Nojkampanj

Hålla-i-handen-nojan har nått groteska proportioner. I fredags bestämde jag mig för att gå till motattack. Vi stannade vid godisaffären i Morgongåva på väg till mormor och morfar. Jag sade till T: Nu får du gå till dörren själv, utan att hålla mig i handen. Hon ville inte egentligen, men jag kombinerade pepp med att helt sonika vägra hålla i hennes hand. Hon tog sig över efter en stunds velande, med mig gående bredvid. Jag berömde henne kopiöst och påpekade att hon kunde, hon kunde gå bredvid utan att hålla mig i handen. Och det gick bra! Inga bilar kom och körde på henne. Hon klarade sig. Det gick bra. Hon var duktig!

Under helgen har jag gjort samma sak flera gånger. Det har gått förvånansvärt friktionsfritt efter de första tre-fyra gångerna. Idag sprang hon bort till dagisgrinden själv, utan att ens vänta på mig och utan någon diskussion, hon bara pep iväg. Seger! Noja-väck. Frågan är bara om jag gör henne en tjänst eller tär på kapitalet som behövs för att klara dagen? Ständigt dessa överväganden. Jag är trött.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.