Ogrammatikaliteter

”Jag har… minnts… munnits…” famlade jag.

Mathilda tittade på mig. Det var tydligt att hon funderade, och lika tydligt att hon inte tänkte ta några ogrammatikaliteter i sin mun. Till slut pekade hon på sin tinning med pekfingret:

”Det heter ‘har haft ett minne av’, mamma.”

Städspelet på nätet

Städspelet på nätet, håll till godo! Vi brukar ha som regel att innan man får sätta sig vid datorn ska man dra tre kort från städspelet och göra uppgifterna. Problemet är bara att städspelet försvunnit… Så jag gjorde en slumpvariant i websidesform i stället. http://www.assistapp.se/stadspel/

Mer om städspelet och en fil för att skriva ut det hittar du här.

Det allra första barnet med autism – en livshistoria att lära av

Tina:

Tänkvärt och viktigt om vad autism kan innebära för äldre personer.

Originally posted on autismasperger:

På 1930-talet skrev en pappa i USA ett 33 sidor långt brev till den framstående barnpsykiatern Leo Kanner. I brevet beskrev pappan detaljerat sin femåriga sons beteende. Pojken verkade lyckligast när han var ensam, till synes omedveten om det mesta omkring honom. Han var maniskt intresserad av snurrande saker, tyckte om att gunga på huvudet från sida till sida och fick svårkontrollerade vredesutbrott när rutinerna stördes.

Kanner träffade pojken och konstaterade att han hade tal men att orden användes på ett annorlunda sätt. Pojken upprepade ord och fraser och pratade om sig själv i tredje person. Kanners intresse var väckt. 1943 skrev han om pojken och tio andra barn i en artikel som hette ”Autistiska störningar av den känslomässiga förmågan till kontakt”. Tidigare hade liknande barn kallats svagsinta eller efterblivna, men Kanner beskrev istället ett distinkt identifierbart syndrom som han kallade autism.

Pojken som pappan beskrivit i brevet var fall…

Visa källa 1 694 fler ord

Varför?

Full av frustration – ganska väl dold – frågar jag barnen varför det tar så lång tid för dem att göra sig i ordning på kvällen.

”För att vi är trötta”, säger Hannah.

”Kanske för att medicinen har gått ur?” säger Noah.

”Mmmmmm. Medicinen är det enda som gör att jag kan koncentrera mig, utan den skulle jag kunna sitta och virka och sen springa iväg och börja tugga på nåt”, fyller Mathilda i. Hannah nickar.

Förundrad och något ödmjukad lämnar jag köket för att andas några minuter och begrunda min tur i livet. Världens bästa barn. Och de är mina!

Alltid baksmälla

Aspie-pappan förklarar svåra begrepp:

”Baksmälla är när man tycker det är jobbigt med ljus och ljud dagen efter att man druckit nåt giftigt. Vi tycker sånt är jobbigt hela tiden. Men de flesta tycker bara det är jobbigt när de druckit nåt sånt.”

Aspiebarnen nickar allvarligt.

Tack för all din hjälp

En halvtimme före läggdags kom Mathilda och Hannah på att  de skulle leka picknick med grannbarnen. Mathilda tjatade på mig tills jag tog mig upp ur fåtöljen, där jag satt med dunkande migränhuvudvärk, och ut i köket.

Vi bredde mackor. Vi rotade i kylen efter coctailtomater. Mathilda hämtade juice och jag hyvlade ost. Mitt i stöket kom äldsta grannflickan in genom ytterdörren.

”Om du stressar mig går det långsammare!” hörde jag Mathilda säga ute i hallen, ganska skarpt. Hon blir sån när hon är stressad. Jag var imponerad att hon överhuvudtaget klarade att formulera tanken.

Picknickkorgen var klar och Mathilda gick ut genom dörren. Jag gick tillbaka till min fåtölj, för att njuta av den välförtjänta tystnad som var orsaken att jag överhuvudtaget orkat resa mig ur den. När jag satt mig hörde jag ytterdörren öppnas igen och Mathilda som ropade något. Suckande reste jag mig och gick ut i hallen.

”Vad sade du?”

”Tack för all din hjälp, mamma!”

”Va?” sade jag. Jag förstod inte riktigt. Jag hade förväntat mig en smärre katastrof, som bortglömda teskedar, osämja eller ost som ramlat ner på marken.

”Tack för all din hjälp, mamma! Du hjälpte mig att packa picknickkorgen. Tack.” Mathilda drämde igen dörren och jag hörde henne springa över grusgången.

Jag stod kvar, med tårar i ögonen. Mitt barn kom tillbaka från sin efterlängtade picknick för att tacka mig. För att jag hjälpte henne att bre några mackor. Förstår ni hur stort det är?

f.lux gör att ljuset från skärmen anpassas till tiden på dygnet

Efter ett tips från åttaåringens BUP-läkare har jag installerat gratisprogrammet f.lux på våra datorer. Det blå ljuset från datorskärmar, mobiler och surfplattor riskerar att göra det svårt att somna, särskilt personer som redan har en sömnstörning. Man tror att det har ett samband med att blått ljus bryter ner sömnhormonet melatonin.

f.lux är ett litet program som anpassar ljuset från skärmen till tid på dygnet. På morgonen kommer skärmen att ge ett blåare ljus, för att imitera det blåtonade dagsljuset. Ju längre dagen går desto rödare kommer ljuset att bli, och till kvällen är det som rödast. Rött ljus är det enda ljus som inte bryter ner melatonin.

