Det är de här sakerna som ingen annan ser. De här kriserna som ingen annan behöver hantera.
Nästa gång du träffar Mathilda en timme eller två – eller kanske inte träffar henne alls för att hon behöver vila och inte följer med – så kanske du kommer ihåg att det är så här det blir när Mathilda inte orkar mer. Men bara när hon kommit hem igen, när du inte ser. Och det här är jämförelsevis ingenting alls. En vardagsbagatell bland allt det som gör det svårt att vara Mathilda.
M som i underbar 
Vad jag känner igen mig. Känner igen mig i så mycket i din blog! Tack för att du sätter ord på allt! Det ger mig styrka att gå vidare!
❤
Tack för din fina blogg. Vill dela med mig av en dikt jag publicerat på min blogg.
Parera livet
Att alltid vara beredd
Beredd på att parera
Parera humör och ideer
Händelser och aktiviteter
Ligga steget före
Och alltid inse att någon trots allt ligger långt före dig
Någon som lever helt i nuet
Som inte vill någon illa
Någon som lever i stunden för sig själv
I sin egen bubbla
Som inte inser var farorna kan hoppa fram
Som inte ser hur andra påverkas
Som inte kan förstå konsekvenserna av sitt eget agerande
Då finns där någon som kommer efter
Försöker leda rätt
Mildra fallen och besvikelserna
Hjälpa till att förklara
Visa och ge råd
Det är inte alltid lätt
Inte lätt att vara missförstådd
Inte lätt att vara till hands
Ibland blir det fel
Ibland är det för sent
Men vi gör så gott vi kan
Både jag och min läromästare!