Ja, jag erkänner. Jag är en av de där lata föräldrarna som drogar sitt barn. För ni vet väl att vi med barn som har ADHD bara ger droger till barnen för att de ska bli fogliga och lugna? Det står i Aftonbladet och Expressen, så det måste vara sant.
Metyldfenidat heter substansen som gör att Mathildas liv fungerar, och därmed mitt. Det är ett ämne som påminner om amfetamin, men med ett par viktiga skillnader. För det första saknar den helt drogeffekt, det som kallas ”kick”. För det andra är den inte det minsta beroendeframkallande i de här doserna. Det är lättare att bli beroende av magnecyl…
Precis samma ämne är det i de fyra vanligaste medicinerna mot ADHD, concerta, ritalin, equasym och medikinet. Det är de här medicinerna som kallas ”amfetaminpreparat” kort och gott i media. Tack för den, liksom. Ungefär lika sant som att säga att en snok är en huggorm.
Den kemiska reaktionen i hjärnan som gör att blodflödet i Mathildas framlob ökar (det där flödet ni vet som är lite för lågt och gör att hon har svårt att fokusera, vara stilla och starta/stoppa, populärt kallat bokstavsdiagnos, egentligen är det bristfällig uppfostran men ADHD låter så mycket bättre!) går så långsamt att den aldrig kan ge någon människa en drogkick nästan oavsett dos. Beroendefunktionerna aktiveras helt enkelt inte i hjärnan när reaktionen går för långsamt.
Om Mathilda tar medicinen i två månader och sen plötsligt glömmer den en dag, då händer inget alls. Hon är inte mer beroende av medicinen än av frukostflingorna.
Men när Mathilda tar medicinen är hon ju lugnare, helt klart. Plötsligt lärde hon sig att läsa. Det är bra att kunna när man går i tvåan och alla andra redan skriver och läser. Hon började räkna själv på lektionerna också, fastnar inte i talen. Efter någon vecka kom hon på att man kunde gå till fröken och be om hjälp, en ganska praktisk sak.
Hemma bråkar hon med sina syskon, men bråken är som en droppe i havet jämfört med vansinnesutbrotten hon hade pre-medicin. Hon sitter faktiskt ner och äter maten, och, hör och häpna, när hon är pigg klär hon på sig själv. Att kalla henne foglig vore ungefär lika befogat som att kalla en vildåsna tam, men man kan inte få allt.
Man ska testa att vara utan medicinen då och då. Det är en sån där fånig regel som psykiatrin som gödslar med droger har kommit på, kanske för att blidka läsarna av Expressen, Aftonbladet eller KMR.
Det kommer att dröja innan vi testar det igen. Vi glömde nämligen medicinen i måndags. Mathildas pappa trodde att jag hade gett den och jag trodde att han hade gjort det. Mathilda själv har omedicinerad ungefär lika mycket koll som en dörrspik.
Det gick rätt bra utan medicin. Ett antal mindre utbrott och en hel del syskonbråk, men ändå, en bra dag, tills klockan blev ungefär ett.
Från klockan ett till halvfyra låste Mathilda in sig på sitt rum, kastade saker, slog sig själv, skrek att hon önskade att hon var död och aldrig skulle leva igen. Och nu menar jag inte att hon gjorde var och en av de där sakerna lite då och då, utan i mer än två timmar skrek hon ”jag vill dö, jag vill dö, jag önskar att jag var död, jag ska döda mig själv, jag vill aldrig komma tillbaka till jorden, jag vill bara vara död, jag tänker döda mig själv…” (utan uppehåll), medan saker flög runt därinne. Jag satt utanför rummet och lyssnade, för att höra att hon fortfarande levde och inte verkade skada sig själv utöver att banka sig i huvudet eller riva på fötterna.
Så ja, jag drogar henne. Varje dag. Det är klart att ett rejält kok stryk skulle ha en bättre effekt, men jag är lat, ni vet. Droger passar mig bättre. Så att hon blir foglig. För det viktigaste är ju att livet är enkelt för mig, om Mathilda vill leva eller dö kan väl kvitta.
Instämmer, jag ”drogar” med några av barnen. Ett vägrar låta sig ”drogas” och där är det samma utbrott som du just beskrev men vill hon inte så vill hon inte och tvång har aldrig visat sig bra. Man får ha tålamod och hoppas på att hon inser fördelarna så småningom.
madelein, precis så är det ju. Det går inte att tvinga, bara att erbjuda. Och poängen är ju att medicinen ska upplevas som en hjälp av barnen själva, in av oss andra.
Jag kan på ett sätt förstå vissa som tror att många barn är ouppfostrade.
Om de själva har lugna barn tror dom ju att det är dom själva som gjor att barnet är lungt.
Visst kan man påverka, men till viss del går det inte om man har ett barn med npf eller drag av det.
Det jag inte kan förstå är hur en sådan förälder kan fortsätta tro det även fast man berättar hur det är.
Det är väldigt få som förstår att Noa faktikst inte var som ”alla” andra. Att han faktikst var extra krävande. Och inte kunde somna med ljud runtomkring.
Han var/är high need och det är ju ingen diagnos, och därför tror jag inte att det är många som ”tror” på det.
Peka, min erfarenhet är att de flesta människor helt saknar referensramar för barn som går utanför det vanliga. Och, som jag skriver i en kommentar längre ner, jag var själv sådan en gång, en förälder som var övertygad om min egen förträfflighet eftersom mina barn var väluppfostrade och lugna. Tack och lov lärde livet mig annorlunda, ett underbart litet M föddes som nummer fem i syskonskaran.
Jag har alltid bara tyckt att de där bråkiga, vilda barnen är hemskt dåligt uppfostrade. Jag har ju märkt hur lätt det var i vår familj, ingen konst att få snälla lugna barn liksom. Sedan kom min bror till världen. Ingen diagnos, men oj vad min syn förändrades! Man gör allt man kan enligt egen erfarenhet, enligt andras erfarenhet och enligt diverse böcker, men den grabben får man inte lugn!
Tror inte folk kan förstå innan de varit med om hur det är själva.
Pingback: Läs « vid vedspisen
I know That feeling……meeen här har vi detta problemet som smör på moset…..medicinen funkar meeeeeen han äter inte…alls….slutade växa och magrade ur helt….! Så nu är det antingen lugn och mager eller speedad, arg och äter…..så helvetet med ilskeutbrott kring proceduren ta en kiwi och skära den och äta som varar i 2 timmar med galet skrikande och funderingar om soc kommer att söka upp mej en dag för att grannarna larmar….eller utrensningsproceduren av partiklar som inte kan ätas ( ur en köttfärssås han gladeligen ätit flera ggr samma vecka) som slutar med samma tokspel. Så lat förälder är det minsta man är….snarare urlakad och slut med ett konstant orosmoln kring allt runt ens barn…skola, mat, bråk, missförstånd mm mm mm mm. Jag älskar mitt barn!!!!!!! Och vet att det är mitt ansvarbatt göra det bästa för honom…..men vad är det när det är såhär????
Trötta mamman med sonen sam, 9år, som har asperger och adhd
<3 <3 <3 Fy vilken sits! Mathilda ville inte heller äta först, men vi ritade och förklarade (när hon hade medicin i kroppen) att om hon ville fortsätta äta medicinen behövde hon äta fast hon inte hade lust. Och Mathilda tycker att medicinen hjälper jättejättebra och vill absolut inte vara utan.
Hoppas det löser sig för er på nåt sätt. Trötta mamman, det vet jag precis. Kram!
Du skriver att din son inte ville äta och vi har haft exakt samma problem. Har ni fått någon näringsdryck utskriven? Det protesterades kraftigt här mot den först men efter att ha gjort milkshakes av den så upptäckte sonen att han faktsiskt kunde både må bra och ha energi. Vi hade tur att sonen till slut accepterade näringsdrycken som han idag dricker 2-4 st om dagen ( 400-800 kcal ) extra men det verkar vara många som inte ens blir erbjudna möjligheten
Åh vad jag känner igen!!! Idag har ny bup läkare förklarat att sonen har för låg dos centralstimulerande-och då kan det bli motsatt verkan-vanligt sa han-och menade att om vi också börjar ge Medikinet(som går ur kroppen på ca 4 tim) till den vanliga concertan-kanske sonen mår så mkt bättre att han vill äta….så vi ska testa en vecka nu. Håll tummen! hemskt då det blir ond cirkel av ingen mat och humör och allt vad det blir…
Hur går det med nya medicinen en som undrar för sin dotter/ewy
Halloj! Vet ju inte vad du har testat eller hur han fungerar utan medicin, men jag har en tjej med ADHD/asperger m.m… När hon var i Sams ålder hade jag oxå problemet med ätandet. Vi löste det med att ge henne medicin under veckorna o ”vilade” med den under helgerna, då åt hon som en toka…Detta fungerar kanske inte på alla men ett litet tips som kanske vore värt att prova…
Åhhh vad jag känner igen allt ni skriver det gör ju så ont i hjärtat när de inte äter men utan medicin funkar inte livet. Jag är också helt slut….
Mkt trött men nog fungerande mamma till en liten kille på 5 som har atypisk autism och ADHD
Hej
Har en son med adhd som inte äter heller. Vi har avdramatiserat detta med mat, fungerar för oss. Han har specialkost i skolan endast mat han tycker om. Hemma finns alltid mamma scans köttbullar och pasta. Vissa veckor lever han endast på pasta. Han är 9 år och väger 18 kg så det är ständiga kontroller för att han inte ska gå ner mer.
Jag vet inte om det fungerar för dej men BUP sa att han känner att vi är oroliga innan maten och för över den oron på honom.
Har du kontaktat diestist finns jättegoda olika fruktdrycker och youghurtar med extra kost tillskott de kan skriva ut till dej. Inte säkert han äter det men prova gärna. Det var dietisten som skrev intyg till skolan och min Albin fick själv välja vilka matsorter han skulle ha med i intyget.
Kram Agnetha
Bra förklaring om hur folk uppfattar detta. Har själv 2 st barn/ungdomar med ADHD och livet e som en berg-och-dal bana…ingen dag är den andra lik. Jag trodde inte det skulle vara så tufft i tonåren som det är, men vi kämpar på. Tråkigt när folk hela tiden tror att man drogar ner barnen för sin egna skull och inte för barnets egnas skull…Alla skall orka leva med detta, och inte minst personen själv. Känner igen detta med vredes utbrotten och skriken som skär i hjärtat: ”jag vill dö” Hoppas allt blir bra i framtiden för er. Önskar er all lycka!! Mycket bra skrivet!
Jag var en av de där föräldrarna, får jag till min skam erkänna. Som trodde att jag var en superb förälder eftersom mina fyra första var väluppfostrade, välfungerande ungar. Sen föddes nummer fem, och det tog inte särskilt lång tid (typ två dygn vill jag minnas) att inse att jag hade tagit miste.
Numera säger jag som Ross W Greene: ”I have two well-behaved kids. You know what that makes me, don’t you? Lucky! I got lucky!”
Ni känner era barn bäst. Jag förstår att det sårar och upprör vad andra tycker och tänker, men åter igen, ni känner era barn bäst och vet därmed vad som är det bästa alternativet för era barns hälsa. Expressen och Aftonbladet? Vem läser dessa tidningar?
/Sandra
Jobbar på behandlingshem med tonåringar både med eller utan neuropsykiatriska diiagnoser. Blir så arg på skuldbeläggandet som media ägnar sig åt. Nyligen var det Nathan Sachar på DN som uttalade sig trots stora kunskapsbrister. Det är ofta mödrarna som får skulden för sina barns ”brist på uppfostran”. Grrrr. Ni föräldrar med barn med hjärnor med långsamma signalsubstanser: fortsätt med att ge era barn den hjälp de behöver! Ni vet bäst. Skit i vad media säger. Vi som arbetar med era barn ser era ansträngningar. Tonåringar har lättare för att med ord beskriva vad medicinerna gör för dem. Många kan sluta medicinera i vuxen ålder när hjärnorna förändrats och de lärt sig hantera sitt neuropsykiatriska tillstånd, andra behöver medicinen hela livet men dosen kan förändras. Till dess måste barnen få den hjälp de behöver för att inte halka efter och riskera att marginaliseras redan i tidig ålder. Heja på er!
Det som håller mig flytande just nu är hoppet om att kunna få medicinera 8-åringen när utredningen väl är klar i mitten av april. Hela tillvaron är en enda fet konflikt just nu…. *blä*
Tack!
Jag avundas dig.
Tänk om mitt barn hade fått hjälp när vi bad om det. Nu är hon diagnostiserad och har blivit ordinerad medicin. Men vad gör väl det när 16åringen inte vill. Både hon och resten av familjen kanske hade fått en normal tillvaro. Den vi har nu är som den Arbetsförmedlingen kallar överhoppningsbar. Återstår att se om den går att reparera i slutändan, familjen menar jag.
Jag avundas dig. Njut det är du värd för du har gjort det bästa du kan det är jag övertygad om.
Det gör ont i hjärtat att läsa dina ord om Matildas skrik om dödslängtan. Hela min varelse drar ihop sig i rädsla och matthet. Vilken mardröm för en förälder. Älskade små barn som lider så. Kära föräldrar som gör vad de kan för att livet skall fungera och barnen så få ”vara”. En stor kram sänder jag er med önskan om alltmer frid och lugn.
Tack snälla ni för alla fina kommentarer! Jag fortsätter svara i morgon! <3
Jag förstår dej hela vägen och det borde pratas mer om dessa bokstavs diagnoser då det verkar finnas vädigt lite förståelse runt hur det Fakiskt är att leva el snarare Inte leva (om jag får säga det) överleva är ett passande ord för vardagen när man har barn med Adhd bla… Jag har en dotter med autism/adhd/epilepsi och vi väcker uppmärksamhet överallt alltid men till skillnad från många andra så fick jag tjata mej till medicin (Ritalin) i 12 år (Hon är nu 16) innan vi fick pröva!? Tyvärr fungerade det inte då hon blev ännu mer aktiv å utåtagerande. Min dotter agerar utåt minst 20ggr /dag och då åker allt som kommer i närheten! Var glad att du hittat något som fungerar för er och fortsätt stå upp för det som gör er familj mer fungerande
Tack! Har en 7-årig son som har ADHD. Och precis så här är det. Så himla skönt att läsa att man inte är själv om detta. Och alla som tror i omgivningen att ens barn bara är bortskämt och att man drogar sitt barn. Det är sååå farligt med dessa mediciner säger de. Kan återigen bara säga TACK för läsningen. Och framför allt, stå på Er och all välgång till er och Mathilda.
Tack för underbara läsning, jag/vi lever med exakt samma liv, samma kommentarer, samma skuldkänslor. Ändå vet vi att vår Tobias mår så mycket bättre av medicinen, inte bara vi, föräldrar och syskon. En kväll för någon vecka sedan då han för första gången fått en depå tablett på eftermiddagen sa han själv; idag har ju dagen varit bra hela dagen! Inte kan det då bara vara en drog för oss ? Tack <3
Min son har diagnos ADHD fick den när han var 9år
efter att han började med medicinen så har han lärt sig och läsa
och utbrotten e lindrigare men det värsta e ju att han biter sig själv och verkad inte känna smärtan så man e tvungen och hålla i honom för att
förhindra han göra sig illa. men som tur är så vill han ta sin medicin för han tycker att han mår bättre då när han tar den (conserta).
Gud så mycket mer energi vi bokstavsföräldrar skulle ha till våra barn/familjer – om vi inte ALLTID behövde försvara vad vi gör för okunniga & oförstående…! Det är både släktingar & utomstående ‘förståsigpåare’ som angriper personligt, men oxå medias snedvridna tolkning som är mer allmän & såklart spär på dessa idiotiska tankegångar!! Tänk vad mycke mer ork vi skulle ha till annat – om vi inte behövde slåss för våra barns rätt till ett drägligt liv – med samma (eller nästan i alla fall) förutsättningar som barn utan NPF… <3
Håller med dig fullständigt. Tänk om man istället för allt jagande och bankande för att få rätt hjälp och förståelse hade möjligheten att fokusera på det som är bra. Att de fick stärka sina positiva sidor. För att ha adhd innebär att man har otroligt många bra egenskaper.
Detta var så bra skrivet, så jag var tvungen att kopiera det till min facebook-status, hoppas du inte misstycker.
Vilken hjälte du(ni) är! Fick själv diagnosen när jag var 20 år, när det redan var ”försent” att kunna fixa till skolan. För, man funkar ungefär som en dörrspik, som du säger. Jag fick stå ut med skolan i alla år, plus gymnasiet, jag försökte och försökte lära mig som alla andra, men INGET funkade.
När jag väl, i vuxen ålder, började med medicineringen så öppnades en helt ny värld. Och, trots att jag var vuxen, så var det faktiskt min mamma som tog tag i att jag fick komma någonstans och göra en utredning. För hon var helt slutkörd.
Jag anser att jag själv att börjat lyckas i livet. Och det har jag medicinerna att tacka för, och ju längre tiden går, så lär man sig ju på nåt sätt att leva ”normalt”, även om man råkar glömma medicinen nåndag.
Ni föräldrar är riktigt hjältar! Att ni ger era barn en framtid, precis som alla andra. Ni skäms inte heller för att ert barn inte är som alla andra. Ni finns där, ni hjälper och stöttar.
Vilken underbar framtid er dotter har, tack vare er!
Nu kan hon bli precis vad hon vill när hon blir stor!
Hatten av för er! Önskar er all lycka till!
Vad fick du för medicin. Vad heter den.
Mitt barnbarn orkar inte med skolan. Hon säger att hon inte förstår
vad som sägs under lektionerna, orkar inte hålla fokus, det kryper i
henne. Svårt att stitta still, försäker ändå och då känner hon ångest
och mår jättedåligt.
Lärarna säger att hon klarar ju proven hyvsat så det kan inte vara
något fel.
Vi berättar för dem att vi sitter hemma och försöker få henne
motiverad men hon vill inte. Hon går i 7:an och nu börjar hon halka
efter.
Nu har vi krävt en utredning för det hela har hållit på ända sen 4:an 5:an
men då var det enklare.
På högstadiiet krävs det ju att man är mer självständig. När hon frågat
en lärare ”vad ska jag göra” kan han svara men det har jag ju redan
sagt och de tycker att hon är ouppmärksam.
Mitt barnbarn säger att hon vill men det blir för det mesta stopp..
Hade du något liknande och tror du att det kan hjälpa med medicinering.
Vad fick du för medicin?
Eve pratar om ADHD-medicin, dvs antingen medikinet, concerta, ritalin, metamina eller strattera.
Jag tänker att det är bra att få en utredning. Så att ditt barnbarn och alla runtomkring kan förstå. Och så att man kanske kan testa medicin. Lycka till! /Tina
Fantastiskt bra skrivet!
Och jag lider med dig, när du sitter där utanför dörren gråter jag med dig.
Usch. När det dyrbaraste, käraste man har mår så dåligt… Man önskar inte sin värsta fiende den sortens upplevelse.
Men samtidigt, någonstans längst inne i det ”förbjudna” spelrummet önskar man att ”dom”, förståsigpåarna, proffsen, kritikerna skulle få uppleva just det. Att dom skulle sitta där, utanför dörren i timmar och gå i bitar.
Kram och styrka till er! //Ninni
Tack för läsningen! Jag var precis som Mathilda när jag var barn, och dessvärre även ända upp i vuxen ålder, jag har kämpat i 15 år för att ens får bli utredd och utvecklade undertiden, förutom allmänt självskadebetende även missbruk. När jag bad om utredning sa många ”Du vill ju bara ha lagligt knark”. Nu är jag äntligen, vid 30 års ålder, utredd; jag har ADHD och autismspektrumstörning, och jag väntar på att få börja äta medicin. Om man lyssnat på mig eller mina föräldrar dessförinnan kanske jag hade haft en utbildning och bättre förutsättningar än vad jag har fått, och inte minst kanske min stackars familj sluppit en hel del eftersom mitt betende gick ut över både mina föräldrar och mina yngre syskon.
Det glädjer mig oerhört att veta att alla inte behöver gå den långa hårda väg som vi har gått! All lycka till er, och lyssna inte så mkt på vad andra har för moraliska invändningar. Hälsan ska alltid går först! <3
Känner precis som dig igen mig i detta inlägg
Ska nu bli utredd inom npf men då är jag 30år och det känns som att det är för sent. Kämpa på alla fantastiska föräldrar därute. Jag hoppas att jag en dag får bli en förälder som har kunskap som hjälper mitt barn om problemen uppstår.
jag jobbar på ett behandlingshem för missbrukare. Narkotika och alkohol. Och det jag ser är hur många som skulle ”sluppit” knarka om dom hade fått medicin istället och lite kunskap och förståelse. Så många som självmedicinerar för att slippa klänna och må så som du beskriver Matilda den dagen ni glömde. Hur mkt lidande som skulle kunnat undvikas och hur många männsikor som skulle fått chansen att bara få må bra. Känna sig bra och ”passa in” lite fel ord kanske men jag hoppas du förstår vad jag menar.
