Beroendeframkallande medicin, tack!

Bland förståsigpåare cirkulerar missförståndet att metylfenidat, ADHD-medicin, är väldigt beroendeframkallande. Utan att ge konkreta tips på hur man bäst drogar sig kan jag sträcka mig till att säga att ja, man kan bli beroende av metylfenidat om man anstränger sig. Men det är riktigt, riktigt svårt för den som har ADHD/ADD och tar sin terapeutiska dos i form av kapsel med långsam frisättning att bli beroende. Eller svårt och svårt, det är kemiskt omöjligt.

Och det är ett stort problem. Missförstå mig rätt: Jag är inte FÖR beroende. Jag är inte EMOT försiktighet med läkemedel. Men hallå, när min man glömmer sin medicin för fjärde eftermiddagsdosen i rad, då är det faktiskt inte kul. Han går upp i varv och ner i humör, till sitt vanliga, stressade ADHD-jag, och alla vi andra få agera levande väckarklockor och bah: ”Men haru tagit din medicin eller?”

Och när medicinen har börjat gå ur, då är det ju inte som att han funderar över kroppens signaler eller nåt annat för den delen. Och inte kommer han ihåg att han glömt medicinen heller. Det är ju därför han tar medicinen. För att utan den glömmer han typ allt. När effekten redan har börjat avta, då är det för sent med påfyllnadsdoser också. Hans ADHD-hjärna behöver en jämn dopaminnivå, svängningar gör honom  trött och det tar minst ett par timmar innan han kommer igen efter att han tagit medicinen för sent.

Den enda lösningen vi hittat kallas tjatig fru. ”Medicinen! Nu!” fräser jag för sjuttonde gången i rad. Tills han faktiskt krånglat sig fyra meter genom hallen utan att distraheras, återkommer med en ynka kapsel och blir stående med den i handen medan han bläddrar i nåt Totalt Oviktigt som just fångade hans Väldigt Begränsade Uppmärksamhet. Sjukt irriterande är det, både för honom och för mig.

Då får jag säga igen ”Men skulle inte du ta din MEDICIN nurå?!”. Rätt högt får jag säga det. Så jag faktiskt lyckas få hans uppmärksamhet. Och så får jag hänga på som en svans in i köket, och kanske hälla upp ett vattenglas och sätta i handen på honom. För den där medicinen han tar, den tar han för att utan den kommer han liksom inte igång med saker fast han vet att han ska. Han har som ingen egen startmotor.

Så det hade varit praktiskt om han i alla fall kände ett litet sug. Bara lite grann. Det hade underlättat vardagen om han kom ihåg att ta medicinen när mobilen larmar, utan att hjärnan försvann iväg nån annanstans, som den gör när han är omedicinerad. Ett litet beroende hade varit praktiskt. Ett litet sug.

Så Stora Läkemedelsföretaget:

För alla oss som inte är sådär väldigt intresserade av att börja snorta stora mängder metylfenidat så att vi skaffar oss ett beroende på egen hand har jag ett förslag:

Kan ni inte börja tillsätta nåt lite beroendeframkallande i medicinen? Typ koffein, vem har hört talas om nån som inte känner kaffepausen i kroppen liksom? Så slipper vi de obehagliga dipparna som uppstår när medicinen som hjälper oss fokusera och minnas saker börjar gå ur systemet, och hindrar oss från att komma ihåg att ta påfyllnadsdosen. Vi vill ha beroendeframkallande ADHD-medicin. Tack.

Annonser

8 responses to “Beroendeframkallande medicin, tack!

  1. Älskar den beskrivningen , den är så bra skriven. Så lätt att tycka massa saker när man själv inte vet hur det känns att leva med det eller ha en anhörig med diagnosen.

  2. Så djäkla bra skrivet!!! Jag skrattade emellanåt!! Skitbra!! 🙂 Anna

  3. Förstår precis…har tre söner som jämt lyckas glömma sin medicin (metylfenidat) så det känns ju inte direkt som att det e jätteberoende-framkallande!!! 😛

  4. Håller med fullständigt i det du skrivet. Jag och min son medicinerar och ja, det händer ofta att vi glömmer dessa tabletter. För mig är signalen på att jag glömt att ta medicinen, att jag finner mig i en hög av påbörjade projekt och inser då att min ADHD hjärna fått rusa fritt. 🙂 Det är alltså inget fysiskt sug efter Ritalin utan mer ett sätt att få vardagen att flyta på betydligt lugnare.

  5. Hahah, ååh så underbar text!!

  6. Instämmer i de andras kommentarer. U N D E R B A R T !

  7. Det har varit en mycket tung dag idag och jag önskar att BUP kunde skynda på lite så att utredningen blir klar någon gång. Med rätt diagnos får man ju också lättare rätt stöd i skolan. Både vi i familjen och skolpersonal behöver konkreta verktyg att tackla olika situationer på rätt sätt. Snälla om du har tid, skulle du vara så vänlig att gå in på min blogg och läsa inlägget Tisdag den 22 oktober, och kanske även ge oss något råd. Vår dotter står under utredning om hon har Autismspektrumtillstånd som du kanske förstått. Förstår att du har fullt upp,Tina! Läs inlägget den dag du orkar. Varm kram, Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s