Barnfjärrkontrollen

Dagens lågaffektiva tanke handlar om att vi ofta tror att vi har en sorts mental fjärrkontroll till barnen vi möter. Fast sen visar det sig att den där fjärrkontrollen hade ganska stora brister, och en benägenhet att glappa när den behövdes som mest.

Jag är nog inte ensam om att som ung vuxen, särskilt innan jag själv fick barn, ha upplevt det som att barn är ganska lättstyrda. Man säger åt dem att göra nåt, och så gör de det. I ärlighetens namn är många lite äldre barn ganska enkla att ha att göra med. De reagerar liksom som förväntat, för det mesta. Att ha som metod att höja rösten en smula är logiskt, eftersom det funkar kanske så ofta som nio gånger av tio, bara vi är medvetna om vilka krav som är rimliga för åldern, och inte är fullständigt ologiska eller respektlösa.

Men så möter man ett barn som inte reagerar som man trodde. Och den där känslan av ”det är ju bara att trycka på start på fjärrkontrollen” kommer på skam. För trycker man på knappen ”för att jag säger det” hos ett barn som inte har en aning om att vuxna brukar tro att de bestämmer, då kommer det barnet inte alls att göra det man ber om, som andra barn man mött. Tvärtom kommer barnet troligen att vantroget strunta i en, eller kanske bli upprört och käfta emot.

Trycker man på knappen ”Nu blir jag irriterad”, då svarar de ovanliga barnen inte alls med ”Ojsan, bäst att jag gör som hen vill”, utan med ”Skaru komma här och komma ellä?!”

Och trycker man på knappen ”Nu får det vara nog!”, då är chansen också stor att den reaktion man får är en helt annan. En reaktion som har väldigt lite att göra med ”okej då”, utan mer låter som ”Precis vad jag också tycker, att du ska lägga av nu!”

Och så hamnar vi i tit for tat. Konfrontation och upptrappning. Kampen om makten. Och alltsammans för att vi verkligen, verkligen trodde, att det vi kunde det här med barn!

Numera upplever jag också för det mesta att barn är ganska enkla att ha att göra med. Men av andra orsaker. Nuförtiden har jag betydligt större koll på vad man kan förvänta sig av barn i en viss ålder i allmänhet, och speciella barn i synnerhet. Men också en betydligt mer förfinad fjärrkontroll, som tar hänsyn till alla människors sätt att fungera, inte bara de speciella barnens. Och jag vet att den fjärrkontrollen inte har formen av absolut makt, utan mer av vettiga förslag.

Annonser

2 svar till “Barnfjärrkontrollen

  1. Det jobbiga är att vara tillräckligt lyhörd och snabbt byta program när det behövs.

  2. Så fanatiskt bra skrivet Tina🙌🏻🙌🏻🙌🏻.

    Precis exakt det här pratar jag om på mina föreläsningar . Du är grym❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.