Väldigt bra skrivet.
Så otroligt bra skrivet och jag kan skriva under på varenda ord! Tyvärr tror många fortfarande att det är frågan om bortskämda ouppfostrade snorungar men hur kan det då komma sig att T.s syskon är socialt fungerande, inte skadar sig själva eller faktiskt fungerar socialt. Tack för
tragisk läsning och alldeles alldeles underbar! Lycka till!
Det var väldigt skönt att se att det finns föräldrar som faktiskt tar ansvar för sina barn och ser igenom den lite löjeväckande vidskepligheten som alltid klibbar sig fast vid kemi och medicin i alla dess former.
Jag kan garantera, som nu vuxen med ADHD och högfungerande autism därpå, att livet kan bli bra och fungerande … med mediciner. Utan… nej. Det är som att anse att en diabetiker borde ignorera sin sockersjuka eftersom insulin är ett farligt knark som man måste sticka sig med sprutor för att få i sig.
Personligheten förändras lika lite vid ADHD -medicinering som den gör vid insulin – man får tillgång till den personlighet man HAR, och som har slitits ifrån en på grund av hjärnans felkonstruktion. Fortsätt att ge din dotter en chans, som du gör nu. Jag applåderar din insikt och gläds över den.
Super text. TACK för att du skrev den. Ja, precis så där kan det vara, och jag tycker kanske att det är det bästa att göra: vara en lat förälder. För då får den som medicinerar ett liv.
Reblogged this on naderkhan1.
Jag är en av alla föräldrar som anser att jag uppfostrat mitt barn sunt MEN trots detta har hon sina utbrott ofta, länge och intensivt. Skadar sig själv och andra. Dock har hon ingen diagnos, vilket antagligen är så, hon är uppkollad sedan 8 månaders ålder (2 år nu). Hon är bara viljestark. Och jag jagar inte en diagnos. Jag jagar bara ett lugn… Ett sätt att få familjen att fungera.
Ibland undrar jag om hon mår bra av att vara så ”stark” och ”envis”. Om det verkligen för henne framåt och skapar en sund individ av henne. Men är hon sådan är hon väl det. Och vissa dagar, istället för att inte orka och bara vilja ryta i och be henne skärpa sig, de dagar då resten av familjen bara får hålla sig undan, tassa på tå, vilket givetvis inte hjälper, känner jag att jag kanske också medicinerat min tvååring om jag skulle fått.
Är man inte en fungerande familj- vad har då barnen för trygghet att växa upp i? Och vem kan kräva av någon att orka allt hela tiden?
Otroligt bra skrivet, och jag hoppas att alla dessa som anser att man inte uppfostrar sitt barn väl kan bredda sin syn och se verkligheten som den är.
Pingback: LÄS!!! « orkarinteprata
Mycket bra skrivet! Själv är jag mamma till 1 son med ADHD som numera vägrar äta medicin (20 år) och en dotter med asperger och tourettes syndrom som äter medicin. Själv har jag ADHD och äter också medicin och ja det är en enorm skillnad och jag vill nästan säga att det är vår livlina. Kommer absolut att titta in fler gånger.
Många är väldigt trångsynta, de förstår inte hur viktigt det är för anhöriga/föräldrar/syskon/vänner/skola/arbete att kunna få slappna av.
Jag har ADHD och Tourettes, vet mycket väl hur bra det är med mediciner då de hjälper otroligt mycket.
Har även en del människor omkring mig som har väldigt mycket förutfattade meningar om saker de inte vet något om. De kanske borde vara du en dag, de kanske ändrar uppfattning då.
Jag skriver en del om mediciner och även funktionshinder, hur de stör vardagen och vad som kan hända om man inte tar dem. Jag är absolut inte för mediciner men jag är helt klart för något som kan hjälpa andra med problem. Det jag menar är att mediciner ger läkare utan att veta vad och vem det ger dem till. Men när mediciner blir hjälpmedel för att få en bättre livskvalitet, då är jag helt klart PRO.
Du är bra, riktigt bra skrivet.
Lider med dej. Självklart ska ni medicinera om det hjälper! det är ER vardag, ER familj ingen kan veta hur just NI har det.
Inte för att på något sätt jämställa diagnoser men jag sketsofren och min omgivning vill absolut INTE att jag slutar med mina mediciner!
DU är INTE lat förälder!!!
D.
Bra skrivet. Jag tillhör också de där hemska mammorna som ”drogar” sina barn. Men jag har gått steget längre och drogar till och med min man. Jag är så tacksam för medicinen. Förstår inte hur jag orkade med alla fyra utan medicin. Tror faktiskt jag hade gått under.
Underbar läsning… Jag känner igen mig
… Vi har kommit ur vårt helvete då sonen kastade sönder saker, skrek o gapade på bröder och oss föräldrar. Ingen trodde oss förrän min mamma såg honom live… Då insåg hon vad vi kämpade emot men trots att jag ville samarbeta med förskola och skola så fick jag höra att jag var en dominant mamma som hade ett underbart barn som fungerade sååå bra i skolan… I skolan fungerade det eftersom lärarna inte ville se, för många elever att gömma sig bakom och så var han så smart att han la all sin energi på skolarbetet men tog ut sin frustration på familjen… Många tittar lite konstigt på en när man berättar att vårt barn har ADHD… nej, inte han.. han fungerar ju så bra… Jo, precis.. med medicin så fungerar han som de flesta andra normalskadade barn/ungdomar… utan Concerta så blir hans liv så mycket mer annorlunda att han själv tycker livet är jobbigt… Visst, jag skulle ljuga om jag sa att det spelar ingen roll för mig om han tar den eller inte… Jag har fler barn och vi fick en helt ny familj när han började med medicinen… Han blev inte mer avvikande än någon av våra andra barn 
… glömmer han den en morgon så märks det direkt vilket betyder att den går ur kroppen ganska snabbt och inte påverkar i onödan. Varför slå huvudet i väggen i onödan när det finns saker som kan hjälpa våra änglar? Vi måste kunna förlåta oss själva och acceptera att VI GÖR NÅGOT FÖR VÅRA BARN. Var stolt att ni tagit ett beslut för barnets framtid. Våra barn och familjer har det tufft ändå utan att media och okunniga lägger skuldkappan på!
Bra skrivet. MIna två äldsta 19 o 21 , 19 har diagnos men dock en 21 han har helt klart ADHD. Tänker på det där med uppfostran, jag har lyckats så bra tt mina grabbar var för väluppfostrade för att ha ADHD, så först i högstadiet/gymnasiet blev de utredda. HAn som är 21 har lyckats att hantera det utan medicn men hade förmodligen fått ännu mer livskvalitet med medicin. HElt klart så hade hela hans uppväxt blivit bättre med medicin kan jag se så här i efter hand. Mina två döttrar 9 o 11 medicinerar och jag själv med som fick diagnos som vuxen. De som inte lever med barn eller har det själva ska nog låta bli att tycka så himla mycket om dett ämne.
TAck för en bra skriven reflektion som jag gärna skriver under.
Med all respekt för er som skriver här. Men när slutade uppväxtmiljön ha betydelse för hur vi formas som människor?
Dessutom, en annan sak jag funderar på: Jag är ingen medicinsk skolad person men om nu preparaten saknar biverkningar och inte är beroendeframkallande. Varför är de då receptbelagda och varför hittar man de på svarta marknaden, i missbruksleden?
Det är lugnt Claes.
Uppväxtmiljön har större betydelse för dem som medicinerar, enligt studier.
Att ändra andra saker ger mycket bättre effekt för personen om hen samtidigt medicinerar. Lite förenklat kan man säga att om du ändrar uppväxtbetingelser får du en liten effekt, om du medicinerar och inte ändrar nåt annat får du en medeleffekt och om du både medicinerar och ändrar omgivningen får du en effekt som är mycket större än de två sammanlagt. Ett plus ett som blir tre. Allt på befolkningsnivå.
Jag är däremot medicinskt skolad. Visst finns det biverkningar av metylfenidat! De flesta är lindriga och övergående, en som är bekymmersam är att aptiten ibland minskar så mycket att personen slutar äta eller går ner i vikt. Orsaken att de finns på svarta marknaden är samma som orsaken att de är receptbelagda: Man kan ganska enkelt tillverka tjack av dem. Folk skaffar det alltså inte för att ta rent, utan för att omvandla till droger.
Du skriver jättebra. Å visst jag har läst på sidor som flachback där personer pratar om hur man ska bli påtänd på concerta… hur mycket behöver man ta och vidare ihop med vad. Dessa har suttit på behandlingshem och givetvis fått diagnos och medicin men haft missbruk i botten. Hade dessa fått hjälp innan hade de ju inte suttit där. Det är allt för många som självmedicinerar men hamnar i missbruk.
Det gick ju ganska hett till nu med detta med dessa preparat att man ska drogtestas innan och ibland. Detta tyckte man va fel men så är de här. Om man redan tar tex amfetamin som min läkare sa finns de ingen anledning att även ta tex concerta. De gör ingen skillnad. Man måste vara drogfri först. Förstår inte varför man blir upprörd, jag har ju inte något att dölja så de får gärna testa mig.
På en sida som ska vara till hjälp för föräldrar pedagoger osv som annonserade i Attentions senaste nummer skriver man om ADHD. Där kan man fast att de är en sida för att hjälpa kan läsa att om MAMMOR har en bra relation med sina barn med ADHD så kommer de växa upp till FRISKA och fungerande människor…ööö??? Massa sånt dumt… blev tvärförbannad å skrev till ansvariga… De är sånt här som inte ska finnas. De tror de KAN något men icke. Ouppfostrade barn och mammor som inte kan knyta an…. då får vi barn med Autism också.
Här äter både jag och sonen Concerta och mår bra. De är viktigast. Och när jag tex inte tar den händer ju inget. Mitt tankesnurr kommer tillbaka men jag får ju inte abstinens. Men när jag var sjuk å låg på sjukhuset så tog jag inte dom och var ledsen å då va de en läkare som ansåg att jag borde ta concertan. Frågade varför… de va bäst så…. jag hade ont i magen och va ledsen de hjälper den inte med. När jag kom in medvetslös till akuten så såg man min medicin och sa att detta var typiskt ADHD patienter… att tuppa av så man fick uppmärksamhet. Jag hade så ont så jag svimmat, hade en bukspotkörtelinflamation. Man blir förbannad på sånt… media hjälper till med en stor del av diagnoserna… har någon mördat någon måste de skriva att de har Asperger eller ADHD fast de kanske inte beror på detta att brott händer….
Men jag tar medicin och min son med för att fungera och han för att kunna lära sig saker i skolan.
Ojojoj vad ni skriver, jag hinner inte med ju!
Först och främst TACK för att ni delar med er av era erfarenheter, för uppmuntran, glada tillrop och pepp!
Det är verkligen intressant att höra mer om hur medicin har fungerat eller inte fungerat (för det funkar ju faktiskt inte för alla, inte minst för att vissa helt enkelt inte får i sig nog med mat om de samtidigt medicinerar). Jag är övertygad om att det här är bäst för just Mathilda, men det är ju verkligen inte bäst för alla barn. Däremot blir jag vansinnigt trött på myterna som med medias goda minne serveras kring ADHD och medicinering. Så otroligt mycket blaha blaha att man nästan inte vet var man ska börja med eländet!
Jag måste säga att jag är lite förvånad: Jag väntar fortfarande på de kritiska inläggen…? Är det ingen som vill debattera med mig?
Så bra skrivet Tina. Jag drogar både mig själv och min son till många människors förfäran.
Känner igen allt d du skriver på vår son, vi har kämpat i över 2år på att få hjälp. Äntligen har bvc psykologen haft en utredning å skickat en remiss. Just nu känns allt hopplöst då man inte kan hjälpa han så han mår bra, hans humör går ut över både syskon å oss föräldrar nu hoppas vi att han äntligen får den hjälp han behöver för sin egen del då han börjar skolan till hösten. Att medicinera e inte att droga
Det är helt okey att medicinera våra barn och unga – i det akuta skedet!
MEN det är inte okey om du inte fått information om vad det finns för andra möjligheter för ditt barn att bli friskare. Har du någonsin fått information från den svenska sjukvården om att det finns alternativa/komplementära/integrativa behandlingsmetoder!? Enligt HSL (Hälso- och sjukvårdslagen) är den svenska sjukvården skyldig att upplysa om detta – i all synnerhet när det dom utsätter ditt barn för inte har tillräckligt med underlag för att sägas vara en säker metod under ditt barns långa liv.
För dig, som förälder, kan det vara gott få information om VAD det finns för andra metoder att välja bland, att prova, nu när ditt barn lugnat ned sig. Nu kan ni, i lugn och ro, testa olika metoder med målsättning att slippa livslång medicinering. Eftersom vi ännu inte vet tillräckligt mycket om VAD livslång medicinering kan ha för effekter på kroppen och knoppen bör vi troligen vara lite försiktigare än vad vi hitintills varit (Socialstyrelsen har ju gått ut med en ”uppsträckning” nu vad gäller behandling av ADHD http://www.foraldrakraft.se/articles/add/statlig-rapport-ifr%C3%A5gas%C3%A4tter-adhd-behandlingar och det lär inte dröja förrän även den medicinska behandlingen vid autism bör kollas upp).
Möjligen bör vi ställa oss frågan VAD som händer med våra barns kroppar och knoppar (de hänger ju ihop) när vi förser dem med alla främmande ämnen som i dag finns!?
Härliga resultat sker på barn som har symptom som ger diagnosen autism när man behandlar dem genom den anpassade kosten och rörelsen – förmodar att du redan sett på filmen om Ethan och andra barn angående recovery from autism på youtube!?
Jag tror att du är en av de föräldrar som vill värna om att ditt barns hjärna skall bli lika stora som andra barns hjärnor (brist på omega-3 riskerar ju krympa hjärnan) liksom att ditt barns pH ligger normalt varje dag (sur kropp, lågt pH påverkar ju barnets kognitiva förmåga negativt) och att du vill se till att ditt barns hjärna inte har en svullen hjärna pga att den vita hjärnsubstansen svullnat upp efter en kronisk tarminflammation (som man kan få bort genom den anpassade kosten – det är därför som Ethan blir så frisk inom loppet av tre veckor och det är därför många av de här barnen mår sämre på eftermiddagen – man ”fyller på” orsaken till att den vita hjärnsubstansen svullnar upp och då är det inte lätt att agera som de andra barnen i familjen och skolan gör!)
Lycka till med dina tankar om vad som är bäst för ditt barn och dig själv i längden.
Svarar längre senare, men Mathilda är kostsanerad sedan fyra år tillbaka… Det gjorde stor skillnad, men ingenstans i närheten av vad medicinen gör för henne.
Denna kommentar lämnade jag på denna Susannes blogg…..Läste ditt svar på en annan blogg om att vi som äter eller ger våra barn medicin för ADHD borde få andra alternativ och få veta dom. Jag kan säga att de flesta av oss har provat annat. Herregud här kommenterar du en blogg med en mamma som verkligen KAN detta och vet mycket om stöd på massor med olika vis. Läste du HELA inlägget? Jag blir även skitförbannad där du skriver att man blir typ frisk om man tex provar annan kost eller rörelser osv osv även vid Autism. För de första är de INGA sjukdomar du blir frisk från…. man kan fungera bättre om man får stöd och hjälpmedel i vardagen men att säga att man blir frisk? Det är inga sjukdomar….Herregud de är såna som du som gör mig skitarg och förbannad. Jag kan säga att mitt barn är både Autistisk och har ADHD… medicin var sista alternativet. Det var inte något man föreslog. Men när man har ett barn som inte fungerar och inte kan lära sig så va ska vi välja på? Precis som när jag började med stämningshöjjande… ja och? Jag har brist på serotonin och när man testat allt ska man fortsätta tycka livet är piss? Ska vi säga till en diabetiker samma sak som har brist på insulin att de kan ändra på lite saker för vi vet inte verkningarna? Skit samma om jag dör tidigare pga medicin eller är beroende om livet fungerar. Tror du de flesta väljer medicin i första taget?
Medicinering för Autism??? Jag har aldrig hört att du medicinerar för Autism…vad är de för medicin om jag får fråga? det finns ingen behandling vad jag vet medicinvägen. Kanske för andra symtom man kan ha men inte för Autism. Jag har även testat Eye-Q till mitt barn och han får inte mycket socker osv… men sen han började med Concerta så har han lättare med inlärningen… de är inte värt något? Han är nio och börjar nu så smått kunna lära sig bokstäver och siffror….De är inte bra? Att kunna fungera med andra barn?
Nej jag vet inte… har inte läst din blogg men jag blir skitarg på sånt här… bli friskare…. se de som en sjukdom. Vi jobbar med massa saker som även de hjälper tro inget annat men ge inte oss som medicinerar eller som ger våra barn dåligt samvete. Jag vet allt för många som börjat med droger för att de inte fått hjälp att förstå varför de inte fungerar. Som idag fungerar med medicin. De är bättre de knarkade å fick värre skador än att äta en microdos och fungera?
Jag har att välja på att ligga på psyket eller fungera…. men visst kan du lösa mina problem jag har och få mitt barn att lära sig och bli friska som du säger så har ju du löst ett världsproblem av stora mått… du är välkommen att lösa mina så år vi se….
Jag hoppas jag skrev friskare och inte frisk… barn och unga blir inte friska men friskare… man kan bli friskare från sin mag- och tarmkatarr och man kan bli friskare från sin autism liksom från sin ADHD… varför blir du skitförbannad? Dialogen om hur och varför våra barn kan bli friskare genom kosten och rörelsen är väl inte förbjuden, en öppen dialog kan väl bara föra kunskaperna framåt och gynna våra barn? Såg du ”Etan’s recovery from autism” – såg du att han, och många av de andra barnen, blev friskare inom loppet av tre veckor? På Dr Neubranders hemsida (www.drneubrander.com) kan du se fler videodokumentationer som visar ungefär samma sak. Jag har mött barn och unga som blivit friskare inom loppet av några veckor till månader – till och med de som haft låg produktion av serotonin… forskning (studie vid Dukes universitet i slutet av 1990-talet) visar att den dagliga rörelsen gör att människor med depression blir friskare med hjälp av den dagliga rörelseaktiviteten än med hjälp av SSRI-preparat, inom loppet av tio månader… så vi kommer inte ifrån det att individer kan bli friskare med hjälp av kost och rörelse… Hoppas du kan samla din ilska i en burk och slänga bort den, den är inte till nytta, varken för dig eller för mig… Jag föredrar att hålla mig borta från din ilska men återkom gärna en annan dag då du inte är så ilsk längre!
Ha det gott!
Tack för ditt inlägg! Jag har själv haft liknande problematik under största delen av mitt liv. Jag har fått prova mig fram på egen hand, men just det du skriver, rörelse (för mig i form av fri rörelse ute, gå,klättra, springa i skogen samt yoga) har hjälpt mig enormt att få balans. Jag behöver också äta väldigt”ren” mat.. Håller jag mig till detta fungerar vardagen utan större problem, slarvar jag ökar problemen… Tack för att du sprider kunskap om att det du finns alternativ!!
Förstår precis vad du menar. Eller vad folk anser att man gör mot sina barn när dom får medicin. Jag har själv drogat både min dotter å mig. Min dotter är nu vuxen å anser att hon inte behöver medicin längre. Jag hävdar motsatsen. Men som sagt vill hon inte så vill hon inte. Hon fick sin diagnos så fort dom få lov att sätta den. Vid 5,5 år. Hon va så utmärkande att hon inte ens fick gå på det vanliga lekiset. Så det är ju en av adhd:s karaktär. Man förstår inte att behöver hjälp. Hon åt bara medicin ett kort tag, sen va det nån som sa att det är knark å att det är farligt. Japp. Tack så mycket. Jag har ätit adhd medicin i säkert 15 år. Å när ja inte tagit den så blir disken stående å bänkarna blir överfulla å lika dant me borden å alla andra måsten i livet blir så jobbiga. En del ”bra” människor tror att det handlar om inre frid å självförtroende. Får man frid i sitt inre så behövs ingen medicin. Att man faktiskt blir beroende. Att det är ”drogen” som plockar undan allt och gör så man kan fokusera. Dom förstår inte. Det är ingen ide att säga emot. Det är ”drogen” som pratar. Det är mitt beroende gör att jag försvarar medicinen. Ja man blir så trött på allt detta ibland. Min dotter fick sin diagnos å även lätt utvecklingstörning för 18 år sen. Då var okunskapen såå stor. Vi uppfostrade inte vårat barn, vi var lata som inte tog tag i hennes attityd, vi satte inga tydliga gränser, hon fick inte lida av konsekvenserna av sitt handlande å fick frågan så många gånger om jag gick på droger när ja var gravid. Å vi ska inte prata om folks reaktioner när man fick vårdbidrag för att ta hand om SITT EGNA barn. ORÄTTVIST… Va e det för sjukt system?. Ja en del förstår bara inte.. Det är bara att inse. Å hoppas att kunskapen når fram och ut nån gång …
Blev glad när en fb vän delade ditt inlägg, Vår son blev för nåt år sen diagnostiserad ADD med inslag av Aspberger. Vi har kämpat från att han var 7 år med att det är något som inte stämmer, men med alla lärarbyten som var i hans klass så fick vi olika hintar hela tiden om att han var lite långsam och att det skulle mogna med tiden osv…
Nu i helgen började vi ”droga” sonen som snart fyller 14 år och han mår så himla bra med drog i kroppen att han fått ett nytt liv tycker han. Han är inte arg längre och kan jobba på lektionerna mycket bättre än innan när han ”somnade” fast han inte sov utan hamnade i sin egen värld.
