Läste ytterligare en debattartikel på temat ”Vi medicinerar barn i stället för att uppfostra dem” idag. Jag tänker inte ens länka till eländet, så illa skriven var den.
Resonemanget lyder ungefär så här: ”Dåliga föräldrar får stökiga barn. I stället för att ta sitt ansvar sätter psykiatrin felaktiga ADHD-diagnoser och får de oansvariga föräldrarna att ge barnen droger, droger som gör dem fogliga.”
Varianter på det här temat är huvudspåret i de mest utbredda myterna kring ADHD, men det är också den allra mest korkade myten. Varför?
För att den som inte har ADHD får ingen effekt av ADHD-medicin! Det går inte att medicinera ouppfostrade barn och få dem ”fogliga”.
ADHD-medicin, metylfenidat, är det som i media oftast kallas ”amfetamin”. Det är också är en myt, totalt larv eftersom metylfenidat är lika mycket amfetamin som potatis är vodka som ni kan läsa om här och här, men det är inte det som det här inlägget handlar om, så åter till ämnet.
Jag tar det en gång till. ADHD-medicin påverkar inte människor som inte har ADHD. Alls. Varken positivt eller negativt. Det går inte att medicinera bort dålig uppfostran, varken med ADHD-medicin eller droger, för det GER INGEN POSITIV EFFEKT!
Vad betyder då detta? Att det barn eller den ungdom du möter som har effekt av sin medicinering har det för att personen har grundläggande problem med blodflöde och dopaminhalter i hjärnan, som förbättras av medicinen. Det är detta som i dagligt tal kallas ADHD, och det har inte ett dyft med uppfostran att göra, lika lite som diabetes eller fräknar har med uppfostran att göra. Den som inte har problem med dopamin och blodflöde kommer inte att uppvisa någon skillnad efter att ha tagit medicin. Ouppfostrade ungdomar förblir ouppfostrade, även om någon skulle tvinga i dem ADHD-medicin. De blir varken fogliga eller trevliga som av ett trollslag. Det är bara personer som har en annorlunda hjärnfunktion som fungerar bättre med ADHD-medicin, även om just foglighet, det som inom psykologin kallas följsamhet, inte precis är det som påverkas mest.
Så snälla du som veeeeeeet att ungen som får medicin för att bli foglig egentligen bara är en snorunge utan hyfs: Kontakta Karolinska Institutets forskare i neuropsykiatri. Gör det. För om du har rätt, då har du gjort en upptäckt av samma dignitet som när Columbus upptäckte Indien. Förlåt, Amerika.
Gör mig en tjänst om du gillade det här inlägget: Dela med dig av det. För sånt här dravel får helt enkelt inte fortsätta att spridas ohämmat i Sverige på 2000-talet. Vi vet för mycket om ADHD idag för att acceptera mytspridning och påhopp av det här slaget.
Trots att vi vet massor så vet vi alldeles för lite.
Hej på dig!!!
Väldigt bra skrivet!!
…tänkte skriva en massa mer, men tappade bort orden på vägen…
Du skriver så himla bra!
Jag delar gärna men vill i så fall ha länken till debattartikeln. Det hör till god sed att låta läsaren ta del av det som kritiseras. Minska missförstånd och gör debatten mer saklig om alla kan ta del av artikeln.
Artikeln jag läste finns på SN.se och heter ”Amfetamin i stället för tid och kärlek”. Jag vägrar att länka till den, av mig får den inga extrapoäng i sökmotorerna, det är nämligen vad som händer när man publicerar en länk på en blogg, att artikeln får högre placering i sökmotorerna.
Tack, tack! Jag är 35 och har nyss fåt diagnosen ADHD – och folk har så myket fördomar så det är helt otroligt. Allaverkar ha fått en läkar +psykiatrisk utbildning på posten helt plötsligt.
Självklart delad!!!
Så bra skrivet!! Undrar hur dom tänker när som i mitt fall bara det ena barnet har en ADHD diagnos (samt aspeger). Är det ena barnet ouppfostrat för att jag bara varit en bra förälder till det ”lugna barnet” och en dålig förälder till det andra.
Men inget av det du skriver omintetgör tesen ”Dåliga föräldrar får stökiga barn.” Dvs, det är ju inte fullständigt klarlagt varför ADHD mfl kombos är så vanlig idag. Det kan mycket väl vara något föräldrarna är skuld till; intressanta spår är ju dålig mat, rökning, alkohol, droger m m förutom då de miljögifter vi inte kan komma ifrån genom att välja bättre mat. Diabetes likaså. Matvanorna hos vissa föräldrar är som att skicka efter diabetes på postorder.
