Sallatsblad

”Den här salladen tror jag du kan gilla” säger jag och räcker ett nyskördat litet tatsoiblad till Noah.

Han tuggar försiktigt av ett litet hörn

”Det smakar typ inget i den här änden”, säger han. Vilket är betydligt mycket mer information än jag förväntade mig som svar. Han brukar på sin höjd titta på sallaten, med rynkad näsa. Det är bara isbergssallat han äter, fint strimlad, och då enbart i hamburgare. I skolan.

”Nej precis, det smakar ganska lite. Men själva konsistensen är krispig och fin, och det var därför jag tänkte att du kanske skulle gilla det.”

”Jaha”, säger Noah, och stoppar in hela sallatsbladet i munnen.

Det var också en överraskning, men jag håller god min i elakt spel. Bäst att inte göra nån affär av det hela.

Conny och Samuel vill ha lite mer sallat, så jag går ut i vardagsrummet för att plocka några blad till. Plötsligt står Noah där.

”Håller du de här. De är till pappa och Samuel”, säger jag och langar över några blad.

”Jag vill helst ha ett sånt där”, pekar han.

”Va?” undrar jag.

”Ett sånt.”

”Okej… Du vill ha mer sallat?”

”Ja.”

Inte säga nåt. Inte.

Annonser

2 svar till “Sallatsblad

  1. o vad jag känner igen det här, man ska ALDRIG triumfera över barn när de ändrar sig …. Aldrig göra det till att de gett efter på något vis eller att de hade fel . Rätt dum med vuxna också faktiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.