Alla på dagis och skola har hela tiden sagt att det är inte några probs med sonen för han är så lugn o fin och stör aldrig, han är ett A-barn sa dagis alltid till oss.
Ok vad är det för fel på oss då eftersom han inte är A-barn hemma? Idag är vi tacksamma att vi klarade av att genom utredningen att motbevisa skolan att man visst kan ha problem om man är lugn o sansad. Jag tror inte dom inser att lugna barn kan ha tex ADD eftersom det mest är ADHD barnen som märks (tolka mig inte fel här) Tack igen för din blogg!!!!
Starkt skrivet! Skönt att se att det finns de som vågar sticka ut hakan en bit, jag vet att det kostar på men din ironi sätter sig, jag lovar!
Det gör mig ledsen att höra vilket skev inställning som uppenbarligen finns ang ”bokstavsbarn” och medicinering.. jag hade ärligt inte trott att det var så illa ställt med kunskap och förmågan att tro på föräldrar när det gäller barns bästa!
Tack för att du delar med dig, jag lärde mig något ledsamt idag men är så glad att läsa dina raka ord! Lycka till, med omgivningen framför allt, din dotter klarar sig med en mamma som du, synd att du måste slåss för det du vet är rätt!
Tänk om fler förldrar kunde tänka som du!!!! Lever med en man som fick ADD diagnos för tre år sen, äter Concerta……. När den skulle trappas in så sa han, efter 3 dagar ”de eä första gången i mitt liv som det är lungt inne i huvet….” Fruktanssvärt när man är över 40!
Styrkekramar till dej!
Ytterligare en förälder här som drogar ett av sina autistiska barn med ADHD.
Media är bara kåta på att sälja lösnummer och har de inga heta prylar på löpsedeln så får de skapa sådana!
Man borde stämma idioterna till chefredaktörer varje gång de sprider sin dynga av faktafel som bara ställer till med elände för våra barn och vänner… Om de tog och kollade dosen av den motsvarande amfetaminmängden som finns i den starkaste tabletten skulle de nog skämmas!
Kör så det ryker – det gör jag i alla fall:)
Intressant inlägg. Jag tycker också att det varit en alltför oinitierad debatt om de här läkemedlen och deras effekter. Har också närstående som fått mycket hjälp av dem.
Ett par saker reagerade jag dock på. Först och främst skriver du att metylfenidat inte är ”det minsta beroendeframkallande”. Detta stämmer helt enkelt inte. På förpackningen bör du se en liten symbol samt texten ”Beroendeframkallande medel. Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.” – vilket också är det första läkaren ser när hen läser i FASS .
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20040607007440
Metylfenidat frisätter dopamin, precis som amfetamin och kokain gör. Vid terapeutiska doser är frisättningen ganska långsam, och bör därför, precis som du säger, inte ge någon ”kick” eller eufori. Effekten av samma dos varierar dock stort mellan olika personer, så det går inte att säga säkert.
Sen skriver du ”Om Mathilda tar medicinen i två månader och sen plötsligt glömmer den en dag, då händer inget alls. Hon är inte mer beroende av medicinen än av frukostflingorna.”, vilket inte alls verkar stämma överens med din senare beskrivning av när Mathilda var utan medicin en dag – med självskadebeteende, utbrott och annat som följd.
Jag håller inte alls med de som tycker att du är en lat förälder, eller de som vill förbjuda ett läkemedel för att det liknar en rekreationsdrog (då skulle ju ingen få morfin på sjukhuset heller). Men jag tycker att man måste diskutera utifrån fakta. Och faktum är att metylfenidat är en beroendeframkallande, och potentiellt skadlig drog. I alla fall om den används på fel sätt.
Önskar er all lycka, och hoppas din dotter får en bra skolgång. Kanske kan hon en dag leva ett fungerande liv utan medicinering – vilket ändå är det bästa.
Hej Al!
Tack för ditt inlägg! Saklighet är viktigt, men jag hade ingen tanke när jag skrev ovanstående på att få femtontusen läsare på ett par dygn…
Hade jag haft det hade jag uttryckt mig bättre och ffa mer stringent. Så näe, jag tycker inte att jag varit osaklig, även om jag inte uttryckt mig som jag hade gjort om det jag skrivit var en tidningsartikel (jag är journalist).
Två korta kommentarer bara: Med ”händer ingenting alls” menar jag i form av abstinenseffekt. Den reaktion jag beskriver i inlägget inträffade åtminstone fem gånger i veckan innan Mathilda medicinerade, den beror alltså inte på medicinen i sig utan på hennes svårigheter. Faktiskt har även utbrotten blivit lite mildare när vi glömmer medicinen än innan, jag gissar att Mathilda har lärt sig en del copingstrategier på vägen. Jätteskönt, främst för henne!
Och så angående kick: Metylfenidat går inte att bli beroende av i terapeutiska mängder eftersom beroendet skapas av det som i dagligt tal kallas ”kick”. Visst kan du bli hög på metylfenidat, men det kräver nånstans runt fyra förpackningar för en gång… Enklare att skaffa amfetamin direkt om man nödvändigtvis vill droga, kan jag tycka. (Och eftersom jag råkar vara kemiingenjör i botten nånstans före jag blev journalist kan jag tycka att vill man bli hög på metylfenidat finns enklare sätt än, men eftersom jag är emot droger känner jag inte riktigt att jag vill gå in på dem här
)
Jag håller med dig; när det gäller medicinering av alla sorter bör man alltid vara återhållsam och försiktig. Jag hoppas också att Mathilda fungerar jättebra utan medicin en dag, och har gott hopp om det. Men jag gråter inte längs vägen, så att säga.
Riskerna med obehandlad ADHD har vi alla plågsamt klara för oss, det handlar om självskadebeteenden, depressioner, självmord, drogmissbruk med medföljande kriminalitet mm mm. Det finns utmärkt statistik i ämnet. Det är de ”bieffekterna” som måste vägas mot riskerna av eventuella kostomläggningar, mediciner osv.
Mycket bra skrivet! Det skulle kunna vara en bra artikel i en dagstidning! Det är så många som har fördomar och tror att föräldrarna ”drogar” sina barn.
Antidepressiv medicin kallas ofta för lyckopiller trots att den som äter dem bara blir mera normal. Precis som med ADHD-medicin.
Kanon bra skriven blogg. Har själv fyra söner med blandade diagnoser som adhd aspeger utvecklingstörning. Våtar liv förändrades helt när tre av sönerna fick ritalin utskrivet. En qv sönerna har under åren haft så allvarliga utbrott så att polis fått komma hit. Sonen har varit självskadande och aggresionen har varit kraftig. Han har använt tillhyggen osv. Att efter dessa utbrott sett han ångest har man upplevt de samt aĺla strider man haft med skola myndigheter läkare osv då är inte valet svårt att välja att ge ritalin. Mina barn har ett nytt liv ett fungerande liv och vi kan nu göra saker tillsammans. De råder stor brist ute i samhället på kunskap om funktionshinder – diagnoser. Stark blogg stor eloge till dig kram
Ja, som om inte pressen för dessa våra barn ändå (och min make…och med största sannolikhet också min son…dessutom med asperger på bägge diagnostiserade adhd.familjemedlemmar). Försöka förklara att det råder en avgörande energibrist som gör att kroppen försöker kompensera och bränner sitt ljus i bägga ändar, det är lönlöst har jag märkt. För diagnoserna ökar inte på grund av ökande kunskap i NP utan tydligen för att ”alla får diagnoser” hejvilt…det kräver ju INGEN kamp att komma så långt att ens barn får hjälp och man som förälder får svar…så ja ”droga” på du…folk har åsikter om saker dom inte vet nått om som oftast…se bara på många politiker
jag är en av dom med add det än snästan som adhd. och mkt av det vuxna skriver här är fruktansvärt. ja tyk att ni borde skämas. visst det är skit jobbigt för er. men ni vet inte hur jobbigt det är att vara ert barn. ni vet inte hur dom tänker känner hela tiden. och det ni skriver ja jag drogar mitt barn. man drogas inte!. man får medicin för att koncentrera sig och orka va vaken eller som adhd lugna ner sig. det är inget fel på oss vi föddes bara med brist på vissa ämnen i hjärnan. som jag som har add ja somnar hela tiden om ja inte tar min medicin för ja har inget ämne som gör mig pigg. och det du skrev om ditt barn ja jag drogar mitt barn huvudsaken är att dte är bra för mig!. om hon dör eller inte kvittar vad är det för fel på dig! du borde söka vård. man säger inte så om sitt barn!
Hej Anna! Jag har skrivit med ironi, dvs jag skriver motsatsen till det jag menar i slutet där. Så här skrev jag:
Och så här menade jag:
Tack!
Du har precis satt ord på mina känslor… Här är ännu en lat mamma med ouppfostrat barn (i många andras ögon)
Instämmer i klang och jubelkören angående ditt inlägg!!
Min erfarenhet säger mig att de som misstror, skuldbelägger och på annat sätt kritiserar, gör det för att de inte begriper bättre, för att de inte förstår att som förälder till ett barn med särskilda behov behöver man ta hjälp av ALLT för att ge barnen de bästa förutsättningar inför framtiden. Och att man garanterat vägt för- och nackdelarna med den specifika hjälpen innan man tar den till sig.
En mycket tänkvärd blogg detta.. Nu har inte jag själv barn m någon diagnos men nära vänner som har det så som du beskriver.. O när barnen själva inser att livet blir mycket enklare om de tar sin medicin istället för att efter utbrott vara helt utslagna så ska dessa ”jag vet bäst” människor passa sig för att de låter de skrivna ordet såra.. O då inte bara föräldrarna till barnen som behöver för att kunna fungera utan de sårar ju även barnen! Stor ursäkt o rättelse borde de verkligen ges till er!
jag har själv suttit i den situationen och den är jobbig,gick ner i vikt åt mediciner hela tiden strattera conzerta mm.. fick massa näringsdrycker som jag inte ville dricka.. tillslut var jag så smal och mådde inte alls bra.. det var då mina föräldrar började tvinga i mig dom och jag bytte medicin , och då gick jag på conzerta, och den tog för hårt då allt vart galet…då var jag runt 11
förstår att de är jobbigt jag hoppas hon klarar av att hantera ilskan och orden . och inte gör något… hoppas hon då kan växa ur det ..
tänker på dig kram!
Här är en till! Har två bonusar som båda har adhd och den ena även grov/grav (?) Asperger och livet innan medicinerna var frustrerad gråt vid varje umgänge. Idag fungerar det.
Nu har även 2 av småssyskonen börjat påvisa symtom på både och, den ena för Asperger och den andre för adhd. Idag vet vi vad vi tittar efter och de kan få sina utredningar snabbare. Vilken lycka för dem och oss!!!
Måste bara säga ett par saker.
Myt nr 1) Att Metylfenidat inte ger en kick är helt enkelt inte sant. Ritalin säljs på svarta marknaden för 1600 kr burken. Jag har själv provat det (ingen överdriven dos) och nog tusan ger det en kick alltid.
Myt 2) ”Vanliga människor” får en kick av Metylfenidat men inte de som lider av ADHD. Snick snack. Jag har flera vänner som har grav ADHD och som använder Metylfenidat i rekreationellt syfte då och då.
Sen blir jag lite oroad när du inte ens vet hur medicinen fungerar. Metylfenidat reducerar återupptagning av nor-adrenalin och dopamin. Det har absolut inget med ”blodflödet” att göra.
Det ger ingen kick i terapeutiska doser, Magnus, det är ganska stor skillnad på dos.
Och jo, jag vet hur medicinen fungerar. Dopaminteorin har länge varit rådande, men på sistone har en rad vetenskapliga studier kring just blodflödet publicerats, kolla tex pubmed på ”methylphenidate cerebral blood flow ADHD” så får du en lista. De studierna har däremot inte hunnit få så stort genomslag än, och troligast är väl kombinationseffekter, dvs påverkan både på dopaminsystemet och (i sin tur effekt på) blodflödet.
Skönt att inte vara ensam. Har en 7 årig son med ADHD och Autism samt en 5 åring som just nu är under utredning. Är trött på att människor runtomkring ser mig som en dålig mamma för att jag väljer att ge min son en möjlighet att kunna fungera i vardagen. De människor som tror att det bara handlar om att ge barnen en tablett så är allting löst, borde läsa på innan de utalar sig. Mycket blir bättre men det finns flera symtom som medisinen inte tar bort.
Jag ger inte min son medisinen för min skul, utan hans. Och om det gör mig till en dålig mamma så är jag häldre det än att låta mitt barn gå igenom skolan utan att kunna konsentrara sig tillräkligt mycket för att kunna förstå.
Jag vet sj hur de e , har 3 st barn med ADHD , var av 2 är högfungerande + att dom har PTS alla 3, den ena har även biopolär syndrom typ 2 och icke hörande.. så jag vet vad du har å kämpa med
Så skönt att läsa om någon i samma sits. Vi har precis fått diagnosen ADHD på våran son som är 5 år och har utstått många blickar på luciatåg osv om våran ouppfostrade pojke. Och som mamma är det så sårande. Jag är tydligen en lat mamma som inte tar ansvar. Vi ska medicinera våran son och väntar med förväntan på att kanske a få ett normalt liv med lite mindre stress oro runt omkring mig. Har alltid sagt att han inte är som alla andra och man har kämpat och kämpat och folk har sagt ja ja det är så för alla.
underbart skrivet!
liten undran; erfarenhet med risperdal?
har själv en kille pà 7 àr som nu fàr prova risperdal, vi hade hellre sett nàgot som hjälper mer mot koncentrationssvàrigheterna, men det är i alla fall ett försök värt. vi vill ju bara att han ska fà mà bra o känna sig ”normal”.
tack för att du delar med dig!
Här är ännu en hemsk och lat förälder som drogar inte bara ett utan två barn. Usch på mig, att ge såna farligheter som gör barnen beroende och allt.
På sätt och vis är de ju faktiskt beroende av medicinen men det för att överhuvudtaget fungera. Inte som ett missbruksbehov. Man kan som du skriver inte ta tabletterna någon dag eller glömma men man gör högst ogärna om det.
En badboll fungerar nog ibland bättre än omedicinerade rumploppor.
Det är bara så himla tråkigt att få höra allv strunt och fördomar. Så klart från människor som ofta inte har en aning om vad det innebär. Det är inte bara att…
Det är alltid lätt att kritisera istället för att t reda på fakta, dessutom är det fler människor som använder ”droger” som är vanebildande, var finns då alla kritiker och berörda!?
Har själv erfarenhet när det gäller ADHD, både privat som i mitt yrke, så jag förstår Madeleins frustration över skriverierna i pressen!
Klart är att det är bra för alla i en familj om man kan få hjälp med medicinering men i första hand är det för barnet ska kunna fungera i vardagen.
Fantastiskt bra beskrivet, och ett bra inlägg i debatten. Den hör texten delar jag gärna med mig. Stor kram till er.
Jag förstår och respekterar att ni som är föräldrar till dessa barn gör allt ni kan för att dessa barn och familjer ska fungera. Vilken förälder kan stå ut med att i timmar höra sitt barn skrika att det vill dö. Det skär i hjärtat.. Jag hade själv liknande beteende som det som beskrivs ovan när jag var barn, ja egentligen fram till 20-års åldern. Jag fick aldrig någon medicin eller behandling förutom samtal med en terapeut i slutet av tonåren. Och jag måste säga att jag fortfarande lider av dåligt självförtroende, av känslan att alltid ha varit den svåra, den jobbiga, den som det inte var så lätt att älska.. Jag kände mig träffad av inlägget, då jag varit en av dem som är skeptiska till medicinering, inte bara vid ADHD, utan i största allmänhet.. Men en fråga väcks.. Har någon av er med dessa barn här erfarenhet av healing eller andra alternativa behandlingsmetoder? Jag stötte på detta i vuxen ålder, och det har hjälp mig enormt.. Skulle vara intressant att höra om någon har använt sig av detta och om det fått resultat? Jag önskar era och era barn allt gott och styrka på vägen!
Oh så bra skrivet! Jag har liksom du en älskling som mår så bra av medicineringen, vi var i avgrunden med kravlade oss sakta upp med hjälp av medicinen. Vart skulle vi ha varit utan den, jag bara undrar?
Idag tack vare den hjälp som vi har fått så är min älskling stolt och berättar gärna för andra om sin diagnos. Hans drivkraft och vilja finns kvar och den kommer att ta honom långt.
Tack för ditt inlägg i debatten! Stor kram till Matilda.
Mycket bra blogginlägg! Jag har själv tillhört de där ignoranta typerna som förr tyckte att vissa föräldrar lät sina barn hänga, klänga och bete sig istället för att uppfostra dem. En sån förälder skulle jag minsann inte bli. Sen fick jag mitt första barn. Ingen bokstavsdiagnos men hon kan hon med trots uppfostran. Hon är ett otroligt aktivt barn fullproppad med starka känslor, åsikter, har en vilja av stål och är mer än lovligt företagsam. Sen hon kom till världen har jag lämnat de där ignoranta typerna och istället lärt mig att alla är olika med olika förutsättningar. Det är dumt att döma utan att veta för vissa saker syns inte på utsidan och man ska ju inte behöva stämpla diagnosen i pannan på någon bara för att få ignoranta människor att visa lite förståelse. Och kvällspressen har jag inte till mycket övers för. De är ungefär lika trovärdiga som Se & Hör, Hänt Extra och En Ding Ding Värld tillsammans!
Otroligt bra inlägg. Förstår dig fullkomligt. Stort lycka till.
Lite lustigt detta för när jag läser här ser jag att ni kommenterar den överaktiva gruppen.
Det finns en grupp som står i skuggan av detta som har en undergrupp till adhd som är som adhd utom detta med raseri och aktivitet.
Den gruppen är ofta inåtvända och självdestruktiva och är svårare att upptäcka. Det verkar som Sverige ligger hästlängder efter i forskningen av denna grupp och jag erkänner att jag visste inte ens om detta förrän en duktig psykolog intresserade sig för min 22 åriga son och varför han hade svårt för skolan. Han talade om att det verkar som att han lider av något som heter add.
Jag började leta på internet och hitta en sida om detta och där de beskrev att detta kommer i de senare tonåren och inte har hittats på barn.
Jag nöjde mig inte med detta eftersom jag kände igen mig själv i detta redan från barnåren om add vilket jag även söker för att kolla upp.
Så jag började kolla amerikanska sidor om detta och märkte att det finns en helt annan öppenhet om detta med adhd och olika former samt medicineringar där det även kommer fram att vill man så kan man testa gurkolja tror jag det hette men det går att läsa mer på olika sidor.
Jag kan inte påstå att de är liberala med att ge droger som man grupperar alla mediciner under om man ska vara korrekt. Men de är mer öppna för detta och forskar mer än vad vi gör.
Sverige är det mera skam bakom adhd och mängder med fördomar vilket leder till att de drabbade ofta blir mer skadade för att de försöker dölja det.
Jag märkte på mina småbarns skola när jag bad om en bastest av dem så sneglade alla på mig som jag var en andra sorteringens människa.
Men faktum att de flesta barn med de former av adhd kan klara sig bra och många extremt bra när de klurat ut hur de kan nyttja sitt handikapp.
Själv har jag hyperfokus vilket jag nyttjar och lärt mig att ta fram när jag lär mig något nytt.
Det största problemet är arbetsmiljön för dessa människor där man måste bearbeta många olika impulser och med någon form av adhd så tappar man fokus samt lätt leds bort ifrån sin uppgift.
Forskningen måste öka i Sverige samt mer och bättre information på svenska sidor krävs istället för de som existerar idag vilka är fulla av felaktig fakta!
All heder till er med dessa barn!