Det här ska bli riktigt spännande! Håll tummarna att min lilla nattuggla kan sova bättre i fortsättningen!

Världsautismdagen: En ny omslagsbild till facebook

2 april är FNs världsautismdag. Dagen till ära har jag gjort en ny bild som är fritt fram att låna och dela. Den är anpassad i storlek för att passa om omslagsbild för facebook (851 x 315).

Ett annat sätt att tänka Autism syns inte på utsidan. Vi ser ut som du men tänker på ett annat sätt. Vi är väldigt olika, mer olika än de flesta som kallas normala. Ingen av oss är den andra lik. En del av oss ser bara detaljer, andra tänker i mönster. En del har svårt att lära, andra minns precis allt som någonsin hänt. En del är tysta, andra pratar oavbrutet.  Autism har kallats ‘brist på social intuition’. Vi märker inte det outtalade. Då är det svårt att veta hur vi borde bete oss, särskilt i sociala sammanhang. Ibland säger vi opassande saker, pratar för högt eller glömmer att berätta sånt du behöver veta. Aspergers syndrom är en sorts autism. Många av oss har också koncentrationssvårigheter, ADHD, Vi kan inte sortera bort sinnesintryck. Ljud, ljus, känsel och lukter, allt känns extremt starkt.  Vi tänker på ett annat sätt än du. Men vi har precis samma känslor. Vi kan inte skärpa oss och bli som du, men du kan lära dig mer om oss, så att vi kan förstå varandra bättre. Läs mer på autism.se.  Kopiera och dela gärna! http://munderbar.wordpress.com

Världsautismdagen 2 april

Färgen är FNs blå nyans och logotypen är Världsautismdagens officiella logga. Texten är min egen:

Ett annat sätt att tänka
Autism syns inte på utsidan. Vi ser ut som du men tänker på ett annat sätt.
Vi är väldigt olika, mer olika än de flesta som kallas normala. Ingen av oss är den andra lik.
En del av oss ser bara detaljer, andra tänker i mönster. En del har svårt att lära, andra
minns precis allt som någonsin hänt. En del är tysta, andra pratar oavbrutet.

Autism har kallats ‘brist på social intuition’. Vi märker inte det outtalade.
Då är det svårt att veta hur vi borde bete oss, särskilt i sociala sammanhang. Ibland
säger vi opassande saker, pratar för högt eller glömmer att berätta sånt du behöver veta.
Aspergers syndrom är en sorts autism. Många av oss har också koncentrationssvårigheter, ADHD,
Vi kan inte sortera bort sinnesintryck. Ljud, ljus, känsel och lukter, allt känns extremt starkt.

Vi tänker på ett annat sätt än du. Men vi har precis samma känslor.
Vi kan inte skärpa oss och bli som du, men du kan lära dig mer om oss,
så att vi kan förstå varandra bättre. Läs mer på autism.se.

Kopiera och dela gärna!

http://munderbar.wordpress.com

Hänsyn

Jag har precis ritat upp betydelsen av ordet ”hänsyn” på whiteboarden i hallen. Inga barn skriker längre högt av glädje. Najs. Det var det här jag skulle ha gjort för sju år sen, alltså?

Improvisera, eller hur det som var fel kan bli rätt på en sekund

När Noah bara har några minuter på sig att äta klart ser jag att hans lösa tand nästan mitt fram blöder.

”Oj, din tand blöder!” säger jag, utan att tänka mig för. Och förbannar mig själv. Var jag tvungen att störa hans obefintliga fokus med något så oviktigt som blod på en tand?

Noah blir förstås orolig och frågar hur mycket. Han pillar och grejar och det tar mig en stund att lugna honom, men till slut fortsätter han att äta. Puh, faran över! Men lugnet varar bara någon sekund, plötsligt sätter tanden igång att blöda på allvar. Mathilda är den som ser det först och hon ropar:

”Noah, det är massor av blod!”

Noah springer till badrummet. Han tycker det är lite otäckt men också spännande, snart släpper tanden! Jag tänker att det var tur att jag hann säga nåt innan det började rinna, för nu är han lite förberedd på blodbadet som möter honom i spegeln. Hade det hänt utan förvarning, då hade han antagligen blivit hysterisk.

Och kontentan av den historien är att ibland vet man inte om man sade rätt sak eller fel, förrän historien har spelats till sitt slut.

*i fablernas värld, ja i fablernas vääääärld*

Nytt städschema i Dropbox, med pictobilder

Jag har lagt in ett nytt städschema i M som i Underbars Dropbox, en fil med enkla städuppgifter i en tabell, för flera familjemedlemmar eller personer. Här finns filen som pdf, och här ligger alla filer i samma kategori, bland annat det nya städschemat som Excel- och Numbersfil.

