Liknelsen om bron

Jag har en bild i mitt huvud som brukar hjälpa människor att förstå lite mer om hur det är att leva med någon som har autism.

Tänk er att det finns en bro som går mellan dig och mig. Du och jag kan gå fram till mitten på bron från varsitt håll och mötas där. Men M som har autism kan inte gå hela vägen över bron. Hon kan bara gå en liten bit, och för att möta henne och nå fram till henne måste jag gå en längre bit, över på hennes sida. Jag måste gå över till henne för hon kan inte komma till mig.

Ibland är det svårt att förklara VAD det är man måste göra extra, men mycket handlar om just detta, att man behöver sträcka sig längre och tänka längre. Att man inte kan mötas på mitten.

 

In English:

The parable of the bridge

In my head I have this image that helps people understand more about what it is like living with someone who has autism.

Imagine a bridge, stretching out between the two of us. You and I can both walk to the middle of the bridge from our side and meet there. But M, who has autism, cannot walk all the way over the bridge. She can only go a small distande, and so to meet with her and to really reach her, I have to go a bit further, in order to get over to her side. I have to walk to her, because she cannot come all the way to me.

Sometimes it is hard to explain exactly what it is that takes more work, but a lot of it boils down to this: stretching out further, thinking farther. That you cannot meet at the midpoint.

Advertisements

17 responses to “Liknelsen om bron

  1. fint beskrivet…hoppas ni får en underbar alla hjärtans dag idag!

  2. Åh ❤ Nu gråter jag en smula. Den satt där den skulle….

  3. Härligt beskrivet, den kopierar jag till månadsbrevet jag ska skicka till min arbetsgrupp.

  4. Fint! Jättebra illustration! Jag vill kopiera den till min blogg! Jag gör det helt enkelt 😛

  5. En super bra beskrivning!!
    Jag ”lånar” den och sätter in den på min fb sida…
    Kanske NÅGON kan förstå lite, hur det är att man har ett barn ”som inte är som andra”.. (har själv en dotter med autism)

  6. Lånar denna till min föreläsningar inom Scouterna om det går bra 🙂

  7. Är det ok om jag kopierar den texten och lägger på min FB-sida? Skriver givetvis att det är du som är författare och länkar till denna blogg.
    Mvh Anna Koch

  8. Fint det där! Tar med mig det i samtal med ”okunniga”. Som att ta ett barn i handen och leda det varsamt.

  9. Har en son som utreds för autism och har själv autistiska drag. Jag tycker mycket om din blogg. Du skriver så insiktsfullt.
    Jag har också använt liknelsen med en bro för att förklara våra olikheter för min man. Jag beskriver det som att jag har en längre bro till andra än de flesta och anstränger mig mer, men det jag vill säga räcker ofta inte fram ändå. För att nå fram måste den andre möta mig åtminstone en bit åt mitt håll. Om det inte händer känner jag mig chanslös.

  10. Va bra beskrivet!! Jag tänker också så här att det finns en för oss osynlig vägg framför barnet med Autism, därför är det så svårt för oss att förstå varför barnet inte kommer och varför vi alltid måste hämta när barnet andra gånger kommer över utan problem, men de gångerna mår hen bra har allt flutit på liksom. Dyker väggen upp så gåt det bara inte, och ju mer vi hetsar upp oss och tycker hen jävlas ( vilket vi gjorde innan vi tack o lov förstod) dessto närmare kommer väggen till slut är det kaos och vårt barn låg ner o skrek och kunde inte ens resa sig upp själv…..

  11. Perfekt liknelse!! Stå päls fick jag, Tack för bilden //Sofia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s