Jag kör taxi, bla resor som era barn åker dagligen, jag träffar oroliga föräldrar och ”stökiga” barn. Jag har fått lära mig att detta stökiga nästintill alltid beror på att något gått fel på morgonen, jag vet att föräldrarna alltid är oroliga för hur det ska gå på taxiresan, i skolan och på vägen hem. Jag försöker alltid göra det bästa av situationen, pratar ofta med föräldrarna om vad jag kan göra och inte för att det ska underlätta. Jag vill inte förvärra! Och jag förstår även hur in i h*lvete svårt det kan vara ibland, hoppas fler har förståelse och kan vara behjälpliga eller åtminstone försöka, såsom att.prata och fråga den som faktiskt lever med det på heltid!
Tusen tack för en varm och alldeles underbar artikel.
Jag tillhör också den ovannämnda ”lata” föräldern som helt plötsligt har ett barn som ÄR i skolan istället för att skolka. Eller gör smarta val ny istället för att hamna i trassel med myndigheter pga att ”stoppsignalen” inte riktigt funkade…..
Skönt att höra såna kloka ord ibland.
//Jenny D
bra skrivet! min mamma har alltid vart emot adhd medicin. jag har själv adhd och på 90 talet fanns det inte lika mycket kunskap om det. jag har haft en fruktansvärt jobbig skoltid då jag blev mobbad i början av skoltiden och sedan vände det helt, jag blev stökig och började skolka.. jag kunde ju inte få ro att lära mig något… jag gick ut 9.an utan betyg och har fått plugga nu i vuxen ålder… jag är 25 år idag och har lärt mig att hantera situationer annorlunda även om man många gånger får bita sig i läppen.. fruktansvärt påfrestande.. jag börjar med min adhd medicin nu och hoppas det ska hjälpa mig att i vardagen och också kunna få bättre uthållighet samt styra mina impulser. Min 6 åring har också adhd och börjar även han med sin medicin. så detta blir något helt nytt för oss.. och jag tror vi kommer bli en mycket gladare och harmonisk familj! KRAM
Fyfan vad bra skrivet!
Här är en mamma till som drogar sin 9-åriga son med både concerta och strattera. Självklart har jag också fått ta skit för detta. Vad de som klagar missar är att min son själv säger att han mår bättre av medicinen. Jag avskyr verkligen kvällspressen och tycker att folk som köper allt som skrivs där med hull och hår är tröga individer. Vart tog förmågan att granska kritiskt och själv söka efter fakta vägen?
Ha en underbar dag och tack för ett mycket bra inlägg!
Det här var det bästa jag läst på länge!!! Tack för att du skrev! Vad klok du är!
Jag önskar dig och ditt barn det bästa!!!!!!
Jag delar den gärna, hoppas det är ok!
Anna
mycket bra skrivet.
jag är ung vuxen med ADD och är alltså knarkare enligt aftonbladet, expressen etc. det är dock märkligt hur hela mitt liv blivit ca 1 miljon gånger bättre sen jag började med droger: jag kommer ihåg att betala mina räkningar, kan sköta mitt arbete, kommer ihåg att äta, kan hålla ordning i mitt hem osv… jag som trodde att droger hade motsatt effekt!
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fse.cchr.org%2Fvideos%2Fdead-wrong.html&h=uAQFWFOxg
Denna film är till alla er som ”drogar” era barn. Se den . Det är mitt budskap..se den..den är lite lång..men bara ta dig tid att se den. tack…
Ja, för youtube är ju ungefär en lika bra källa som Aftonbladet och Expressen. I´ll deal ya. Jag ser filmerna om du läser tjugo vetenskapliga studier publicerade i ansedda tidskrifter om medicinering, ett litet axplock av det jag läst om ADHD, medicinering och effekter på individ- och samhällsnivå. Tills dess; nej tack. Jag föredrar fakta framför propaganda.
Bara hojta när du vill ha länkarna!
Jag kanske är cynisk, men det här är trots allt min bransch så jag tar mig friheten: Det handlar om tittarsiffror, läsarsiffror, lösnummer. Alltid. Djupa reportage som faktiskt inte innehåller en mängd faktafel, grova förenklingar och skarpa vinklar börjar bli en utdöende konst.
Ni som söker fakta..som påstår att det inte finns fakta…här kommer fakta i form av denna film. För mig som mamma är denna film ovärderlig . jag hoppas att ni ser den innan ni lägger kommentarer. För jag vill få er att se allt från ett annat perspektiv. hoppas ni har den förmågan att se filmen. kanske gör den en skillnad för just DIG.
titta på denna med…för guds skull ..se detta.och det finns en andra del åxo.
Ja nu har jag tittat Jeanette, av ren nyfikenhet, men filmen gjorde mig bara full av förundran. Ha i åtanke att jag inte själv har några barn som har ADHD, autism eller liknande så jag har ingen kunskap i ämnet. Men oavsett min okunskap på området så känns den där filmsnutten vinklad och underlig. En programledare med skeptisk syn på medicinering med fyra läkare i studion som alla är starkt emot medicinering. Känns inte så trovärdig och faktabaserad utan mer som lobbyism och propaganda. Alltså samma tillvägagångssätt som kvällspressen har när de vill sälja lösnummer. Hade varit så mycket mer intressant att titta på en intervju mellan en opartisk programledare och experter från båda läger för att få igång en diskussion. Kanske ännu mer intressant att ha med en läkare som skriver ut medicin men inte varje gång, utan som tycker att varje barn måste få den behandling som passar just det barnet bäst. Man måste vara mer faktagranskande innan man sprider runt sånt här. Läs på både om den ena och den andra sidan ordentligt och sen tar du ställning. På samma sätt ska man även behandla kvällspressen för det finns alltid ”two sides of a story”.
http://www.youtube.com/watch?v=58UZqr3fiZI&feature=related här beskrivs väldigt bra vad drogerna gör med era barn.
Det går inte att få full förståelse förrän man själv upplevt alla utbrott och tårar. Jag har inte gjort det, har haft turen att få fyra barn med utbrott som går över så att säga… Men jag dömer aldrig! Jag undrar mycket varför föräldrar är så dömande mot varandra. Varför samarbetar vi inte mer? Eller stärker eller berömmer varandra? Vi sitter ju i samma båt liksom med sömnlösa nätter och olika trotsperioder. Men media är bara ute för att sälja och det bästa är ju att väcka reaktioner och känslor. Tänk om de verkligen kunde förklara hur det fungerar, på ett liknande sätt som du har gjort fast mer ingående, så skulle förståelsen öka och mycket rädsla och förutfattade meningar försvinna. Tack för att du delade med dig och ökade min förståelse lite till
Har en styvson på 14 som jag varit pappa åt sedan 5-årsåldern. Ju mer jag läser från andra föräldrar med barn med ADHD desto mer övertygad är jag om att pojken har dessa problem. Ständiga vredesutbrott sedan dagis, total oförmåga att koncentrera sig i miljöer med ljud och annat som händer. Dagis och skola går illa trots att pojken är begåvad. Problemet är att min fru och hennes föräldrar är emot diagnoser, så därför är vägen med medicinering stängt. Snälla ni som har erfarenhet, jag behöver råd och tips som fungerar när medicinsering inte kan användas.
HOS, det allra viktigaste är anpassning till just ditt barn. Det finns inte två personer med ADHD/ADD/NPF som är lika, för det finns många sätt att inte vara som andra, men bara ett sätt att vara ”normal”.
Det finns två bra böcker som kan ge många handgripliga råd:
- Explosiva barn av Ross W Greene (här kan du se honom föreläsa, väldigt bra: http://www.livesinthebalance.org/check-your-lenses )
- Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder
av Bo Hejlskov Elvén ( http://www.facebook.com/pages/Problemskapande-beteende-vid-utvecklingsm%C3%A4ssiga-funktionshinder/275454497155 )
Den första är torr och trist i början, men matnyttig. Den andra är lättläst och intressant rakt igenom. Båda ger en teoretisk och praktisk grund till funktionsskillnader och hur man kan arbeta tillsammans med barnet för att underlätta livet för alla.
Medicinering är bara en pusselbit. För vissa är det den viktigaste, för andra inte alls effektivt, det vet man inte förrän i efterhand. Men anpassning, det funkar för alla! Lycka till!
Hej!
Det låter absolut inget vidare och om jag var du så skulle jag stå på mig i denna fråga. Inte lätt att vara ”plastfarsa” och komma med en åsikt om kvinnans barn, det är en dödssynd. Men skulle typ förhållandet komma att ifrågasättas så är det lätt att sitta där jag är och säga det här, att dumpa henne då. Men dumpa inte grabben för då är situationen en helt annan. Jättestarkt av dig att gå ut med det här och jag önskar dig all lycka med ditt problem.
Ett tips är att fånga hans intresse och sen köra som man gör med tjuriga hundar-trötta ut han med nåt han gillar. ja, ett litet tips bara.
Underbart skrivet. Hoppas det når fram till kvällstidningarna.Jag har hjälpt till att sprida.
Jag behöver ‘bara’ droga min unge, sonen dådà, när han ska till skolan….allt tack vare lärare på en skola han gick på innan särbehandlade honom och uteslöt honom ur gruppen (förskoleklass) för att han var aktiv pga understimulans, för han är överintelligent….att han var det förstod jag rätt tidigt, så jag har gjort allt jag kunnat för att stimulera honom här hemma, samt gett honom regler och rutiner i vardagen, så ja, jag måste vara oerhört lat som förälder….men efter pärsen i den skolan, som sagt, bytte jag till en annan från första klass. När han kom upp i tredje klass, då gick det inte längre. De var underbara på den nya skolan och gjorde allt för att det skulle funka för honom, men till slut frågade de om de inte kunde få göra någon utredning. Så, sagt och gjort, en psykolog kopplades in och efter några månaders testande och möten och hela dagars iakttagelser från psykologen blev han remitterad till ett ställe där han skulle göra ett test, med och utan Ritalin. Oj, det var skillnad på dessa två testen… Han började sedan medicinera från terminsstart i fyran och nu, i femte klass, strax före jul, avslutades (!!!!) åtgärdsprogrammet. Eftersom han gjort så enorma framsteg sedan han började medicinera, funkar han som vem som helst i klassen. Men det förståsssss, de var ju bara lata, lärarna, och jag ….eller….?
Han ska medicinera femman ut, och så testar vi i terminsstarten till sexan, behöver han ha, då ska han få. Det viktigaste har i alla fall varit att han, på dessa snart fem år, byggt upp sin självkänsla, något de i den förra skolan raserade på tre månader. Sonen jag flyttade efter det första skolåret, förskoleklassen, var deprimerad med självmordstankar, med andra ord, inte den sonen jag hade skrivit in där ett år innan.
Tycker du är en bra mamma som försöker ge det som står till buds av mediciner även om det egentligen låter hur idiotiskt som helst. Jag lider verkligen med flickan då jag verkligen känner igen mig i hennes situation. Jag är 47 snart och då jag var i hennes ålder så fanns begreppet adhd, (och andra kombinationer), och jag var på en psykavdelning i 2 omgångar för utredning. Den gav inte ett skit så det var bara att åka tillbaka till ett hem där farsan ständigt var full och jag fick duktigt med stryk för saker han ansåg jag gjort, eller ”tänkte” göra. (Han är tankeläsare också..) Jag hde det skitjobbigt med en 2 år äldre syrra som verkligen hatade mig, för vad(?) vet jag inte och jag har frågat henne men där får ja inga svar. Jag har önskat att jag varit död ända sedan den tiden egentligen. Jag var klassens ljushuvud och en dag så kom min lärare hem för att prata med föräldrarna om att flytta upp en årskurs för jag var så snabb på att göra mina uppgifter så jag störde dom andra. Då läraren förklarade det vi skulle göra så gjorde jag det under tiden han förklarade, sen när det var dags att börja göra uppgiften, ja resten är ju inte så svårt att räkna ut.
Jag hade med all säkerhet INTE suttit framför datorn som jag gör och skriver egen blogg och kommenterar andras, om jag hade blivit uppflyttad en årskurs.
När jag var omkring 40 år så träffade jag en socionom som varit inblandad i vår familj och jag frågade vad utredningen hade gett för resultat?
- Det positiva sa Anders B, är att du har ett IQ som ligger högre än genomsnittet och social kompetens utöver det vanliga.
Den negativa biten är att Du tror för mycket om dig själv, svarade han.
Funderade lite på det han sagt sen frågade jag varför ingen av alla inblandade som var terapeuter, psykiatriker, psykologer och överläkare och en massa annat löst folk, varför kläckte ingen den diagnosen?
- Ja du johnny, vi trodde helt enkelt att din far var den stora orsaken med sitt supande. Jag är så ledsen för att det blivit så här. Sen la han armen om mig och kramade mig hårt och sa Förlåt. Jag önskar jag hade trott på det du sa istället.
Jag ryser verkligen nu när jag skriver detta så jag avslutar här med att det finns en medicin till som heter Metamina. Jag har den och det ÄR amfetaminsulfat som är det verksamma ämnet i det.
Jag önskar dig all lycka med flickan framöver och hoppas att hon kommer till ro snart. Kram Johnny.
Håller med jag kan sluta med medicinen när som helst. Men jag vill inte vara utan eftersom jag mår så sjukt dåligt utan.
Jag har startat en förening för barn och unga vuxna med adhd bara för att stötta personer med diagnosen samt att kunna förklara för allmänheten vad det innebär att ha denna diagnos.
Hemsidan är under uppbyggnad men kommer lanseras innan mars är slut.
Mvh
Caroline
Grundare av föreningen adhd-ung (kreativa ungdomar med Ad(h)d)
Det bästa jag har läst på länge!!!
Mvh En mamma med 2 barn som har ADHD med medicinering
Jag får väl medge att jag också är lat, men GUD vad jag tycker du skrev bra. Är så trött på alla som anser saker om barnen som får dessa mediciner…..vad kan vara mindre värdigt än att INTE få dem…att inte få leva som ”andra” barn, att inte få visa att man kan osv. Vill inte heller idag vara utan möjlighet att ge mitt barn Concerta….var tidigare motståndare & skulle ”bara” testa med Eye-Q….bra effekt tills vi var tvungna att göra ett upphåll (pga svininfluensan) då testade vi Concerta & vilken skillnad på barn. Efter ca 30 minuter satt min son & nynnade i sitt rum ansiktet blev avslappnat & han mådde uppenbarligen mycket bättre. Jag är tacksam för att denna möjlighet finns.
Jag drogar mig själv…..och jag är lärare! Jag lyckades ta mig igenom 9 år i grundskolan, 3 på gymnasiet och 5 på universitet utan medicin. Det gick juh ganska bra eller hur? Idag är jagju färdigutbildad och jobbar som lärare. Varför ska jag medicineras?
När jag var 24 fick jag min utredning gjord, valde bort medicin först men har nu valt att testa medicin. Jag äter concerta måndag – fredag, aldrig på helger eller lov. Har aldrig haft aggressionsproblem men koncentrationsproblem och det hjälper medicinen mig med! Idag har jag struktur på arbetet och får saker gjorda. Innan kunde jag sitta på min stol i 1 h och snurra innan jag beslutade mig för att åka hem för jag fick juh ändå inget gjort. Jag har alltid känt att min adhd ger mig en annan syn på jobbet som lärare (jag har dessutom dyslexi), en fördelaktig syn. Jag kan förstå barnen med svårigheter på ett annat sätt, jag kan eliminera sånt som kan störa som andra lärare inte tänker på. Det kunde jag utan medicin. Men i läraryrket ingår det att planera lektioner, gå på möten, skriva omdömen, ha utvecklingssamtal och en bra fungerande verksamhet varje dag, med medicinen klarar jag även den biten. Jag var ingen dålig lärare utan medicin, bara lite virrigare, mindre planerad och väldigt ostrukturerad. Så jag väljer att vara en fortsatt bra lärare som är mindre virrig, mer planerad och strukturerad!
Jag både förstår och inte förstår
Jag förstår inte dem som ger barnen ”droger” så fort de fått en diagnos, jag förstår heller inte psykvården som ger barnen ”droger” innan de fått en diagnos och menar på att diagnosen visar sig själv om barnet blir ”friskt” av ”drogerna”… MEN jag förstår att man ger sitt barn ”droger” då barnet inte längre har ett värdigt liv!
Det är inte ett värdigt liv att bli betraktad som en ung d****l då man verkligen ansträngersig så man får ont i huvudet för att kunna uppföra sig som det förväntas av en. Det är inte värdigt att bli klassad som obegåvad i skolan för att man inte kan koncentrera sig tillräckligt för att tillgodogöra sig undervisningen, och det är inte värdigt att bli ratad av andra barn och deras föräldrar för att man är ouppfostrad då man egentligen gör sitt yttersta för att passa in och gråter blod för att inge ser ens riktiga jag..
Jag har varit detta barn och nu är jag mamma till ett, jag vet hur medicinerna har hjälpt mig, jag kan visa på konkreta förbättringar i mitt liv, men trotts det så är det svårt att ”droga” sitt barn, för samhället vägrar se hur det gagnar barnen.
Det är inget problem förns det blir ett problem… men då det är ett problem så måste vi ju få göra det bästa för våra barn utan att bli klassade som dåliga föräldrar!
Jag vill bara säga TACK! Tack för att du skriver & förklarar på ett vis, jag önskar jag hade klarat själv.
Jag är så ledsen över medias sensations journalistik när det kommer till adhd & mediciner. Det går inte att göra folk mera illa än dom gör med att sprida sina fördomar.
Vi är bosatta i Norge & det pågår samma jakt här på föräldrar som faktiskt insett att sina barn MÅR BRA/BÄTTRE av att få behandling av ”adhd medicin”. Jag kan gärna diskutera huruvida det även skall föras en kognitiv terapi parallellt med medicinerna. Men att kalla tabletterna för droger, amfetamin osv är PERVERST.
Då skall man inte skriva ut lugnande till patienter med ångest, eller morfin till smärt patienter, det är samma sak!!!
Jag är en 41 årig mamma med adhd. Har en 21 årig som med adhd & en bonus son med add.
Hade vi inte haft concerta i detta hus, hade vi inte fungerat som den familj vi faktiskt gör idag. Utmaningarna är stora & tunga nog, än att vi skall behöva tvingas leva med evig oro i kroppen & falla utanför hela samhället, bara för att några har fått för sig att dessa tabletter är värre än allt annat av mediciner.
På grund av concerta har vi två killar i vår familj som full fört 10 år på grundskola, 2 år i gymnasium & 2 år som lärlingar på bilmekaniker/målare. Dom har inte full fört helt problemfritt, men med goda betyg & självklara platser som lärlingar i stora företag.
Det är mer än vad jag klarade som inte blev behandlad för vid 35 års ålder!
Jag har många ärr i själen, som gör ont ont ont. Jag hoppas dom slipper lindrigare undan det. Bara att dom hade sluppit det, hade vart god grund nog att ge dom sina tabletter!!!!!
Men är det NÅGON SOM PROVAT exempelvis Reiki, innan man beslutat att medicinera, eller samtidigt? För mig har det hjälpt att få balans.. Många av dessa barn är väldigt vakna spirituellt, och reagerar med ilska och oro på ”system som är för trånga” för dem. Jag var själv ett sådant barn, Tack och lov att jag mötte människor som kunde se att jag hade andra gåvor och egenskaper än att sitta still och vara tyst. Kanske är medicinering ibland en lösning, men jag tycker dessa förtjänar ALLA chanser! Jag rekommenderar varmt föräldrar till ”bokstavsbarn” att prova med healing.. Det kan göras utan att barnet behöver sitta stilla eller ta emot beröring om det är svårt. Ha ett öppet sinne och ge era barn flera chanser – det förtjänar de!
Min son fyller 25 år i maj! Han får inte bo här om han inte tar sin ritalin. Orkar inte. Han förlorar så mkt på att inte ta den. Provade 1 år. Blev av med jobb b la på den tiden. Bråkade alltid med mej och sin syster.
Så det är ritalin som gäller….
Jag har konstaterad ADHD så länge jag kan minnas och började med medicin när jag var 11år, nu är jag 22år och det märks än idag när jag inte tar medicinen jag blir fly förbannad för ingenting. Vist jag kan också som någraovan har nämnt ge tusan i att ta den om jag vill men det blir jobbigare för alla runt mig och för mig. Men Ritalina, Concerta etc. ska gärna undvikas ja för det är trotsallt narkotika klassat preparat så gå på de ”tyngsta” preparaten ska man ju inte göra om det absolut inte behövs, prata med läkaren/läkarna och hör vad som de tror är den absolut bästa medicinen. För råkar man ta förmycket av t.ex. Concertan så kan man bli helt borta i flera timmar och det finns många flera effekter som kan uppstå om man får i sig en överdos
Kunde inte skrivit bättre själv
Är mamma till 3 döttrar, varav 2 med ADHD, 1 med dyslexi plus att jag själv och pappan till barnen har ADHD.
Tar hand om barnen själv så jag är oftast trött av förklarliga skäl.
Skulle inte orka längre utan dessa ”droger”!
Såå jävla bra skrivet!!!