Hela M som i Underbars filsamling hittar du som vanligt i Dropbox här.

Chokladtoppar eller ett lågaffektivt sätt att lösa en svår situation

En större pojke har gjort sexåringen illa på lekplatsen idag, vad jag kan förstå helt oprovocerat. Jag har tillbringat kvällen med att vara riktigt, riktigt arg, men när den värsta ilskan lagt sig kom ett minne från min egen barndom för mig, och fick mig på bättre tankar.

När jag var liten fanns en kille på vår gård som alla barnen var rädda för. Han var större, och han sprang runt och jagade andra, svor åt dem, hotade dem med kniv… Jag minns honom som tio-tolv år kanske, men han kan ha varit yngre, för jag var inte mer än fem eller så.

Den här pojken var dum mot mig en dag. Jag minns att han  jagade mig runt huset, och det kan ha varit med en kniv. Mycket mer kommer jag inte ihåg av själva händelsen, jag var inte så gammal att något av det fastnade ordentligt.

Min mamma är en speciell kvinna. När hon fick höra vad som hänt bjöd hon upp pojken till oss. Vi satte oss i köket. Mamma pratade lugnt och gav pojken (och mig) chokladtoppar, såna där med kokos på. Hon resonerade som så att om man jagar och skrämmer andra, då är det vänlighet man behöver, inte hot.

Och mamma hade rätt. Den här killen rörde mig aldrig igen. Faktum är att han några gånger gick emellan när andra barn var dumma. Ett tag följde han mig runt och beskyddade mig. En tio-tolvåring som tar hand om en fyra-femåring, för ett par chokladtoppars skull och några vänliga ord. Det är vackert tycker jag. Hur så lite kan spela roll.

Man kan inte beskylla min mamma för att vara eftergiven. Snarare har hon alltid haft mer pondus än  dubbelt så stora karlar. Mamma hade ögon som kunde bli svarta av ilska, och människor backade när hon satte den sidan till; hon var ingen man retade upp i onödan.

Men mamma var också kärleksfull, och sällan orättvis. De där små bråkstakarna som andra vuxna bara skällde på, de har alltid haft en särskild plats i hennes hjärta. Jag kan minnas hur jag vaknade vissa mornar av tysta samtal ute i köket, och halvt i sömnen lyssnade på min mammas vänliga, kloka ord till någon av alla de unga människor som var välkomna till hennes köksbord, alla möjliga tider på dygnet och oavsett vad de ställt till med.

Någonstans sitter kanske en fyrtioåring som, om han tänker efter lite, minns en femåring,  hennes mamma, chokladtoppar och ett bankande barnhjärta. Jag undrar hur det gick för honom?

Hjälpsökande förälder med Asperger riskerar att få sina barn omhändertagna

Tina:

Svår läsning. Men viktig.

Originally posted on autismasperger:

krigare_webb-1 Den utredande manliga socialsekreteraren sa att jag hade svår Asperger. Han visste inte så mycket om Asperger, sa han, men han visste ändå att jag hade svår Asperger. ”Du har svår Asperger, ett allvarligt handikapp , sa han. Och jag undrade vad han menade och vart han ville komma.

Socialsekreteraren sa sedan att jag saknade empati. Han förklarade för mig att detta betydde att jag endast kunde tänka på mig själv. Det vändes det upp och ner i min mage. Jag tittade bort. ”Ja, du kan inte ens titta mig in ögonen nu”, sa han. I sina journaler skrev han bl a ”…modern saknar helt förmågan att sätta sina barns behov före sina egna”.

Jag hade gått flera år i terapi för att lära mig att känna igen mina egna behov och åtminstone ibland uttrycka i ord för andra vad jag behövde för att må bra. Det hade varit…

Visa källa 1 259 fler ord

Onödiga ord

Jag pratar med Mathilda om att hon ska göra sig klar så att hon kan åka till skolan, och sen kan hon fortsätta läsa. Mathilda har svårt att förstå, hon tror att det redan är dags och åka och ser stressad ut. Jag blir förvånad och rörd när storebror avbryter mig. Med en enkel självklarhet lägger han serietidningen med uppslaget nedåt och säger:

”Mathilda. Jag lägger den så här. Gör dig klar nu, så kan du fortsätta läsa sen.”

Inga onödiga ord. Ingen extra förklaring. Bara precis, exakt det Mathilda behöver veta. Lättad och lugnad går Mathilda iväg och borstar håret. Snart sitter de på soffan och läser igen.

Försenad

Jag: ”Noah, skynda dig nu. Skolan har redan börjat.”

*noah ser stressad ut och börjar plocka*

Jag: ”Det är okej Noah, man kan bli sen ibland, när det är så mycket snö som idag.”

Noah: ”Eller när man spelade Mosaika på kvällen i sängen fast man inte fick…”

Kinda crappy på att dölja saker.