Skärpa sig

”Hon kan ju bara hon skärper sig” säger många. Eh… ja? Men kan du föreställa dig att behöva skärpa dig 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan? Springer du själv maraton varje dag?

Att ha en funktionsnedsättning i hjärnan betyder inte alltid att man inte kan alls. Oftare att man inte kan hela tiden, eller kanske ens en stor del av tiden. ”Om barn med ADHD gör rätt en gång straffar vi dem för det resten av livet” säger Martin L Kutscher i sin bok. Det är alldeles för sant.

Ska den som har förlamade ben behöva släpa sig fram på ren armstyrka med kryckor för att hen kan? Vore det inte bättre att kombinera kryckorna med en rullstol? Anpassning, det är att bestämma att den som inte alltid kan också får lyckas.

Annonser

10 responses to “Skärpa sig

  1. Tack! Jag kommer att använda några av dina argument från din blogg i skolan. Dottern i mellanstadiet med adhd har svårt med att få med sig läxböcker hem bla(vi har efter ett par års jobbande/tillrättaläggande fått det att fungera med läxläsning, för det mesta) tidigare har hon haft extra böcker hemma för att slippa momentet med att veta vad som skall hel alternativt ta allt med hem. Detta året har hon fått en ny lärare i hälften av ämnena och inga extra böcker har vi fått hem. Jag skrev till läraren igår om detta, iofs lite aning syrligt undrandes om det var så att dotter låg så långt framme att ingen läxläsningen längre var nödvändig. Fick en längre utläggning till svar som gick ut på att jag/vi gjorde dottern en björntjänst som tillrättala med att påminna om vad som skall med hem etc. Fritids har öppet till 18.30 och om hon bara fick gå eller cykla till skolan ett par gånger för att hämta det som var glömt skulle hon lära sig. Vi bor på landet, 4km smal landsväg till skolan, utan trottoarer, utan ljus och 70km/h. Jag vill inte cykla eller gå längs med vägen eftersom jag upplever den för farlig, alltså skall jag tillåta mitt barn cykla/gå fram och tillbaka i skymningen i ett par timmar? Förstöra många års arbete på att få hem och läxsituationen att fungera för att bevisa att jag (kanske) kan tvinga henne ut på vägen (hon skulle få panik, men det är en annan sak) och sedan då? Hur skulle hon orka göra läxan om hon mot all förmodan skulle lyckas ta sig både fram och tillbaka?Hur skulle förhållandet mellan dottern och mig bli om jag tvingar henne, bra att förstöra det precis innan tonåren??? Min man har för tillfället satt sig emot att jag svarar läraren eftersom jag är rätt upprörd, känns som om vi precis tagit tio stora steg bakåt. – känns som om argumentet Om de bara vill, så kan de! hänger i luften.

    • Så frustrerande när det arbetssätt som fungerat plötsligt raserats, även om det ”bara” är av oförstånd från en ny lärares sida!

      Jag tänker att det viktigaste argumentet är rullstolsargumentet. Om livet fungerar med rullstol, betyder det då att vi ska ta bort rullstolen? Självklart inte. När tillvaron och skolsituationen fungerar kring barn med NPF, då beror det på att vi gjort rätt anpassningar. Att då ta bort de anpassningarna är naivt och amatörmässigt. Vi vet bättre än så idag.

      Lycka till, med nedkylningen och med samtalet!

      /Tina

      PS Lågaffektivt bemötande och ”looking for yes” fungerar även på en vuxen samtalspartner. 😉

      • Ska försöka öva på det, är fortfarande ganska upprörd så har inte vågat prata med läraren. Lågaffektivt bemötande är jag fortfarande milslångt ifrån….Ska nog börja med att prata med dotterns andra lärare först. Du är klok du, och jag beundrar din förmåga att hålla dig rationell. Mitt humör och min mammabjörnsinstinkt gör att jag behöver ägna en del tid åt avkylning innan jag klarar av att ta tag i sådana här situationer på ett adekvat sätt.

    • Jag känner igen mig i dig, när du beskriver hur upprörd du blir! Även jag blir så dj..kla arg och förbannad över oförståelse man kan råka utför. Jag är en sådan där mamma som kan uppfattas som jobbig av viss (f d) skolpersonal. Jag sitter inte fegt hemma och ” virkar” utan tar tag i saker och säger ifrån på skarpen. Kämpa på! Anna

  2. Vår dotter har också fått höra ”det här fixar du!!” ”Bara du vill!! ” uhm , jättebra! NOT!! Jättebra inlägg Tina!!

  3. Min äldste (nu 28 och själv pappa) fick extraböcker att ha hemma i vissa ämnen, eftersom böckerna annars aldrig fanns där de skulle. Det var fantastiskt bra, men det fanns inte alltid. Ibland beställde jag hem böcker från förlaget, utan att egentligen ha råd … men det gjorde så stor skillnad. Och det där med att skärpa sig: om man måste skärpa sig för att få med sig böckerna och allt sådant, är risken stor att man inte orkar med läxorna dessutom. Den lärare som inte förstår det behöver verkligen lära sig mer om npf.

  4. Jag orkade inte ens befinna mig i skolan. ”Skärp dig, jag vet att du kan” sa lärarna. Jag skolkade bort hela högstadiet, var hemma ett år och gick IV och sen ett specialanpassat program i gymnasiet. Hankade mig fram på vikariejobb tills jag gick in i väggen och jag är fortfarande sjukskriven sedan över 2 år tillbaka. Så det funkade ju bra, att skärpa sig.
    /Autistisk 29-åring.

  5. Åh! Precis så har min C haft det och fortfarande tror många att hen bara kan skärpa sig. Men C har högfungerande autism (asperger) och ångestproblematik. Det är inte bara att bita ihop och gå till skolan. Vi är inte lata föräldrar som struntar i skolplikten. Vi kämpar varje dag. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s