Du är dum i huvudet. No offence, men att kalla ett preparat som metylfenidat för icke beroendeframkallande och utan drogeffekt är väldigt naivt. Att kalla det för ett amfetaminpreparat tycker jag är helt korrekt då dom kemiskt sätt är väldigt lika, OCH GER SAMMA RUS.
Båda preparaten stimulerar hjärnans belöningscentra och är därför också beroendeframkallande. Testa själv att äta (en räcker), nog fan blir du hög alltid.
Skaffa dig lite information om substansen själv, så du vet vad du stoppar i ditt barn.
Intressanta åsikter, men det är just det, åsikter. Du får gärna backa upp dem med forskning. Den säger nämligen att du har fel (och det säger också de hundratals människor jag känner personligen som INTE får nåt rus).
F ö liknar metylfenidat snarare kokain än amfetamin i hur det verkar, det är bara den kemiska formeln som liknar amfetamins. Säger kemisten.
Jag har mina personliga erfarenheter som jag går efter.
Jag har själv ADHD eller ADD (kommer inte ihåg) och har levt med ett långvarit blandmissbruk där metylfenidat ibland har ingått i syfte att bli påtänd. Anledningen till att man inte känner av ruseffekt när man äter dom som man skall är att man är tolerant, det är därför man trappar upp och inte börjar med stor dos direkt.
Skulle DU äta samma mängd medicin som ditt barn så skulle du få en resa som heter duga som sagt. När jag påstår att det ger samma rus som amfetamin så talar jag generellt, olika centralstimulantia ger ”olika rus” men samma symptom. ”Same same but different”.
Och ja, effekten likar mer kokain, framför allt vid intravenös administration.
Kom inte och säg att en substans som liknar amfetamin och ger samma effekter som kokain inte är rusgivande eller beroendeframkallande. Snälla.
http://en.wikipedia.org/wiki/Methylphenidate#Abuse_potential
Men du. Först säger du att jag har fel, och sen skickar du en länk som säger att jag har rätt. Hur ska du ha det?
Varför tror du att man snortar eller injicerar renat och krossat metylfenidat som man behandlat om man bara kunde ta en tablett i normaldos och bli hög? Givetvis kan man snorta, tjacka om eller injicera metylfenidat, men det var inte det vi pratade om här. Resten av artikeln, inklusive de andra styckena, säger just det jag har sagt.
Om du på allvar känner av något du kallar rus av din medicinering bör du kontakta din läkare, eftersom mani, förändrad verklighetsuppfattning och psykostiska tillstånd kan uppkomma som ovanliga bieffekter av metylfenidaterna. Huruvida man utvecklar ett beroende eller ej har inget att göra med hur man introducerar medicinska preparat, däremot om man måste trappa ner i stället för att ta bort en medicin. Metylfenidater behöver inte trappas ner, de kan tas enbart vid behov och precis som många skrivit i kommentarerna här är det vanligt att man inte medicinerar på helger, lov osv. Med ett beroende vore det inte möjligt.
Ang toleransökning har du också fått en del om bakfoten, men jag orkar verkligen inte dra farmakokinetiken idag. En annan dag.
Christian, du har inga barn med adhd el dyl VA ?? , tycker att du ska läsa på forskningen lite mer, ”Testa att äta en”, jag tar 72 mg på morgonen och 36 på em har aldrig kännt eller blivit hög på det, tror du att man skulle få köra bil om man blev HÖG på dom, nä du plugga på lite mer. Hare så gott
Nej, jag är ganska ung själv dock och lever med diagnosen.
Vet du varför DU inte blir det? För att du är tolerant, det var därför du fick trappa upp dosen när du fick dom ifrån början. Rusgivande är dom absolut, mest det jag ville få fram.
Man får inget rus om man har brist på något ämne det är när du stoppar i dig mer än nog som det kan bli ett rus.den som har lågt socker och höjer sina nivåer tilldet normala mår bra, den som höjer sina redan normala nivåer får ett rus. Enkel matte.
och den forskning som vi enligt livserfarenhet har till stöd är inte alltid bokförd och utförd enligt gense regler eftersom vi aldrig kom så långti studierna att vi lärde oss hur det går till att redovisa och presentera ett helt liv.
Gud så bra inlägg TACK!
En mamma till ett barn som är under utredning för ADHD.
Underbart skrivet. Har delat.
Jag/vi har idag fått diagnos på sonen 11 år. Imorgon påbörjar han medicinering. Vi fick Equsym Depot.
Vi har slagits med skolan i snart fem år då de tog bort hans resursperson. Sedan dess har det klagats och klagats, kalltas till möte efter möte. I måndags lyftes han ur ordinarie undervisning. Vi har haft otroligt stöd av HAB som lyfte upp honom från alla utredningsköer för att han skulle få hjälp INNAN högstadiet och tonåren. Nu har han ett par veckor egen undervisning med en person med rätt attityd och utbildning för att stötta i denna tid. Och jag kanske äntligen slipper ha dåligt samvete, slipper slåss mot skolan, slipper vara den ständigt hårda och bestämda mamman. Nu vet vi, nu kan det bara bli bättre,
Hitta nyss hit till denna blogg, o tack för de:). Skönt o läsa att många andra har de som jag/vi… Min dotter är snart 10 o har adhd, raseriutbrott, äter inte mm… O för övrigt, innan ja gav mitt barn medicin så testa ja den, UTAN RESULTAT, blev inte ett dugg hög…. men de hjälper mitt barn massor!!!
Min son äter som sagt bara när han är i skolan för att det är just den miljön som gör honom stressad till randen av ‘urballning’. ”Betingat beteende” kallade psykologen det. Jag har aldrig personligen upplevt några som helst problem med honom här hemma, här är det lugnt, här har han självkänsla och trygghet. Och utan medicinering just skoldagar hade han inte legat på VG-MVG nivå. För då hade han varit den lille förvirrade, rädda pojken…..
Nu har han inte ADHD enligt psykolog och läkare utan problematiken, men ändock i stort behov av sin 8 timmars ritalindos varje dag för att fungera. Och han är definitivt inte beroende av den!!! För i så fall skulle han inte klarat höstlov, jullov, sportlov, påsklov eller sommarlov utan!
Min dotter har precis fått diagnosen ADD och vi har börjat medicinera med Ritalin. Läraren i skolan tycker att hon nu verkar mer koncentrerad och hon själv verkar känna en effekt, för om hon någon dag glömt medicinen, så kommenterar hon det och det låter som hon skulle velat ta medicinen för att må bättre. Hon har fortfarande starka utbrott hemma, men kanske blir det bättre nu när hon får medicin.Tack för alla kommentarer som får mig att känna att jag gör rätt som ger henne medicinen. Att inte medicinera, vore ju som att låta ett barn med Astma gå utan medicin, för att det innehåller effedrin.
Jag är en 45 årig pappa som DROGAR mina barn OXÅ, Tack till min fru som har härdat ut med oss
. Har en 10 årig tjej med ADHD och dyslexi och dyskalkylie (aug -10) & en 13 årig tjej ( sept -11) med ADHD. Min fru har inte det….säger hon……hm jag tvivlar 
men dock.
Jag har adhd diagnos sen 1 år tillbaks och även dyslexi, aldrig utredd dock
Båda tjejerna har fått bolltäcken, (finns även kedjetäcken med kedjor i ), det är bollar, typ dom som finns i bollhaven på leklandet, dom tynger ner kroppen och så får man ett lugn i kroppen och sover bättre, finns i olika vikter och provas ut på Rosenlunds sjukhus på aschberger avd. efter rekomendation från läkaren på bup el dyl.
Hade vi inte haft concerta, ritalin och equasym i detta hus, hade vi inte fungerat som den familj vi faktiskt gör idag, utan skulle haft problem med skola, umgänge, kompisar mm mm.
Mycket snack om beronde eller inte, detta är min syn och erfarenhet.
Dessa medciner är inte det minsta berondeframkallande för att dom saknar den helt drogeffekt, det som kallas “kick”. Berondeframkallande nja visst om man ser det som så tar du inte tabletterna så ” ballar” du ur och det vill du inte, så på det sättet kan man kalla det beronde på sätt och vis.
En VIKTIG sak att koma i håg när ni åker utomlands, se till att ha ett intyg på dessa preparat annars kan det bli problem i vissa länder.
Men bara att allt fungerar så bra, 10 åringen kunde man läsa klockan på i början 17,00 då gick dett sista ur kroppen, som att trycka på en knapp, men idag är det bättre med en bra dos på oss alla tre och vi mår kanon bra. Dom sköter sina sysslor och dte är underbart att se dnna skillnad, dom kommer ju nå sig själva ibland oxå med att dom inte tagit medecinen, då tar dom den och så funkar det igen.
Det sorgliga i det hela är att när jag gick i skolan så var man dum, jobbig, konstig, och inte kunde sitta stil, får mellan golv och tak, dessutom blev jag mobbad, det var det tyngsta av allt. Det fanns ingen medecin då synd, då hade man sluppit all skit …….
Nu vet jag varför jag inte kunnat sitta still när vi haft gäster hemma varför jag sprungit och gjort saker hela tiden, avbrytit folks samtal, lagt orden i mun på dom, jobbigt att stå i kö, sitta och trumma med händer och fötter vid bordet, gunga med ett ben vi d bordet, för att inte tala om att sitta still och höra på något föredrag OMG, är dom aldrig klara, skruvar på sig åh jobbigt, tappat bort saker, glömt grejer på jobbet och hemma, även glömt bort att hämta på dagis när dom var små !!!! skönt att slipa sånt nu nästan !!
När jag tänker tillbaks så hade nog min mor det oxå, förenligt forskning så går det vartannat kön, Ett par får två barn, två killar som får adhd det har dom från mamman, får paret en av varje ja då har båda föräldrana adhd. denna fosrkning är inte 100 % men i vår familj stämmer det , min mor hade förmodligen det, jag fick det och även mina 2 tjejer.
Vi har även kompleterat med en ”Kometkurs” vilket man lär sig komunicera med sina barn, och omvärlden kan varmt rekomenderas för att få bort konflikter och tjafs hemma, vi har gått 6 /10 ggr och märker en otrolig skillnad. helt fantastiskt.
Jag har en son på 20 åri sommar,utan medicin så hade han nog hoppat av tåget så att säga. Han har ätit medicin från sjuårsåldern fram till gymnasiet då han växte ur medicinen och inte villeha den mer.
Nu läser han på universitet bor 35 mil från mig i egen lgh har ett extra jobb som personlig assistent till en grovt autistisk man.
Själv har jag just fått igenom att få medicin efter fem års bönande, men efter en stroke så var de tveksamma. Jag har inteens kommit upp i dos än men har redan kunnat tabort två av mina dagligs tabletteren vätskedrivande och en stark värktablet av retard typ.
Min yngsta har inte fått någon medicin han har istället för att få diagnos kallats lat och det är klart han är sådan när han har en sådan bror och mor. Nu har han fått diagnosen dyslxi och add problematik, Eftersom vi andra har adhd så har jag alltid undrat från vilken planet kom den där figuren.
Nu bor jag (efter en skilsmässa) ensam medyngste sonen och jag har aldrig haft det bättre min 18 årige son och jag lagar mat tillsammans och äter frukost ihop jag harinte ätit frukost på evigheter.
Medicin tidigt i inlärningen gör att våra intelligenta barn får tid att ta till sig av de smörgåsbord av kunskap som presenteras i skolan.
önskar jag hade fått medicin tidigare då hade jag nog inte haft utmattningsyndromet och denna konstanta vårk som jag nu levermed.
Hej!
Jag tycker att du beskriver symptombilden mycket väl och jag är glad att du och så många andra här var fått hjälp genom medicinering. Det är viktigt att utredning göra fort och korrekt för att undvika onödigt lidande.
Efter att ha bott utomlands i många år och med två barn, båda med sina svåra perioder, skulle jag bara vilja göra en liten kommentar angående barnuppfostran.
I Sverige har många en väldigt ”tillåtande” attityd till uppfostran och ger faktiskt inte sina barn klara referensramar. Jag ser hur barn är uppe hur länge som helst, tittar på tv när som helst, spelar hela nätterna, får välja precis vad dom själva vill äta(och när). Som företagare ser jag dessutom vad som händer när dessa barn blir vuxna och kommer ut på arbetsmarknaden. Många föräldrar tar faktiskt inte sitt ansvar för att uppfostra sina barn. Jag tror själv att det är viktigt att det inte är för lätt att få diagnos eller medicin eftersom det faktiskt är viktigt att lösa sociala faktorer först, ta bort källan-inte symptomet.
Jag förstår att många här har haft ett helvete och blir förbannade på det jag skriver, men, jag skriver endast detta för att nyansera – inte förringa.
Finns det någon forskning som visar varför prevalesensen av ADHD/ADD är så mycket högre i Sverige än i länder i Sydamerika eller Asien?
Hej Anders!
Ja, det finns sådan forskning, stora studier i ämnet faktiskt. Här finns en: http://ajp.psychiatryonline.org/Mobile/article.aspx?Volume=164&page=942&journalID=13
Det som skiljer länder åt är vilka svårigheter du behöver ha för att beskrivas som avvikande, alltså hur trång mallen för normalitet är, och diagnosticeringsmetodik, hur noggrann en utredning är och vilka metoder som används. Det finns inga skillnader som förklaras av nationalitet eller bostadsort.
Jag vet inte, men det låter inte riktigt som om du känner till definitionen på ADHD/ADD eftersom du jämställer det med slapp uppfostran? Personer med ADHD/ADD är inte alls som nidbilden i media, uppkäftiga, hyperaktiva vildar med noll respekt. Det där är ett missförstånd och en vida spridd fördom.
ADHD/ADD är en uppmärksamhetsstörning med hög bevisad ärftlighet när man korrigerat för uppväxtförhållanden.
ADHD/ADD går varken att uppfostra till eller från. Du kan inte få kognitiva och perceptuella svårigheter, alltså problem med hjärnans funktioner, av en tillåtande attityd eller av att spela datorspel (däremot av traumatiska upplevelser men då har du fortfarande inte ADHD utan PTSD).
För mer information och diagnoskriterier föreslår jag Attentions hemsida, http://www.attention-riks.se/ och den utmärkta informationen på http://www.sjalvhjalppavagen.se
Hej Tina,
Återigen vill jag betona att jag är glad för alla föräldrar här som har hittat rätt efter diagnos och behandling, jag försöker på inget sätt förminska detta.
Tack för referensen. Jag läste igenom artikeln och tittade även på en del andra artiklar som denna refererar till.
Jag tycker nog att du har vinklat slutsatserna lite jämfört vad artikeln(arna) faktiskt uttrycker. Det som framgår är snarare att det inte går att dra några slutsatser från det material som finns att tillgå. Att t ex som du skriva :
”vilka svårigheter du behöver ha för att beskrivas som avvikande, alltså hur trång mallen för normalitet är, och diagnosticeringsmetodik, hur noggrann en utredning är och vilka metoder som används. Det finns inga skillnader som förklaras av nationalitet eller bostadsort” är rent felaktigt.
Det går inte heller från denna information att uttyda att det finns en hög grad av ärftlighet, det som det går att se är att barn till ADHD/ADD diagnosticerade ofta uppvisar samma symptom – men – det går inte att säga om detta är ett socialt eller ärftligt problem.
I huvudartikelns abstrakt skrivs:
”In conclusion, our findings suggest that population characteristics, methodology features, ethnic and cultural differences and diagnostic criteria involved in studies affect the prevalence of ADHD. Standardized designs may lead to firm conclusions on the true prevalence of ADHD, the estimation of which seems impossible to be achieved by reviewing the already existing literature”
Jag uppskattar även att du la med länkarna till t ex Attention, däremot kan man ju inte direkt säga att det är opartiska organisationer utan intressegrupper, så jag tar den information som finns där med en nypa salt.
Skälet till att ordentliga utredningar skall göras är att alla faktorer, även sociala, måste gås igenom. Det skall inte gå att för lättvindigt förklara andra problem med en diagnos som låter passande.
Hej Anders! Självklart ska ordentliga utredningar göras, det är vi alldeles överens om. Hade du frågat mig om ärftlighet hade jag svarat på den frågan, vill du ha länkar om det alltså? Eller är din frågeställning hur man skiljer ut sociala faktorer?
Nu vet jag inte riktigt hur du citerar. Studien jag länkade till – som är en metastudie, alltså en studie av ett stort antal studier – säger så här i sitt abstract, som är sammanfattningen av hela studien: ”Conclusions: Our findings suggest that geographic location plays a limited role in the reasons for the large variability of ADHD/HD prevalence estimates worldwide. Instead, this variability seems to be explained primarily by the methodological characteristics of studies.”
Översättning, på ett ungefär:
”Slutsatser: Våra resultat tyder på att geografisk placering har en begränsad betydelse för den stora variationen i uppskattad prevalens av ADHD/ADD över världen. I stället tycks denna variation förklaras i huvudsak av vilken typ av metod som använts i olika studier.”
Vad gäller websidorna Attention och Självhjälppåvägen, citerar de ordagrant diagnoskriterierna från de två diagnosmanualer som gäller för all diagnosticering. Vad är vinklat i det, tänker du? Är du bekant med diagnoskriterierna? För det låter inte riktigt så. De utesluter tämligen effektivt sociala problem och medföljande svårigheter.
Mycket bra och levande beskrivningar av hur det ”kan” vara på riktigt. Vi får inte glömma att kriterierna för ADHD/ADD/HD är väldigt grovhuggna och lämnar stort, och då menar jag verkligen stort, tolkningsutrymme. Det finns stor skillnad i svårighetsgrad hos de personer som samlas inom inom samma diagnos och därför finns det en risk med att vara för svepande i sina uttalanden åt båda hållen, både i Aftonbladet och bland de här inläggen. Det är så att det finns de som borde fått medicinsk behandling men det är också så att det ibland är tvärtom. De är alltid gränsfallen som är komplicerade. De som helst ser att det är på det ena eller andra sättet kommer antingen att anamma antingen aftonbladets eller de här inläggens väldigt onyanserade förklaringsmodell. Det är inte alltid så enkelt och självklart även om många här har just den erfarenheten att det var så för just honom eller henne.
På ett sätt håller jag med, på ett annat – inte. Jag var uppväxt med mycket fast hand, den bar mina föräldrar på mig också, ofta…. Jag misstänker idag att det är det som har skapat den kraftiga ångest jag bär på…troligen har jag samma diagnos själv…
Jag skulle aldrig någonsin bära hand på mina barn! Man vinner inget på det!
Det jag håller med om är att utan mina fasta regler, rutiner och all den trygghet som detta ger, hade inte några av de barn som finns i detta hus kunnat fungera. Inte minst ser jag det på den äldsta som inte vuxit upp hos oss utan som kommit hit det senaste året. Hon har en lättare ADHD diagnos som de anser att hon inte behöver medicinera, men jag undrar jag…hon har vuxit upp med likgiltighet och ett alldeles för stort ansvar och för stor frihet. Med det menar jag en ‘passa småsyskonen, annars!’ Aldrig rutiner, aldrig kärlek, aldrig bekräftelse, aldrig en känsla av delaktighet i familj…denna flicka är väldigt svår många gånger. Trots att hon är nu 17, beter hon sig ofta som min son gjorde när han var 10….där ser man vad mycket det gör med regler och rutiner.
Min son har jag hållit ‘kort’ sas =) Så fort som han betett sig på ett sätt som kanske inte är önskvärt, har jag tydligt sagt ifrån, satt en gräns osv. Det är klart att det tog fram till nyssens (han är snart 12) innan det har fastnat, men jag har aldrig gett upp! Och jag tror fullt och fast på att han kommer att bli en som konkurrerar med dig när han blivit vuxen =) För han är ansvarstagande, empatisk och har förmågan till framförhållning.
Samma är det för min dotter, 15, som aldrig fått en diagnos.
Min son ‘passade’ inte in i det snäva normmönstret som den lilla trångsynta byskolan hade, därför fick han sina problem. Han har aldrig varit bråkig av naturen, men de stämplade honom som det, och då tog han fasta på det.
Jag drogar även mitt barn med melatonin på kvällarna eftersom vi i familjen är för lata för att få in nattningsrutiner eller inser hur viktigt det är med att få barnet i säng samma tid varje kväll
Hehe, ja, det är Mathildas favorit-”drog”, sömnhormonet som hon saknar och därför få i tablettform. Jag blir alltid lika förvånad när folk kallar det en sömnmedicin i debatten, hallååååå liksom, det är ett kroppseget hormon som hon har för lite av… Det vore intressant med samma typ av uppståndelse kring insulin till diabetiker.
Hej!
Jag har ingen erfarenhet av det du och många som skrivit kommentarer går igenom men är ensamstående mamma till ett barn och har gått igenom ett annat slags helvete kring att bli lämnad ensam och bostadslös med nyfödd bebis. Det tog mig tid att förstå att det var jag som visste bäst för mitt barn för det var många som ville tala om för mig hur jag skulle göra så jag skulle bara vilja skicka massor av styrkekramar till er alla som kämpar så hårt i en till synes hopplös situation för era barns bästa, sluta aldrig tro på att det är det ni gör, ni är hjältar!
