Distraherad

Tre gånger har jag sagt till Mathilda att ta på sig pyjamas. Nu hittar jag henne i hallen. Med en bok. Distraherad igen.

– Men Mathilda?! säger jag. Vad gör du?

Hon tittar förvirrat upp.

– Vadå? säger hon.

– Vad är det dags för nu, Mathilda?

Hon ser sig omkring. Tittar ut på mörkret utanför fönstret. Tvekar lite. Så säger hon:

– Pyjamas…?

– Ja, precis, säger jag. Och inte bara pyjamas. Det är dags för hela kvällsrutinen. Pyjamas, kvällsmat, tandborstning… Hela grejen. Det är inte så att vi bara sätter på oss pyjamas lite lösryckt. Utan målet är att vi ska i säng. Vi ska göra kvällsrutinen för att vi ska gå och lägga oss. Nu.

– Jaha! säger Mathilda förstående. Varmt, liksom. Hon ler vänligt mot mig. Och står kvar. Med boken i hand.

❤ ❤ ❤

In English:

Easily distracted

Three times I have told Mathilda to put her pajamas on. This time I find her in the hallway. With a book. Distracted once more.

"Mathilda?! What are you doing?" I ask.

She looks up at me, obviously baffled.

"What?" she says.

"What is it time for, right now, Mathilda?"

She looks around. Glances at the darkness outside of the window. Hesitates. And then says:

"Pajamas…?"

"Yeah, that's right" I say. "And not just pajamas. It's time for the whole evening routine thing. Pjs, evening snack, tootbrush… All of it. We don't just put on our pajamas every now and then, randomly. The objective here is going to bed. We're doing our evening routine, because we are going to bed. Now."

"Oh!" Mathilda says. In an understandig, warm tone of voice. She smiles lovingly at me. And stays right where she is, in the hallway. The book still in her hand.

Annonser

4 svar till “Distraherad

  1. Skrattar hejdlöst.
    Åt situationen, igenkännandet men mest för att du beskriver din dotter på ett så underbart varmt och medkännande sätt.
    Matilda verkar vara en personlighet värd att lära känna.

  2. Hej! Hittade din blogg av en slump när jag satt och googla runt.
    Jag har en lillebror som bor med vår mamma. Han har ADHD och är ”lätt autistisk” har dem kommit fram till.
    Han är 15 år.
    Han vägrar gå i skolan på senaste tiden, gör saker som snor cyklar, testar droger osv. Han är ute på helt fel spår i livet.
    Har försökt prata med honom igen och igen. Mamma har varit på massvis med möten med soc och BUP.

    Läste ditt inlägg angående barn med diagnoser som missar mycket av skolan.
    Finns det någon man kan kontakta, någon som kan sitta med honom i skolan? Finns det sån hjälp?

    • Det beror lite på var man bor. Generellt är det socialkontoret man ringer när en ungdom halkar snett, och liksom dras med i grejer (eller drar med andra i grejer). Om själva problemet är att det inte funkar i skolan, ska skolan såklart anpassa, till exempel med en resursperson. I praktiken kan det vara riktigt svårt att få igenom, dock. Trots att det kan vara den allra mest effektiva och vettiga åtgärden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.