Noah ogillar vissa saker. Som hår i maten, till exempel. Det räcker med hår på en tom tallrik för att han ska lämna bordet. Han får äta lite senare. För så äckligt tycker han det är.
Dagen har innehållit årligt läkarbesök på BUP med Noah. Dr Peter pratade om saker som att det såklart kan vara jobbigt med vissa grejer. Som till exempel om det kommer hår på ens mat. Det är inte säkert man kan äta sen. Och det mesta blir lite bättre när man blir stor, en del saker kan man träna på, och en del saker bara är som de är; det är okej, de flesta har nåt de tycker är extra äckligt, även som vuxna.
Vid middagsbordet säger Noah plötsligt:
”Mamma kan du öppna kompostburken.”
”Javisst. Vad är det?” undrar jag.
”Det låg ett hårstrå på mina makaroner. Här. Så jag tänkte skrapa ner dem i burken.”
Han skrapar omsorgsfullt ned ungefär sju skruvmakaroner i kompostburken. Sen sätter han sig igen och fortsätter att äta.
Go, dr Peter!
M som i underbar 
Go dr Peter!