Hittade denna blogg och förstår helt och fullt er frustration. Vill med detta lilla inlägg visa att det även finns andra vägar att gå för att hjälpa våra barn och ungdomar. Besök gärna min hemsida http://www.aktivinlärning.se för att läsa mer och för att få referenser.
jag håller fullständigt med dig angående din sida, vi har gjort något liknande fast hos en annan i Mönsterås det heter http://www.vestibularis.com
Utan den träningen hade inte vår son varit där han är idag, men ändå måste han få medikinet samt circadin för att livet ska bli det bästa.
Träningen hos Vestibularis har gjort att motoriken funkar och att han kan simma, springa rakt utan och hoppa i sidled osv…
Detta är något som ligger oss varmt om hjärtat och önskar att fler gjorde detta.
Hej. Jag är ny här på din blogg, men jag måste säga att den hamnade bland mina bokmärken ganska fort.
Jag har en son som just nu utreds för Asberger, vilket jag och hans pappa och andra med oss är övertygad om att han har.
Jag har funderat på det här med medicin. Jag har 2 äldre barn också, som båda har ADHD, och de får concerta. I början var jag emot medicineringen, just på grund av ”knark-varningen”, men jag har ju märkt själv vilken skillnad det blir på grabbarna när de tagit medicinen och när de inte gjort det. Nu bor mina 2 äldsta barn med deras pappa, så jag behöver inte ta det värsta med dem.
Men för att återgå till min yngsta son, han med misstänkt Asberger. Jag brukar få frågan om han får medicin, men jag har alltid sagt att nej, han har förmodligen Asberger, så han får nog ingen medicin! Jag har faktiskt varit så pass okunnig så jag har trott att medicinen alltid varit mot hyperaktiviteten och koncentrations-svårigheterna. Efter att ha läst ditt inlägg så har jag börjat fundera på om det inte är så. Finns det alltså medicinsk hjälp för min son att få? För att underlätta för honom? Det var som att än en gång se gryningen för första gången. För jag har hela tiden funderat på att ja, han får sin diagnos. Men sen då?! Vilken hjälp kan han få, och jag med, för att han ska få lusten tillbaka för att gå till skolan, för att han kanske ska bli mer nyfiken på världen runt omkring och kanske till och med människor runt omkring. Så vida det inte redan är en skada som inte går att reparera. Min son blir nämligen mobbad och slagen av andra barn i skolan också, förmodligen på grund av sina problem han har. Han går redan i en skola för barn med särskilda behov, men det verkar inte gå så bra. Jag tror, och läraren med, att min son är på helt fel ställe. Alla barnen som går i hans grupp har ADHD, men det fungerar inte så bra med sonen som lever i världen på sina villkor. Han kan inte riktigt tänka sig in i hur andra tänker, och beter sig inte alltid som andra förväntar sig i vissa situationer. Det gör att de andra barnen ser ner på min son och retar honom för att han är ”annorlunda” mot den själva.
Sen det där med sov-problemen. Hur väl känner jag inte igen det? Min son har ALLTID haft svårt att somna på kvällarna! Alltid, alltid, alltid! Trots att han är så trött så han är kräkfärdig så har han legat vaken i flera timmar.
Till slut gick jag till läkaren och bad om insomningshjälp för honom. Han fick atarax utskrivet. De fungerade ganska bra. MEN! De tabletterna gör att han är jätteseg på morgonen… Så jag fick likväl inte upp honom till skolan…
Nä, jag känner att det här blir en rörig kommentar… =) Som egentligen inte debatterar frågan om medicin eller inte medicin… Men jag blir less på folk som dömmer utan att ha all fakta…
Fightas på. Det är trots allt vi föräldrar som känner våra barn bäst och förmodligen handlar utifrån det vi ser hjälper våra barn på bästa möjliga sätt!
Hatten av för denna superba text!! Jag har liknande liv här med en grabb med ADHD och han fick sin medicin i samma veva som dessa skriverier med självaste Tom Cruise i täten florerade hej vilt i media över hela världen. Vi som lever i detta VET vad skillnaden är mellan amfetamin och T.ex. Concertas ämne. Fast vi är jju som sagt bara ”lata”. Att påstå att ett kok stryk skulle hjälpa dessa barn är ju helt absurt. Undrar vad media tänker med i bland, för inte sjutton kan det vara med hjärnan. De lät folk i deras artiklar uppmana oss att aga våra barn istället för att ge dem en dräglig vardag. Det om något är väl ett missbruk!!!
Som sag, Hatten av för dig!!!
Hej!
Melatonin bör vara förstahandsvalet för barn och unga inom NPF vid sömnsvårigheter. Circadin, som också är melatonin, fungerar för vissa, men eftersom det är en depottablett med långsam frisättning är det egentligen mest lämpat för den typ av sömnsvårigheter som äldre människor ofta får.
Melatonin (inte i form av circadin) går ur kroppen på två-tre timmar, så de flesta är inte sega på morgonen utom första veckorna, när det verkar som om många ”sover ikapp” sömnbristen de levt med så länge.
Melatonin är alltså sömnhormon, prata med läkaren igen, det förskrivs på licens just nu av forskningsskäl (man vill följa användandet i Sverige), men i många delar av världen säljs det på vilken butik som helst tillsammans med huvudvärkstabletter, eftersom det används mot jetlag är det särskilt vanligt på flygplatser.
Större hälsokostbutiker utomlands har också, typ Biovea, men det finns en stor industri kring fusk-melatonin på internet (på grund av påstådda potenshöjande och föryngrande egenskaper som jag inte kan uttala mig om då jag inte är inläst på den delen av ämnet), så man ska inte köpa melatonin från nån obskyr liten sajt, för då kan man få allt från potatismjöl i kapsel till verkligt skadliga ämnen.
Det går inte att medicinera Aspergers syndrom, däremot är det så att väldigt många med AS, 70-80% tror jag att jag läste för några veckor sedan, också har ADHD eller ADD! Så är det för min dotter, hon har autism + ADD och medicinerar ADD-biten.
Mitt råd blir därför att ta upp frågan om dubbeldiagnos med utredande team, så att de funderar kring ADHD direkt. De flesta landsting i Sverige gör en bred utredning direkt, men det skadar aldrig att fråga efter det.
Kombinationen med ungdomar med AS och personer med ADHD i samma grupp kan fungera väldigt olika. En del med AS tycker det är fruktansvärt med aktivitetsnivån på ungdomarna med ADHD, och en del med ADHD reagerar starkt och förstås impulsivt på personen med AS. Det kan bli en dålig spiral. Jag hoppas att det löser sig för er, och hör gärna av dig igen om det är något du undrar över!
Trettiotusen. 30 000. Så många gånger har det här blogginlägget blivit läst nu. Det är Globen OCH Scandinavium fyllda till maxgränsen, samtidigt. Det är surrealistiskt mycket folk.
Fler än tusen har delat inlägget på facebook, och det blir bara fler och fler.
Tack. Att ni läser, funderar, kommenterar, debatterar.
Det här är ett alldeles för viktigt ämne för att överlåtas till en persons utsaga, så jag hoppas att ni också fortsätter att söka kunskap på andra håll, dela erfarenheter och läsa forskning.
Det finns mycket mer att säga om ADHD/ADD och medicinering än jag någonsin kan göra här, men trettiotusen människor kan få mycket sagt, och gjort.
Om det här ämnet är viktigt för dig hoppas jag att du säger det till folk i din omgivning. Dela på fejjan kan vara ett sätt, eller blogga, eller bara skriva en rad.
Tack igen!
Mycket bra skrivet, det är så lätta att döma saker man inte förstår.
/A
Så bra skrivet! Är oxå en lat förälder. Fortsätt skriva som du gör! Mvh
Tack för att du delar med dig av er verklighet så vi kan få en möjlighet att förstå. Sitter här med tårar och är så tacksam för Mathilda och massor av andra barn och vuxna att medicinen finns. Delar på fb!
Så himla bra skrivet. Har själv i dag 2 vuxna barn som ätit concerta och hade de inte fått det så hade de inte varit där de e i dag. så strora kramar till er alla
Jag fick diagnosen adhd när jag var 23 vilket jag redan visste men nekades utredning för ”det var förmodligen tonårshormoner och uppror” att jag mådde skit för att skolan, relationer, humöret inte funkade sket både skola och föräldrarna i. Jag var ”lat” och ”ouppfostrad” och växte upp med att känna mig värdelös vilket har ärrat mig starkt. Började självmedicinera mig med amfetamin ty jag kände mig fokuserad och klar av det men det resultera i att jag hamna på behandlingshem där jag bad om utredning men nekades då de trodde jag ville åt ”amfetaminpreparaten” som de så fint uttryckte. Efter ett självmordsförsök som resulterade i återupplivning skrevs jag ut och höll på med kriminalitet och droger tills jag desperat sökte hjälp och då framkom det jag visste.. Jag har ADHD och har hela livet straffats för ett beteende jag inte kunnat rå över. Påbörjade Concerta beh som fick avbrytas då det gav mig ångest och ingen matlust alls och har nu Ritalin och OJ vilken skillnad! Kan äta, mår bättre och kan äntligen koncentrera mig! Synd bara att man hann bli ärrad innan man fick hjälp…
Helt rätt att du blir förbannad, lustig att folk som inte har barn lr barn med speciella behov alltid vet vad som är rätt och står där med pekpinnen. Det är väl nog med dom egna tvivlen och oron man har för att göra det bästa för sitt barn. Har själv en dotter på 4 hon har en måttlig utvecklingsstörning och ADHD vi testade strattera i 3 månader men hon mådde inte alls bra av den:/ så nu får det bli ett uppehåll tills hon är lite äldre. Lycka till!
Som en mänsika själv som har adhd och dess utom varit medecinrad förr i ca 6 år ( börja när jag var 10 är nu 18år) så kan jag säga att det hjälper defenetivt att medecinera man får en spark i röven av det och orkar mer.
Men jag sluta med det när jag var 16 för att jag kände att det var skit svårt för mig att kreativt komma på en historia eller manus ( pluggar film och tv så det ingår där) till skilnad från när jag var utan medecin. jag börja dess utom känna mig mer annourlunda och obekväm med att ta medecinen och trivdes inte med den personen, med tanke på att jag inte riktigt kunde tänka mig göra något om ingen sa till. Så jag sluta med den, och det fick ju sina konsikvenser, på gott och ont. Jag kan hitta lösningar jävligt enklare nu men har dock ett helvete ibland att focusera mig på lektionerna, men det funkar att träna bort
Så samman fattat enligt mig
Knarka ner din unge nu men var bered att det kan ju förändras
puss och kram A. müller
En meme på ämnet:
https://lh5.googleusercontent.com/-hAiZm8hlosE/T0-81nuTHRI/AAAAAAAAFPk/E0fDRAebVPs/s600/429517_941274586507_48601592_38049604_1298278206_n.jpg
Jag, som nu närmar mig 20 år har levt i princip hela mitt liv med utbrott, matvägran och också såklart hotat med att ta livet av mig. Dessa började redan när jag var liten och mamma ringde BUP ( ca 1999) svaret hon fick var att jag hade för mycket energi vilket förmodligen berodde på fel i kosten och att min kära mor skulle ta bort så mycket socker som.möjligt för att dämpa mitt beteende. de så också åt henne att jag också hade väldigt ”livlig fantasi” och att en del av mitt utåt agerande kunde bero på det. Hade de tagit mammas rop på hjälp på allvar hade jag kanske sluppit sitta med alla mina ärr på armarna och istället varit fullt fungerande redan innan jag blev tonåring och vad alla de hormoner innebär. Tyvärr fick vi ingen diagnos på mig förrän nu i vår
TACK!!
Jag vill bara tacka dig som skriver detta, vi andra föräldrar som har barn med samma svårigheter….VI vet hur det är…VI stöttar varandra, och hjälps åt på alla sätt och vis. Det du skriver är precis som jag känner, tror inte jag är ensam om att säga så….jag beundrar alla oss föräldrar som har barn med ADHD, vi är så starka när vi är svaga….låter tokigt men är sant…vi får kraften på nått mysko sätt och orkar i allt ”jobbigt” sen kommer dalarna då man inte vill gå upp ur sängen och bara dra täcket över huvet…men som tur är så finns våra underbara barn som kommer och lyser upp oss och ger oss ny kraft & ork.
Tack ännu en gång, för att du också drogar ditt barn, jag gör det…och min dotter sa till mig nått så himla klokt: – ”Mamma…det är inte kaous i mitt huvud något mer” efter ha fått rätt dos på concertan….bara det gör att vi vet att detta är rätt…sååå om vi då drogar vårat barn för att hon ska känna sig harmonisk och som ”alla andra” då tänker jag fortsätta att göra det!!
En stor kram till alla föräldrar där ute som kämpar och stöttar !!
Jag har drogat mej själv i mera än 3 år pga mitt humör… jag har flera gånger förr fått vansinnes utbrott som inte kunde förklaras på annat sätt än att det är liknande som till ett epelepsi utbrått, att hjärnar skickar fel signaler som multiplicerar sig och till sist tar över helt. Har flera gånger kvicknat till efter ett utbrått och märkt att jag haft sönder massa saker, som jag inte har nått minne av. total blackout så att säga. saken hör till den att jag är 27 år gammal och har 2 barn… utan att jag drogar migsjälv skulle jag inte våga leva med min sambo eller mina barn i rädsla över att jag skulle skada dem i ett av mina utbrått. tack vare mina 3 olika mediciner kan jag leva ett ”normalt” liv, tolka det som ni vill. jag är glad för att dessa preparat finns till handa för oss som inte kan leva som ”alla andra”. Jag förstår dig helt, och stöder ditt val att ”droga” din dotter för att göra hennes och ditt/er familjs liv lättare! Fortsätt kämpa! Lycka till!
Styrkekramar till er allihopa.
Jag har tre barn som alla är olika i humör och sätt.
Min nioåriga son har koncentrationssvårigheter och kort stubin, min dotter 7 år är en drömmare som alltid är sist och sällan pratar med någon i skolan, och Lilleman 4 år är vår tekniker som alltid skall göra allt själv, och även han har enormt kort stubin.
Inget av dem har diagnos, men de två största är under kontroll enligt skolans önskemål.
Att skolklasserna är så stora nuförtiden gör att de som inte passar in i mallen inte syns alternativ syns och blir utstötta.
Det är tufft att vara liten idag, mycket tuffare än då jag var barn.
På min tid hette det att jag hade myror i stjärten. Det var en omöjlighet för mig att sitta stilla längre stunder, och jag var alltid på språng, gjorde saker och blev lätt uttråkad. Något som fortfarande gäller för mig.
Idag heter det att jag är ett energiknippe, en duracellkanin.
Tack för att du skrivit artikeln och jag hoppas att media kan föra fram riktiga fakta som stärker andra föräldrars beslut, istället för att slå ned människor som har det tufft.
Barnen är det underbaraste man har, och viljan är att de skall må bra eller hur?
Min då 12-åriga dotter med ADD sa efter en veckas medicinering med Ritalin följande: Nu när jag äntligen har fått en hjärna så ska jag se till att använda den, hela tiden! Det säger ganska mycket tycker jag!
Ska jag tolka det som att du inte är intresserad av mitt erbjudande om studier? Det står fast. En liten kommentar bara: adhd-medicin har inget med SSRI att göra… Med samma logik kan du jämföra Alvedon med hjärtmedicin, preparaten har mycket lite med varandra att göra.
Har oxå ett energibarn o känner igen mycket av detta som skrivits! Jag kände själv, när jag började medicinera mitt barn, att det var viktigt att lyssna på hur han mådde! Jag lade mina egna känslor vid sidan. Min son klarar sej både bättre socialt, skolarbetet å fritidsaktiviteterna, bättre än någonsin. Å han själv saknar INTE sin frustration över att vara hyper. Detta handlar ju först å främst inte om mej som förälder, utan om barnets syn på sej själv! Tänk själv om din kropp hela tiden säger åt dej att göra saker du sedan ångrar!!!! Alla tidningar i världen kan kalla mej en lat förälder, det bryr jag inte mej ett dugg om! Men att kämpa för sitt barn är att se till att det får de bästa förutsättningar som går, kallar jag inte att vara lat!!
Jag är en av dem som tycker att du kan fortsätta att ”droga” ditt barn. Bara så du vet…:-)
Hej!
TACK…TACK för en UNDERBAR blogg! Jag är också en sån där mamma som drogar sitt barn..Som har en totalt ouppfostrad pojke som är helt obildbar och allt det där…
Han går i 4:an. Skulle gått i femman om inte hans första skolfröken i ettan gav upp på honom efter en månad och vägrade ha honom i klassrummet. Då hade vi ingen diagnos..Han blev omplacerad till särklass och sedan omplacerad igen till grundskoleettan…Och fick sin diagnos Aspberger/ADHD. Han äter Medikinet…
Vårt största problem är att han HATAR sin medicin. Han hatar den så till den grad att han gör ALLT för att slippa den. Trots att han själv medger att det känns bättre efter han tagit den. Han vill inte vara annorlunda säger han, vill inte äta medicin som en gammal gubbe. Spelar ingen roll hur mycket vi berättar. VARJE morgon är en kamp, för att få honom att förstå och ta medicinen. Glömmer jag den någon dag så händer precis det som du beskriver. Han slänger saker skriker , tar sönder saker osv osv. Helt okontrollerat i flera timmar. Många många gånger har jag suttit där utanför rummet och gråtit. Många gånger har jag gått till skolan och fått lugna honom i korridoren medan alla klasskamrater står och tittar på. (Medicinen verkar inte så många timmar konstigt nog..Kan hända han ”vuxit ur den” Vi ska kolla det till veckan..)
Många är de hårstrån som grånat genom åren, många är de tårar som fällts…MEN…Aldrig aldrig att jag skulle vilja vara utan honom på något sätt! Han tillför mig de mest underbara tankar då han har sina bra dagar. Ta det här till exempel, som han filosoferade om för några år sedan: ” Mamma, tänk om allting är en dröm. Allt i hela livet, allt som händer allt som finns..Det är egentligen i en dröm och just nu ligger jag och drömmer…Är det i så fall så att det jag tror jag drömmer på nätterna egentligen är då jag är vaken på riktigt?” Fundera på den ett tag…;-)
Tack igen för en fin blogg. Jag tycker vi fortsätter som vi gör att hjälpa våra ”annorlunda” barn att vara sina egna fantastiska jag!
Underbart sagt – hittade hit via en länk från en vän och känner så igen mig, fast ändå inte. Min egen värld började falla på plats för strax ett år sedan då jag som 42-åring fick min egen Asperger diagnos (plus en Sensory Integration Disorder – oj vad jag känner igen de brummande elementen, kliande kläderna, att absolut inte kunna ha något som sitter åt, dofter som tränger sig på överallt och att vara helt slut efter en dag bland människor – bara störta ner i soffan och sova med katterna) och de senaste 20 årens depressioner började passas in i ett större mönster.
Nu ska jag i och för sig inte klaga – utåt sett har jag lyckats bra med utbildning, karriär, jobb och alla de ”yttre” faktorerna, till och med lärt mig att någorlunda logiskt förstå det där konstiga alla andra benämner social kompetens. Men det tar så ytterligt på varenda liten gnutta energi som kroppen kan uppbåda ur minsta lilla skrymsle.
Mediciner behövs för oss – oavsett om de är Concerta, Ritalin, Cymbalta, Valdoxan eller någon annan kombination som just den där specifika autistiska hjärnan svarar på och blir bättre av. Även för mig som vuxen är skillnaden natt och dag – jag kan helt plötsligt sova ordentligt en hel natt (som för mig är 5 timmar innan min kropp vaknar och är pigg) med Valdoxan och bolltäcke istället för att vakna varje halvtimme och vara död sill på morgonen. Jag kan bli – med mina egna mått mätt – social, konversera och tycka det är roligt att umgås med andra – för att Cymbaltan ger hjärnan det serotonin den behöver för att lyfta bort den segdragna, underliggande milda depressionen jag annars alltid går omkring med.
Kort sagt – jag lever igen – inte bara överlever – och det min vän är otroligt mycket värt. Fortsätt kämpa för Mathilda och var glad att man idag ta föräldrar på allvar när de envist säger att något inte fungerar med sina barn. Mina älskade föräldrar – som kämpade under alla mina uppväxt-år för att bli trodda – är all eloge värda för att de aldrig tappat modet, gett upp och nu i vuxen ålder varit mina största supportrar för att få livet att börja fungera igen.
