Jag har kommit på hur det är. Barn med autism behöver ingen resurs under rasten i skolan, för på rasten är barnen alldeles som andra barn och har inte längre nån funktionsnedsättning. Visst är det mirakulöst?! 😉
- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumenerad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
M som i underbar 
Ja, visst är det väl fantastiskt att deras funktionsnedsättning bara håller sig inom ramen för lektioner och måltider?!
Gäller ofta även fritids! Lysande!
Japp. Man blir lycklig i hela kroppen. Var det så lätt liksom?
Ja, tänk vad man önskar att rasten hade varat för övrigt, då hade man alltid haft ett icke funktionsnedsatt barn…
För evigt menar jag…
Visst är det härligt med mirakel 😉
Jag hoppas nästan att du är ironisk. Själv hade jag allra störst problem på rasterna då jag inte klarade av det sociala samspelet med andra barn. Önskade ofta att det inte skulle finnas några raster…
Jag är helt ironisk, Anna! Rasterna är ostrukturerade och sociala, de innebär ingen vila för de flesta barn med autism, men däremot otaliga tillfällen att hamna i konflikter och obegripliga situationer.