Panik

Mardrömsnatt. När Mathilda skulle sätta på sig pyjamasen gick hennes dörr i baklås så att hon blev inlåst, och inget vi gjorde kunde få upp dem. Tack och lov kunde jag hämta ut Mathilda inom tio minuter genom fönstret till hennes rum och en stege, innan hon hann jobba upp sig till total hysteri, men det tog ytterligare en timme att bryta upp dörren med kofot, ta loss handtaget och upptäcka att låskistan hade gått sönder inuti.

Under tiden låg Mathilda apatisk på soffan med paniken lysande ur ögonen. När jag äntligen fick ur henne vad hon tänkte på sade hon:

”Tänk om min dörr inte går att öppna på flera månader?! Jag vill att den ska se ut som vanligt, inte att det blir nåt som ser annorlunda ut.”

Jag klädde om henne till pyjamas, borstade tänder och stoppade ner henne i dubbelsängen. Trots melatonin (Mathilda har brist på sömnhormonet melatonin och får det varje kväll, ungefär som en diabetiker får insulin) kunde hon inte somna utan låg där och vred sig fram och tillbaka.

Efter ett par timmar gav vi upp. Mathilda lade sig med huvudet i pappas knä i soffan, och efter ytterligare några timmar hade hon äntligen somnat. Lilla pluttan. Vilken pärs.

8 svar till “Panik

  1. Usch och fy. Stackars Mathilda och stackars er. Har varit med om liknande situationer och det är otroligt traumatiskt för dem. Så svårt för ”andra” att förstå att det faktiskt är riktig skräck som fortplantar sig i dessa barnen. Barn utan diagnos hade säkert också blivit rädda men hade kunna hanterat situationen på ett annat sätt.
    Tycker ni gjorde rätt som lät Mathilda få känna trygghet och närhet. Kramar

  2. Stackars Mathilda! Och er. Vilken kväll det blev… ❤

  3. Jag blir imponerad av ditt sätt att reagera på.
    Du känns så stark och klok, jag önskar er allt gott och med stor förhoppning om att det går bra med dörren.

  4. Stackars Mathilda, vilken skräck! Och stackars er!
    Vilken tur att du kunde komma in genom fönstret iaf så hon slapp genomlida detta själv.

  5. Hej på dig!!
    Tänkte bara berätta för dig att du och det du skriver om din dotter fick mig att börja skriva om mitt liv.
    Hur det är att leva livet som vuxen med ADHD, atypisk autism med drag av Aserpger.
    Jag fick diagnosen som vuxen och håller på att lära mig mer och mer saker om mig själv och vad min diagnos gör med mig dag för dag.
    En sak jag bland annat lärde mig av din blogg, var det här med att hjärnan somnar om man inte är aktiv, rör något med handen.
    Shit, det klickade till i mina tankar efter jag läste det…kollade på hur jag är och….wow, snacka om aha-upplevelse..
    Tack för att du driver den här bloggen!!

  6. Oh vilken mardröm! 😦 Hur går det med ditt huvud?

  7. Hej!
    När jag åt concerta gick jag ner 12 kg på en månad, och jag skulle ändå höja min dos. Jag hade det högsta.. Jag har ADHD och Aspergers, jobbig kombination.. Men många har det.

    Jag tappade matlusten HELT.
    Så då köpte mamma sånt hon visste att jag tyckte om. Tex chips och dipp, hon gjorde makaroner med vitsås osv .. Sånt som är så gott att man äter fast man inte är hungrig 😉

    Sen provade vi att jag skulle ta concertan varannan dag, så att jag skulle kunna äta utan att gå ner så mycket, funkade helt okej.

    Nu äter jag Ritalin ist, samma visa där men noll aptit. Men nu är jag snart 20 år, jag måste tvinga i mig mat själv 🙂
    Jag äter när jag kommer ihåg att jag måste äta, min mamma ringer mig och påminner mig 😉

    Jag skulle aldrig klarat dessa år utan min Kära mamma.. Hon är underbar, hon hjälper mig fortfarande med mycket men jag hjälper henne med saker också nu som jag inte kunde göra förut. Jag är barnvakt, går ut med hundarna, diskar , lagar mat osv.. Jag bor till och med själv i en etta 🙂 funkar bra!!

    Jag vill att ni mammor och pappa ska veta att NI är fantastiska.. Vi skulle inte klara oss utan er i vårt liv. Ni gör jätte mycket för oss! Och vi är så tacksamma även fast vi kanske inte visar det så ofta 🙂 ni är våran trygghet. Du är så stark, glöm aldrig det! Du bär inte bara upp dig själv, du bär även upp ditt barn och kämpar mot mållinjen. STOOOR energi kram till DIG! Det är inte bara barnen som kämpar, ni gör det möjligt för oss att kämpa vi också. Jag ser upp till er, kram våra klippor! 💗

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.