Jösses!!! Var ”GLADA” att ni får droga era barn medan dom fortfarande är barn:S Jag fick min riktiga neuropsyk utredning som 33-åring efter att ha fått genomlida ca.15 år inom psykiatrin och de prövat i princip hela farmacan av piller genom åren:( Blivit av med jobb, försökt ta mitt liv, blivit lämnad av människor jag älskar genom åren etc…jag är mest intresserad av HUR jag går tillvägaatt anmäla spektaklet? nu är man inte PRIO längre heller pga åldern ….kan säga att jag VALT att aldrig skaffa barn….av anledningen att jag KAN INTE GÖRA SÅ MOT NÅGON…Om barnet skulle behöva genomlida mitt helvete jag upplevt!!! ALLTID ENSAM trots de man älskar runt sig, alltid annorlunda, rastlös inombords men rädd och tyst på ytan i skolan etc. för att bli ett MONSTER innanför hemmets dörrar:( Läs gärna inlägg ”mitt liv med borderline” i min blogg under december 2008! Upplevelsen jag haft från liten till -08! UR MIN SYN!!! Jag har nu en hel buffé med piller varje dag, och mer och mer blir det!!! (GALET) trots att hela kostcirkeln finns med så vill jag bara kasta domåt skogen:( STÅ PÅ ER ALLA!!! Jag kan även putta ut ett <3 till BIOLLTÄCKET Se till att era barn och ni själva får ett BUMS!!! Sedan jag fick mitt har jag inte sovit mig genom livet, utan är vaken på dagarna och inte trött=) WOW NI FÖRSTÅR INTE VILKEN UPPLEVELSE FÖR MIG!!!=) Kram Ninemile
http://ninemile.blogg.se
Har en son som jag misstänker har Adhd men är rädd för att kolla upp det, jag är en av dom föräldrar som sagt att jag aldrig i livet ska droga mina barn, antar att jag ändrat uppfattning en aning efter jag läst här men har endå svårt för det där med att ändra barnets personlighet eller hur jag ska förklara det..
Min bror har Adhd och är en exakt kopia av min son, full av enegi, svårt att sitta stilla längre än 1 min, bråkar, skriker och får raseriutbrott, jag vet att dessa saker är helt normalt bland så kallat ”vanliga” barn men detta är allt annat än vanligt och vi riskerar uppsägning av lägenheten pga hans skrik och bankande i golv, ingen av mina andra barn är ens i närheten av detta beteende som spårat ut totalt..dock har han ganska lätt för att somna vilket jag förstått är ovanligt..någon som har några tips på vad jag kan göra och vart jag kan vända mig, är så rädd för att soc ska blanda sig och tycka det e jag som brustigt i min uppfostran eller liknande..
En sak till som man hör ganska ofta är att dessa medeciner är skadliga och många barn dör årligen pga dessa medeciner, vad säger ni om det?
kram på er och tack för ni öppna mina ögon
http://www.haraldblomberg.com/
Pingback: Om ADHD och medicinering | Hela dan'varje dag
Känner igen mig så sjukt mycket i det du beskriver. Utan dessa droger hade jag aldrig ens varit i närheten av att gå ur skolan utan ett enda ig! Jag hade mest troligt hamnat jävligt fel i samhället då jag inte platsade in någonstans utom på just fel sida. Idag har jag jobb, är förtroende vald politiskt och tar ansvar för min egen vardag någonting jag aldrig hade lyckats med om jag inte hade haft dessa ”droger”!
Fortsätt kämpa!
Bra skrivet!
Man får också tänka lite långsiktigt i det här, det finns alldeles för många ex på självmedicinering i vuxen ålder, då med ”riktiga” droger. Jag har själv en kusin som hamnat i missbuk pga att han inte fick rätt hjälp som liten. Han kallar det sj för självmedicinering och upplever att det är enda sättet för honom att fungera så som vi andra gör, helt plötsligt kunde han hänga med på lektioner och hålla koncentrationen. Och tittar vi på statisik över fängelsebesökare så är det många som har en diagnos… En del kanske har fått sin diagnos i vuxen ålder, kanske hade specialpedagogiska insatser hjälpt om de blivit upptäckta som barn. Jag förespråkar inte att barn med diagnos per automatik ska få medicin men jag tror vissa fall kräver det.
Jag lever med många ADHD diagnoser runt omkring mig. Familjemedlemmar, ex, sambo och eventuellt min yngsta dotter. Även har flera vänner, kollegor och övriga bekanta med lika svårigheter. Jag tror ju då inte på mediciner för detta tillstånd som första alternativ, framförallt inte på barn. Jag skulle inte kalla dig lat utan att du som många andra vet inte bättre, lyssnar till läkaren och vill se resultat. Självklart är du ingen dålig mamma för att du vill se resultat hos din dotter, som att ha mindre konflikter, mer harmonisk och kunna lära sig läsa, skriva osv. Men jag tror att du kan uppnå samma resultat, eller din dotter rättare sagt, utan dessa mediciner och med alternativa metoder som kbt-terapi, organisatör, tydligt förhållningssätt, schema osv. Få utlopp för energi i fysiska moment samt alternativa utlärningssätt i skolmiljö. Vi har idag en skola som ej lämpar sig till barn med denna problematik. DET är sorgligt att vi i Sverige ej är mer lärda på denna punkt. Jag kommer aldrig att medicinera min dotter utan ändra hela mitt levende för dotterns skull istället. Concerta innehåller även ren amfetamin.mvh Catja
Concerta innehåller inget amfetamin överhuvudtaget, läs gärna innehållsförteckningen i FASS. Självklart är anpassning det viktigaste. Men när min dotter och många andra säger att det inte räcker, och att medicinen får dem att må bättre och att få livet att fungera… Då har jag svårt att vara så kategorisk som att säga ”jag skulle aldrig…”. Kort sagt: jag anser att du har fel. Kanske inte för dig, men du, din familj och ditt barn är inte representativa för alla med NPF. En del behöver medicin. En del inte.
Åh… Jag har följt din blogg ett tag nu och måste säga att jag ofta har blivit både förfärad och ledsen över dina resonemang… Jag förstår också att du är en mamma med mycket engagemang, men jag har frågat mig många gånger när jag läst.. För vems bästa??
Så läste jag Catjas kommentar, och tänkte ÄNTLIGEN en person med sans och vett bland alla JA-sägare.. Och jag önskade att du skulle kunna ta det till dig.. Önskar fortfarande.
De här barnen är hyperkänsliga AV EN ANLEDNING! De har gåvor bortom vanliga människors förstånd. De är här av en anledning! Att hjälpa till att förändra en värld som vi håller på att ta kål på! Dessa barn kommer ofta med syftet att öppna människors ögon för andra, nya vägar. Medicinera inte bort dessa barns känslighet och gåvor! Gör ALLT ALLT ALLT för att dessa barn ska få en bra tillvaro så att de kan utveckla sina speciella gåvor! Dessa barn är extrem känsliga för saker som egentligen inte är bra för någon människa. Vilket bland annat innebär: Ta bort allt mjöl och socker, det får dem ur balans. Ta bort tv och dator. Det mesta på tv och dator gör dem superstressade, och de kan inte greppa det. TV-stress kan sitta i under lååång tid, till skillnad från sockerstress som går över relativt snabbt. Flytta till landet och låt barnen ha en naturlig stress-fri omgivning och kontakt med djur och natur. Låt barnen komma i kontakt med spirituella vuxna, för dessa barn är ofta väldigt spirituella fast många saknar ord och begrepp att tala om det då världen omkring dem ofta saknar den spirituella dimensionen. Ta hjälp av KBT eller healing!
OM du gjort ALLT DETTA och inget hjälpt, då kan jag kanske förstå om man överväger medicinering som EN ABSOLUT SISTA UTVÄG.
Ditt barn är inte medveten om hur medicineringen påverkar henne på lång sikt, och inte du heller. Du håller på med ett medicinskt experiment med ditt eget barn, och du har ingen aning om vilka fysiska, emotionella och andliga blockeringar och trauman det kan skapa.
Jag förstår om min kommentar gör dig upprörd, kanske arg.. Kanske tänker du.. VAD VET HON? Vad har hon för rätt att….? Jag är inte intresserad av att trampa på någons ömma tår, jag är inte ute efter att göra någons ego upprört. Jag är BARA intresserad av att dessa barn ska bli sedda med andra ögon. Att de ska ses som tillgångar, inte som problem. Och vad jag kan utläsa ur din blogg, vad du skriver om din dotter, så ser hon sig redan som ett problem. Det är därför hon vill ta sin medicin. För att bli älskad och accepterad. För att hon känner att det förväntas av henne.
Förlåt men jag skrattar högt här! Har du pratat med vuxna människor som får ADHD-medicinering? Är du medveten om vad de säger? Du kan läsa några av kommentarerna här, till att börja med. ADHD-medicin är inte nåt man tar för att ”det förväntas av en”, det är något som människor säger, och nu citerar jag:
”Får det att sluta snurra i mitt huvud”
”Gör att jag kan tänka”
”Gör att jag orkar förstå vad folk säger”
”Är som att jag kan stanna upp och faktiskt vila i stället för att fara runt.”
Jag är ledsen, men din kommentar visar på en skrämmande brist på kunskap. Min dotter ser sig inte som ett problem, tvärtom tycker hon ofta att vi andra har problem. En positiv sak med autismen. Men hon tycker att det ÄR ett problem att hon inte orkar med saker som hon vill göra. En väldigt stor skillnad.
Och de människorna med ADHD-diagnoser och medicinering som säger detta.. Lever de ett liv helt fritt från socker, gluten, kemiska tillsatser? Lever de ett liv som i sig är balanserande? För klart som sjutton att det snurrar, att de inte kan tänka, att de inte kan stanna upp och vila eller förstå vad folk säger, när de är ”förgiftade” på dåliga livsmedel och omgivningar. Istället för att behandla gift med motgift, testa att ta bort giftet från första början, och ge dessa barn och vuxna en chans att få balans i sig själva.
Kram Tina! För vissa människor är deras enkla lösning en utopi. I dagens verklighet finns ingen möjlighet att bli asket o leva utanför samhället.
Det handlar inte om att droga sitt barn när en vuxen man med hjälp av medicin äntligen klarar av livet.
Medicinen är inte allt. Givetvis krävs terapi, samtal, struktur, kost o yttrestimulanssanering. Men utan medicinen hade allt det varit omöjligt.
Ingen kärleksfull förälder skadar medvetet sitt barn.
jag har en son med rov adhd en son med add problematiken själv har jag adhd problematiken.
Min store son med ren adhd har medicinerat med gott resultat sedan han var sjuår, vid andra året på gymnasiet så växte han ur medicinen och vi tog bort den helt nu läser an på Uppsalla universitet har egen lägenhet och ett extra jobb som personlig assistent.
Detta hade aldrig varitmöjligt utan medicinen med den fick han tid att ta vara på sin intelligens. Innan han fick medicin så kunde han inte tala rent han sa aldrig de första ljudet i orden. men när han fick medicin och lärde sig läsa så såg han att det var ett ljud till och han började tala rent så att lärarna förstod vad han sa.
Själv så har jag precis börjat medicinera. Efter att ha kämpat för de i fem år haft en stroke på vägen så äter jag nu Medikinet med gott resultat. Pga stroken så orkar jag bara halva dagen sedan måste jag sova för hjärnan lägger av. Med medikineten så behöver jag inte sova mellan tolv och tre som tidigare det räcker med någon timmes sömn och sedan lugn tillvaro i två timmar men jag kan ju vara vaken iallafall, vilket är en stor förbättreing för mig. Jag har jobbat maniskt så jag fick utmattningssyndrom ovan på konstant värk adhd och slutningen pricken över i;t stroken,
Min son har haft stor nytta av sin medicin men när man är färdig med den så är man och då ska den bort. Har man andra alternativ som fungerar så ska man ta de först helt klart.
Min yngre son fick höra att han var lat och att hans problem var för att han var min son och hade en bror med Adhd, att han har dyslexi och add svårigheter fanns inte på kartan. pga detta så har han utvecklat bipolära besvär med maniska inslag och har varit inlagd på Bup. Jag hade föredragit att han fått hjälp med medicin tidigare i sitt liv.
Men är man intelligen och har hög social kompetens som jag och lillebror så har sjukvården svårare att acceptera att man kan behöva hjälp.
jag ångrar inte för ett ögonblick att jag medicinerat min store son, eller att jag själv medicinerar hellre utskriven rätt doserad Medikinet eller consert eller ritalin än som många som jag ser runt omkring mig som självmidicinerar med tjack och midicin från svarta marknaden typ tiparol (som är centralstimmulerande) eller olikabenso preprat.
men lycka till och stäng inte dörren till medicinering du gör ditt bar en otjänst om du inte är öppen för alla alternativ. förändra ditt liv blir du säkert tvungen till i vilket fall som helst.
mvh Pia
Jag har aldrig påstått att Tina skadar sina barn medvetet.
Men omedvetet?
Om du hade känt Mathilda eller följt vår familj, då hade du vetat att en massa av de där sakerna du nämner redan har testats i den här familjen. Vi är multiallergiska. Vi bor på landet. Vi gör inget utan schema och organisation, Mathilda är helt beroende av att få vara ute och ägna sig åt rejält med fysisk aktivitet varje dag, vi har djur och lever giftfritt och…
Medicin är verkligen inte allt och hjälper inte alla. Men därifrån till att dra slutsatser om att alla kan hitta en alternativ väg är det långt.
Jag gör inte medicin till fiende till annan anpassning. Jag förstår inte varför annan anpassning enligt ditt inlägg måste utesluta medicinering. Jag känner ingen som enbart medicinerar och struntar i organisation, terapi, kost och motion… Ändå är detta det ständiga motargumentet: ”Man måste testa allt annat först”.
Jaha? Och när man har gjort det då? Och fortsätter att göra det?
Men det är för sorgligt för mig att läsa om all denna oförståelse. Lycka till med dina barn, Tina! Jag hoppas för deras bästa att du söker alla tänkbara vägar för att hjälpa dem på lång sikt. Jag orkar inte läsa denna blogg mer, den gör mig väldigt nedslagen…
Tycker det är väldigt intressant hur en person kan läsa en text eller svar på sina inlägg utan att ta in vad som står. All respekt för yttrandefrihet och skilda åsikter, men det här är ju bara för mycket. Låter lite fanatiskt i mina ögon. Får ta och ursäkta mig för att vara en ”Ja sägare” här!?!… Vem känner sitt barn bäst? Du Kristine eller modern själv? ”Missade visst att läsa hela texten … Du läser inte bloggen längre …
Jag måste få säga här att även vi bor på landet precis som huvudpersonerna i denna bloggen gör, här finns hästar på gården, kor i hagarna omkring oss och vi har hundar i familjen.
Sonen som har ADD men svänger över till ADHD med inslag av aspegergers har vi gjort allt som står i vår makt förutom att ta bort tv, dator o tv-spel. Sonen är enormt aktiv och har en utomhus sport som största intresse. När det regnar och/eller är mörkt ute så är han antingen på loftet här hemma där han byggt egna hinder till sitt skateintresse. Gör han inte detta så kör han fingerskate på sitt rum eller spelar playstation med skatespel, skulle vi ta detta från honom plus att inte medicinera på skoldagar med medikinet och ge honom circadin att sova på så hade det nog varit nära att han avsluta sitt liv, det är en tonåring vi pratar om och därför väljer både vi och han att fortsätta medicinera så han får avgångsbetyg med gymnasiebehörighet, vilket han inte kunde fått annars eftersom han inte kunde koncentrera sig.
Måste oxå säga att detta med mat osv… vi äter bara viltkött och närproducerat plus att sonen är näst intill vegitarian mellan varven. Ett sockerbehov har han det märks och det får man styra över genom att inte ha sötade flingor osv… hemma för ofta.
Denna bloggen gav mig hopp för vår familj att det faktiskt är rätt att medicinera och inte bara nåt bup säger att det är bra att göra. Våra barn som har diagnoser måste vi se till att dom får ut det bästa möjliga av sitt liv, det är vårt ansvar som föräldrar att se till att våra barn får alla möjligheter som alla andra barn får.
Sonen säger att han klarar skolan mycket bättre nu sen han började med medikinet, han väljer att bara ta dom på skoldagarna och det får han göra. Hade det varit beroendeframkallande hade dom här barnen inte kunnat klara av att vara utan piller på helgerna och loven för dom hade dom ”krävt” missförstå mig rätt här… dom hade fått något som vi skulle kalla abstinens men inte en susning av detta har vi sett på sonen.
Eftersom sonen har ett sånt specialintresse som skate har han inte nån i klassen att dela intresset med vilket har gjort i perioder att han inte haft kompisar och därmed inte velat gå till skolan, idag med medikinet så klarar han av det sociala mycket bättre och umgås med klasskompisar på skoltid vilket han inte kunnat utan medicin. Klassen undrar oxå vad som hänt honom eftersom han blivit så postivit förändrad.
Bara dessa saker gör oss mer säkra på att vi är på rätt bana just i dag, så jag tackar Mathildas mamma att hon så öppet delar deras liv med oss övriga i cyberrymden så man slipper känna sig helt ensam i denna världen.
Vår son fick i september 2011 diagnosen ADHD. Han åt en kort tid Concerta, trots att jag egentligen inte ville ge honom den. Han åt ingenting när han tog, men vräkte i sig på helgerna när han inte fick den o gick upp i vikt. Han hade också sömnstörningar. Jag såg filmen Underkastelsen av Stefan Jarl där sambandet miljögifter/vaccinskador kopplades ihop med ADHD och autismspektrastörningar. Jag hittade Harald Blomberg på nätet o läste hans bok Rörelser som helar o förstod att sonens ADHD har en massa olika orsaker, men inga är obotliga.
1 februari åkte vi till Rytmiskt rörelsecentrum i Solna, sonen följde med endast för att vi lovat honom en värstingdator om han gick med på behandling o gick till skolan. Förstod hur lurade vi blivit av BUP, att Concerta inte är farligt o beroendeframkallande o att det inte finns någon annan behandling.
Den alternativa diagnosen var candida, inflammation i bukspottskörteln, virus, parasiter o mikroorganismer i tarmen, tungmetaller i kroppen (bl a kvicksilver från mina tänder o vaccinskador. Han är glutenintolerant o då spannmål innehåller fytinsyra som binder magnesium, järn, kalcium o zink så att de förs ut ur kroppen utan att absorberas av tarmen hade han brist på dessa. Han drack mycket cola också då o den innehåller fosforsyra som urkalkar kroppen (magnesium o kalcium som är nervlugnande mineraler).
Brist på zink leder bland annat till depression o det var precis vad han var på väg in i när vi kom till Solna. På grund av alla biokemiska obalanser i kroppen gick han i väggen redan som 13-åring o började då skolka. Han är också mjölk- o sojaproteinallergisk o sockeröverkänslig. Han är känslig för elsmog o vattenådror o har babyreflexer kvar.
Sedan februari håller han på tränar bort sina babyreflexer, motvilligt i början, men numera frivilligt. De nya nervbanorna han bygger upp skyddar han med omega 3. Vi äter mat utan socker, gluten, mjölk o soja. I början blev det bakslag o en resa till USA medförde en hel del extra kolhydrater, men nu går det bra igen. Han åt mest kött/kyckling/fisk/ägg o gurka i början, men nu äter han de flesta grönsaker. Bakar ibland med stevia o vaniljpulver o nu har vi vant smaklökarna av med socker. Vi avgiftar oss med vulkansand o tar magnesiumtillskott. Vi har också köpt El-hindra som hjälper mot elsmogen.
För två veckor sedan var vi för andra gången i Solna. Candidan är kvar,men övriga tarmproblem är borta. Reflexerna har minskat men han fick nya övningar att träna på. I måndags fick han sin nya dator o lyckligare kille får man leta efter. Idag kom han hem från sommarskolan på sista dagen, vilket betyder att han klarat grundskolan med de åtta godkända betyg som behövs för att komma in på gymnasiet. Min lycka vet inga gränser över att ha fått tillbaka den glada, positiva kille han var innan problemen började i treårsåldern. Målet är han ska vara helt frisk o bli befriad från sin diagnos om ett år.För den som vill läsa mer om vad som händer i kroppen vidolika mineralbrister är det här en bra länk: http://www.halsovagvisaren.se/12208400
Pingback: (Narkotika)klassad på resan | M som i underbar
Pingback: LÄSVÄRT « KAOSBLOGGEN – ADD
Vår son har adhd och asperger. Våra liv har blivit så mycket bättre sedan han fick börja med Melatinin mixtur. Inga 3 tim nattningar och inget bråk eller konflikter på morgonen, eftersom han somnar när han ska och vaknar utvilad och glad.
Pingback: Den mest korkade ADHD-myten: Man kan medicinera bort dålig uppfostran | M som i underbar
Undrar vad jag skulle ta mig till utan drogerna jag ger till mina barn???
