Min man var på utvecklingssamtal igår, och Noahs fröken berättade att det går lite långsamt att få svar från Noah. Conny sade att för ett barn med autism funkar hjärnan som Sveriges vägnät på 1600-talet. Det finns massor av småvägar men inte så många motorvägar. När du ställer en fråga går det iväg depescher åt alla möjliga håll, och så tar det sin lilla tid innan alla data samlats ihop. I gengäld så kommer allt med. Rubbet.
”Så när du frågar Noah ‘vilken godisbit vill du helst ha’ då tar det en minut eller två för honom att svara. Men när han svarar, då har han vägt in pris, smak, kvalitet, tidigare erfarenheter, en prognos om utfall och en massa annat. Medan en annan unge säger ‘den röda ser god ut, jag tar den’, för de har en massa motorvägar, men inte så mycket småvägar.”
M som i underbar 
Det var väldigt fint sagt. Jag tycker nog att fler borde ta småvägarna och fundera lite innan de öppnar munnen. Jag menar: det valsar ju omkring de mest horribla ”grodor” i media, eftersom en del verkar vara idel motorväg. Jag förstår ju att det blir lätt problematiskt om man bara tar småvägarna, men med lite empati så funkar ju det med.
Underbar analogi. Jag måste komma ihåg den. 🙂
Gudars vad bra skrivet!
Så bra förklarat!
Pingback: Att tänka innan munnen glappar | 3pa2's Blog
Ja, håller med. Det där känns ju tillämpbart på mig själv dessutom, så den liknelsen ska jag lägga på minnet!
Så bra förklaring!
Pingback: M som i underbar | Pearltrees