Ok, men handlar inte detta mest om vuxnas behov av lugn och ro? Att man inte känner oro inför hur centralstimulantia kan påverka dem långsiktigt, det har jag svårt att förstå faktiskt. Och att lägga fram det såhär känns lite manipulativt. Ungefär som om du behöver bekräftelse på att allt är ok liksom och ingen får tycka annorlunda än du om att medicinera barn.men- det finns både barn och vuxna med Adhd som inte vill eller måste medicinera. Punkt.
Syftar du på mig? Jag är personligen mer oroad över hur bristen på centralstimulantia påverkar långsiktigt, i ljuset av forskningen som görs just nu, om utveckling av cortex och medicinering (hjärnan växer långsammare hos ungdomar med ADHD och snabbare när de medicineras, med en kvarstående effekt) och drogmissbruk i framtiden (där man vet att risken är betydligt större för hos omedicinerade ungdomar).
Jag känner många som inte vill eller kan medicinera, och många som inte är hjälpta av medicin. Eller som medicinerar i perioder och i andra perioder inte. Eller som har medicin på jobbdagar för att de mår bättre då och inte på helger, för att de mår bättre då. Medicin är inte ett på/av och inte allena saliggörande.
Själv struntar jag i om mina barn medicinerar eller inte, det är deras beslut och ska kännas rätt för dem. De ska uppleva att det hjälper dem, inte mig. Det är deras liv, inte mitt. Om Mathilda vill leva eller dö har väldigt lite med ”vuxnas behov av lugn och ro” att göra.
Har en dotter på nio år. Hon har en uvtecklingsstörning med autistiska drag. Kan garantera er att även hon är tacksam för sin medicin. Den får henne i bättre balans och hon kan då lära sig och ta till sig mer. Så medicin behövs.
Skönt att det funkar för din dotter!
Pingback: Neurobloggarna tema mediciner « marielles dagbok
Har ni provat alternativa metoder?Det finns hälsokostpreparat t.ex.eye-q och morepa.Dessa innehåller fiskolja och kan fungera mycket bra.Om man ger detta och samtidigt jobbar med motoriska övningar kan ett mycket bra resultat uppnås.Viktigt är ju också att inte äta sockerprodukter.Jag arbetar som resurs på en skola med ADHD-barn.Min erfarenhet är att den här metoden fungerar mycket bra.Annars kan ni även prova kraniosakral terapi.Det ger ofta mycket bra resultat på barn med ADHD,autism.
Vi har provat alternativa metoder. Med allergiska reaktioner som följd. Mathilda tål inga omega-3-preparat och reagerar inte på att ta bort socker. Tror inte evidensen för socker är så hög, men omega-3 kan vara väldigt bra för vissa!
Tina, jag garanterar att Reiki och Yoga inte ger några som helst allergiska reaktioner!
Med all respekt för dig och för de som både själva medicinerar och ger sina barn centralstimulerande mediciner så vill jag ändå säga ett par ord. Många tror att man inte kan få några utsättningssymtom av dessa mediciner. Det är inte sant. Om jag eller mitt barn blev som du beskriver i slutet av ditt blogginlägg så skulle jag snarare härleda det till medicinen än avsaknaden av medicin. Det framgår inte om din dotter hade utbrott av den kalibern innan hon började medicinera men det vore inte helt osannolikt att det är en utsättningsreaktion snarare än hennes omedicinerade personlighet.
P.g.a. att många föräldrar ser förändringen hos sina barn så tydligt då de missat tabletterna någon dag eller då de provar att sätta ut medicinen tillfälligt, så medicineras kanske barn onödigt länge. Det kan behövas en utsättning på ett par dagar eller någon vecka innan man kan skaffa sig en uppfattning om huruvida barnet bör få fortsatt medicinering eller inte.
Det är kanske inte så svart-vitt som vissa vill få det att verka. Medicinering av barn kan problematiseras utan att man för den sakens skull vill förbjuda alla mediciner. Barn är ju särskilt känsliga eftersom de är under utveckling och i dag saknas det vetenskapligt underlag för att säga om långtidsmedicinering av barn är bra eller rentav skadligt. Vi vet helt enkelt inte.
Jag har själv ADHD och åt Concerta i tre veckor. Det var vidrigt. Och jag fick en neurologsik skada som jag två år senare fortfarande besväras av. Biverkningslistan är inte att leka med och det är långt ifrån sockerpiller i burkarna. Jag anser mig vara väl påläst och jag har gott om egen erfarenhet och jag skulle aldrig ge mina barn någon form av psykofarmaka. Men frågan är komplex. Jag önskar att fler former av alternativa behandlingar erbjöds inom barn-och vuxenpsykiatrin, tyvärr är vi ofta förpassade till enbart medicinering efter att vi fått vår diagnos. Det är det mest kostnadseffektiva. På kort sikt.
Det finns stor konsensus och massor av personer som medicinerar på deltid, och ja, Mathildas utbrott har alltid varit av den här kalibern. Sedan hon var spädbarn. Men visst finns möjliga biverkningar (bipacksedel är stor som ett lakan) och medicin fungerar inte alla för alla. Viktigt att komma ihåg!
Vad för neurologiska men har du fått? Tror det är första gången jag hör om just det.
Pingback: Temainlägg – Medicinering | rosa prinsessan
Efter att vår 8 åring fått medicin för ca 1 månad sen, så var det som en ny värld! Vi fick uppleva en förändring, han kom underfund med känslor, att han var KÄR, arg blir han fortfarande, men inget i jämnförelse med innan! Så ni som inte har barn med dolt handikapp vet inte vad ni pratar om!! Mitt barn vill ta sin medicin (ritalin) för han säger att han mår bra, av att inte bli arg och slå kompisarna och framför allt att de andra barnen vågar leka med honom igen… Han har en möjlighet att få vara med i gemenskapen istället för utanför och allt detta för medicinen!!
VARNING FÖR OKUNSKAP MEN ÄNDOCK BERÖM!
Hej Tina!
Jag vare sig harADHD/ADD/HD eller är förälder till ett barn med denna diagnos, men här har jag suttit framför min ännu inte helt avbetalade dator (och det är ju ett problem…!!!? heheheh) och läst. Läst detta blogginlägg. Läst ALLA kommentarer. Varenda en.
Concerta, healing, KBT, ridning, ritalin, yoga OCH SÅ VIDARE. Det skär i mitt hjärta när (lyckligtvis väldigt få) personer skriver sina domedagsbrev här och bannar föräldrar som låter sina barn medicinera och menar att ”spirituell kontakt, det är minsann det enda rätta. Medicinering, vad är du för en sjuk förälder?!”. Konstigt nog verkar dessa spirituellt lagda personer vara mer dömande än de som är ”lata”. Tycker jag är lite konstigt faktiskt – men det är väl jag som är konstig som tycker att folk får göra precis vad som passar bäst för just deras barn (i enighet med lag och fungerande vårdkontakter osv osv – ifall någon skulle vilja missförstå).
Poängen jag vill få fram är att den här bloggen är så fruktansvärt viktig!!! Den är av stor betydelse för föräldrar till barn med diagnos-/er, för att få känna igen sig. Få stöd. En cyberklapp på axeln eller till och med en cyberkram om det går för sig. Den är viktig för föräldrar till barn utan diagnos-/er, för att få förståelse, insikt, vidarekoppling till kunskap och inte minst för att våga fråga och på så sätt skapa sig en bredare och öppnare människosyn.
) i hur folk har det till vardags. Inte för att gotta mig, utan för att växa upp lite mer. Fatta ytterligare lite till hur människor kan ha det, läsa om hur OLIKA alla är, för det kan man aldrig bli påmind om för många gånger.
Om ni orkat läsa hit ner så kan jag ju tillägga att jag tycker att den här bloggen är minst lika viktig för en ”sån därn” som mig, som vare sig har kunskap om ämnet, diagnos eller är den ”lata” föräldern. Bara för att få ”snoka” (hatar det uttrycket, men du, Tina, la upp det så fint med snok – huggorm, var bara tvungen
Tusen tack för ett välskrivet blogginlägg och för att du fått min värld att breddas ytterligare.
Allt gott till dig Tina, till Mathilda och resten av familjen.
Och till alla andra också, självklart!
Gott Nytt År!
Jag har själv en dotter som är autistisk och en son som har adhd. Min son äter medicinet. Han har blivit en helt annan pojke sen han började medicinera. Han kan sitta still och koncentrera sig på en lek, i längre stunder, han började till och med prata mer efter att han börjat med den. Medicinen är en livräddare.
De här preparaten ger – ”fanfar”- det tabubelagda tillstånd som man bara får skaffa via systembolaget. Det vill säga Berusning; ökad känsla av tillfredställelse etc. Men det är om det ges till en person som inte har en beteendestörning/ADHD/-vad vi nu ska kalla det.
Det är preparat som handlas med på drogmarknaden som vilket knark som helst, då syftar jag på Ritalin, Medikinet, Concerta o.s.v.
Det så laddade ämnet Amfetamin är ett av de ofta bäst fungerande alternativen vid just ADHD. Medicinen heter då ”Metamina”. Men är alltså kvalitets-tjack på burk.
Med ovan text kan man kanske anta att jag är negativ till att man ger de här preparaten till barn och ungdomar. Men nej. Det jag vill göra är att avmystifiera narkotikan/knarket. Allt knark, med mkt få undantag, kan köpas på ett apotek med recept. Har man koncentrationsproblem och dessa är så stora att man söker hjälp, så kan inte någon komma med pekpinnar. Det råkar vara så att det _inte är så farligt_ att ta amfetamin i sig. Det är ett relativt beprövat ämne som inte har en chans mot den Etanol vi handlar på Statsmonopolet när det gäller skador på organ eller beroende.
Detta är inte svart/vitt. Det finn ungdomar som får de här preparaten och missbrukar dem. Eller rent av säljer dem vidare för att köpa andra droger.
Men än värre: Det finns de som borde få dem, men som istället hamnar i de kretsar där de kriminella motsvarigheterna finns, och i facket ”pundare”. I sista änden kan det rent av konstateras att en straffad och stämplad ”pundare” faktiskt har ADHD och behöver preparat med amfetaminliknande effekt för att fungera.
Men då dessa inte kan skrivas ut till någon som haft ”missbruksproblem” blir de utan och lämnas åt illegal självmedicinering och en relativt säker utfrysning och död. Moment 22 pga moralisering.
Detsamma gäller metadon och Subutex för att rädda livet på heroinister. Det är preparat som kan berusa och som kan skapa problem på egen hand, men en heroinberoende kan inte alltid ens med bästa vilja klara ett liv helt utan ersättningspreparat; för att fungera normalt, som oss andra. Då är frågan om man ska acceptera detta faktum likt insulin åt diabetes II patienter som ätit för mkt bullar, eller kasta ut dem på gatan där de kan stjäla åt maffian för att köpa orena preparat, för att sedan hamna i kistan som offer för det ”narkotikafria samhället”.
Sverige lever i en låtsasvärld där inte drogproblem diskuteras eller behandlas med vetenskapliga argument utan med rent ”tyckande” och känslomässiga argument. Vi har ett av de högsta talen döda p.g.a narkotika i hela OECD området, men vägrar acceptera ens en debatt om att nolltoleransen är problemet. Är man emot nolltolerans är man ”för droger”.
Även om nolltoleransen skapar just missbruk och död. Ett kapitel i vår historia som kommer att vara lika genant som att vi slängde efterblivna i källaren fram till reformen -68. Men än så länge är det för tidigt att diskutera nyanserna.
Då är antingen Ritalin/Medikinet/Concerta knark och dåligt, och föräldrar som ger det till barnen är monster – eller så får det absolut inte vara ”knark”, och ämnena helt väsenskilda och harmlösa.
Tyvärr är bägge felaktiga påståenden.
Grundade på den allt mer udda Svenska narkotikapolitiken, där missbrukaren är kriminaliserad, och ämnet är tabu.
Att vara mamma till en liten människa med problem är förmodligen det svåraste.
Men om man ser sig om till grannlandet för exempel, man behöver inte ens göra det idag när jag tänker efter.
Gaps diet?
Susanne Davidsson har skrivit en bok om tillfrisknandet av sin son, och den danska familjen på tv har rätt. Mjölk och gluten är en stor misstänkt bov i detta drama.
Vår som är nu frisk.
Min systers 8årige som har gått från grav autism och utvecklingsstörning till enbart Asperger på ett år, jag börjar tro att han också kommer bli bra.
Det må kännas som en käftsmäll när någon påstår att autism och allt i detta spektra av tillstånd beror på Matsmältningsproblem och näringsbrist, men det verkar i min värld som att det ligger något korrekt i detta. Vi lever i en sjuk värld, där vårt avståndstagande från allmän vård in i något eget krusidull faktiskt gjorde livet värt att leva.
Lycka till i livet!
Vi har prövat ”droga” vår son i ca 1 år. Han är högfungerande autist med ADHD. Efter ca 3 månader hade han så högt blodtryck att han inte kunde sova eller överhuvudtaget inte fungera på grund av fruktansvärd huvudvärk. Läkarna sa att vi skulle fortsätta med medicinen och att huvudvärken och det höga blodtrycket skulle försvinna. Han fick mediciner mot huvudvärken så den märkte han inte av hela tiden. Efter ca 10 månader började han drabbas av hallucinationer och sömnsvårigheterna han hade haft sedan han började med medicinen blev värre. Vi fick sömnmedicin för det. Det var aldrig tal om att avbryta medicineringen utan när vi tog upp det med läkarna så tyckte dom att vi var själviska och inte satte vår sons välmående först och att vi skulle se det långsiktigt och att han skulle få det så mycket bättre när han växte upp. Vi var dumma nog att lyssna på läkarna. När vår son ätit medicinen i ungefär ett år fick han en massiv hjärnblödning och hamnade i koma. Han avled efter 3 veckor. Även ett par bekanta till oss har medicinerat sina barn och 2 av dom har drabbats av mindre hjärnblödningar. Mitt råd till er som väljer att medicinera era barn är att hålla koll på barnen och rapportera allt ni ser till läkarna och lyssna inte blint på läkarna. Det gjorde vi och det får vi leva med resten av våra liv.
Så förfärligt, Nina! Så ska det verkligen inte gå till, mediciner fungerar inte för alla!
Mediciner är gift, har du autism eller ADHD har du redan från födseln en massa miljögifter i kroppen. Mer får du av vacciner. De droger autistiska barn och barn med ADHD får förstör deras hjärnor, för en del går det snabbt och för andra långsammare. Det är tragiskt att förlora sitt barn, men det går att kämpa vidare och informera om det som hänt så fler får upp ögonen för det enorma läkemedelsfusket som pågår i världen. Är läkemedelsindustrin det minsta intresserad av att mäniskor blir friska? Skulle inte tro det. Min son med ADHD-diagnos är frisk idag tack vare alternativ behandling. Han har ingen dysfunktion i hjärnan, han är bara väldigt känslig för en massa saker och han hade mycket miljögifter i kroppen som nu är borta. Vi måste börja ta eget ansvar för våra liv och våra kroppar, all bot finns inom oss bara vi plockar bort allt yttre brus och börjar lyssna inåt.
Pingback: Vi är de nya utstötta. « Victorias ADHD-npf-blogg.
Så bra skrivet
Min dotter har ADD, blir bara låg istället. Hon äter concerta och mår fantastiskt bra.
Tack för att vi kan droga våra barn
Tack för en mycket intressant läsning, jag vet själv hur det var, eftersom jag var ett barn med ADHD, nu är jag vuxen med ADHD (Det försvinner ju inte, liksom heller inte medicinen – av eget val förstås), Concertan gjorde mitt liv möjligt att leva. Jag kunde förstå saker som var uppenbart för andra, jag blev social och en öppen individ, jag är en lugn och trygg människa idag – tack vare den medicinen. Det handlar om att hjälpa sitt barn genom livet. Folk kan vara emot det och kalla det vad de vill, men då har de ingen aning om vad exempelvis, ADHD handlar om eller ens kan sätta sig in i ett sådant liv med all problematik, det påverkar alla och man vill ju det bästa för sitt barn! Jag läste nämligen just en artikel ”När tiden inte räcker till drogas barn”, så jag googlade och du fick första träffen, så tack! (Var så himla förbannad över de kommentarerna, som om barnen drogas pga att man inte kommer överens hemma). Tack för du delade med dig av din historia!
Hej! Tack för ditt inlägg. Vid min första kontakt med barn i denna kategorin var min första reaktion ” ouppfostrad ?” Det ändrades snabbt. Jag tycker ni gjort ett bra val då ni ger ert barn medecinen. Har upplevt två föräldrapar som inte orkade fullfölja medecinering då barnen bland annat tappade aptiten. Det vore intresant att höra hur den perioden var för ert barn. MVH Gunilla Gerea Fritidspedagog som jobbar i klass som assistent.
HAha whaaaat? Räcker ju med att kolla fass, läkemedlet är natkotika klassat och starkt beroende framkallamnde. Du har blivit grundlurad kära du. Detta är vad missbrukarna kallar fötsta klassigt tjack (amfetamin) och fäster på bättre än tjack, det är också dyrare att köpa på gatan än tjack. Icke beroendeframkallande…. hahaha. Säg det till läkemedelsverket. Det är klassat i samma klass som kokain.
Men suck. Det är bara att läsa studier så kan du se att metylfenidat inte är beroendeframkallande i medicindoser. Dessutom är det centralstimulerande med långsam insättning, vilket innebär att lustcentrum inte aktiveras; finns studier på det också.
Och metylfenidat är inte amfetamin. Snälla. Läs på. Läs vad jag skriver innan du svarar i nattmössan.
Eller förresten. Läs du FASS. Eller wikipedia. Eller Flashback forum, eller Aftonbladet, eller Peter U eller KMR. Och hänvisa till dem som forskningskällor.
/Tina-lite-trött-på-dumma-kommentarer
Jag blir förtvivlad över varje unge som drogas och jag är så glad att min son valde mig som sin mamma. Tro inte allt som står i FASS (läs i så fall också under biverkningar), tro inte allt som står i media – det mesta är osant, läs Ralf Sundbergs Forskningsfusket. Läkemedelsföretagen gör sina egna studier, skickar sina ”vetenskapliga artiklar” till en PR-byrå och så raggar de upp en forskare som vill bli känd som undertecknar den. Våra barn är mjölkkossor och kommer när de blir vuxna endera bli viljelösa kollin eller gå ut och skjuta folk. Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Förstå att våra känsliga barn inte klarar gluten och mjölk, särskilt inte i de mängder de får i sig, de klarar inte socker, mobilstrålning, de är fulla med miljögifter och är vaccinskadade (åter ett exempel på hur läkemedelsindustrin profiterar på våra barna). De är utsatta för en oerhörd stress och har primitiva reflexer pga detta. Allt går att avhjälpa, med lite ansträngning men så mödan värt!
http://www.haraldblomberg.com/amfetamin_concerta.htm
Det är anmärkningsvärt att dessa vaccinskador, leaky gut och primitiva reflexer inte går att hitta i de studier som gjorts för att hitta dem. Och att ”behandlingarna” mot autism och ADHD drar in stora pengar.
Det finns massor med studier, läs i länken i förra inlägget. Det finns bara små pengar i alternativa behandlingar. Därför tystas de ner sorgligt nog. Jag har betalat för fyra behandlingstimmar sammanlagt och inga skattepengar har gått åt. Jag får vara med och betala subventionerade dyra läkemedel som förstör barnens liv.
Nej, det gör det inte. Eller; det finns flera studier, men de visar att det du nämner ovan inte stämmer. Länken i ditt inlägg går till en känd kvackare i branschen, en man som också tycks hävda att med hans terapi mot anknytningsproblem försvinner autismen. Det finns massor av evidens som säger att autism inte beror på anknytningsproblem, och massor av interventioner i den riktningen som helt enkelt inte fungerar på gruppnivå.
Denna ”kvackare” har mer än 40 års läkarerfarenhet. Han har skrivit flera böcker och åker världen runt och föreläser. Det handlar om så mycket mer än anknytningsproblem, autistiska barn har oftast inflammationer i lillhjärnan. Men vi ser det vi vill se, inget annat.
För att belysa frågan från ett annat håll kommer här en länk. http://kejsarrummet.blogg.se/2013/january/offit-del-3.html
Det finns åtskilliga ”falska profeter” i den här världen. Det finns inga belägg för att rytmträning, eller kostsanering, eller kvicksilver (som länken bla tar upp) eller en massa andra saker skulle vare sig orsaka autism/ADHD eller hjälpa alla som har NPF. Tvärtom finns ganska mycket som tyder på att flera av de här sakerna är rent humbug. Korskrypning och rörelseträning hör definitivt till sakerna med varningsetikett, medan kostsanering hör till kategorin ”saker som hjälper vissa”.
Tårarna bara rinner…jag känner igen vårt liv i vartenda ord du skrev och vi har också tampats ett antal gånger kring dessa fördomar!
Tack! Det där gav perspektiv.
Låter som jag, när min medicin går ur kroppen eller inte äter..