Allt är inte svart eller vitt.
kan inte låta bli att meddela att jag, nyligen fyllda 40, med en nydiagnostiserad ADHD, har fått en strukturerad uppväxt med endast en korv då och då som halvfabrikat. Min kära mor lagade allt från grunden, saftade, syltade och bakade.Och inte röker hon heller. ”Trots” det så har jag efter 40 års röra fått en ”stökiga barn diagnos”. Eftersom jag är den jag är, har MINA barn fått sin beskärda del av halvfabrikat och jag röker som en borstbindare, men INGEN av mina barn har någon ADHD problematik. Jag köper inter föräldraskuld som förklaring.
Forskningsstudier visar konsekvent ett mycket svagt eller obefintligt stöd för att uppväxtmiljön skulle påverka de karakteristiska kännetecken för ADHD. ADHD beror alltså INTE på bristande uppfostran, matvanor, TV-tittande etc. ADHD beror till 90% på genetik – så det enda ansvaret som kan läggas på föräldrarna är just att de bidragtit med sina gener, och det kan man ju inte ändra på. De övriga 10% beror på bexponering till bly, för tidig födelse, låg födelsevikt, exponering till alkohol och tobak under fosterstadiet.
Läs mer i ADHD – att leva utan bromsar, av Martin L. Kutscher.
Nej, man kan inte medicinera bort dålig uppfostran. Naturligtvis ska vi kunna medicinera människor så dessa, mig inkluderad, får bättre balans på diverse signalsubstanser och hormoner oavsett deras art och vad vi medicinerar med. Men jag har alltid tänkt: hur var det förr? Det är ju ingen slump att vissa är mer infallsrika och har större rörelsebehov utan det fyller ju faktiskt en funktion för den mänskliga arten. Hur lyckas vi hitta något lämpligt att sätta i händerna på dessa som föds med den här sortens talanger – för ADHD är ju att ses som en tillgång och inte ett problem.
Mycket bra skrivet! Tack!
Tack, jag har själv ADHD och vadå dålig uppfostran? Har folk aldrig tänkt på att de med ADHD-diagnoser är som toppen av ett isberg? Vi ser inte allt och har aldrig gjort, men nu när de har mer kunskap, så fångas barnen upp. tack gode Gud för det!
Har ni någon aning om hur det är att leva med ADHD och vilja få ihop vardagen och inte kunna det? Hur mycket skuld och skam man får dras med för att man tappar bort ”enkla” saker som att komma i tid, lyssna klart på andra, uppskatta hur lång tid saker och ting tar. ADHD syns inte, precis som inte luft syns, det innebär inte att det inte finns!!! bara för att man inte kan förstå varför ett barn kommer sent, tappar fokus och så vidare, och därför tar det som dåligt beteende och bristande respekt, så kan man inte bara sätta en stämpel på andra människor.
Jag lever med en diagnos, men era stämplar som ni försöker sätta, dom skiter jag fullkomligt i, för ni som skriver sådant skit i tidningen, ni har inte en förbannad aning!
Tack finaste Du som skriver bloggen för att du tar dig tid och höjer rösten för dem med ADHD. Jag vill bara förtydliga en sak och det är att jag inte lider och tycker synd om mig själv för att jag har ADHD, det är inte jobbigt att leva med ADHD på det sättet, men det är den bristande kunskapen, de hårda orden och fördomarna, som är svåra att leva med….
Vad bra och fint du skriver..
Har en son på 10 år som har adhd.. Och han känner ofta att han får skulden för saker han inte gjort..
Hur jobbigt det ibland är att försöka sitta stilla och lyssna i skolan. Hans dåliga samvete då han ibland inte lyckats ..
Alla har sina åsikter och idéer om adhd tycker det är starkt av dig som har adhd att skriva om hur du känner/upplever dt..
Du skrev det sååå bra !!!! Har själv fått adhd -diagnos vid vuxen ålder (40) är 42 år nu…Utan medicin skulle min sambo inte orka med mig…tvivlade själv å testade att va utan medicin å märkte direkt att det här kan jag INTE va utan….Även min sambo sa : ät din medicin !!! kram Madde Gillar ditt namn föresten
Erik: Det var ju inte det inlägget handlade om, utan om varför man tror att man kan medicinera bort dålig uppfostran. Och tyvärr måste jag göra dig besviken, de föräldrar till ADHD-barn jag har träffat är högutbildade, smarta, har inte använt varken droger, tobak eller alkohol under graviditet och efteråt. De har alltid uppfostrat barnen efter bästa förmåga, och nu när de fått diagnos så stöder de barnens tillväxt så att de skall växa upp till stabila vuxna, som klarar sig på egen hand.
Och kära bloggare, du hade rätt. Artikeln var bedrövlig på så många punkter. Och kommentarerna till. Det man inte vet något om, har man väldigt lätt att kritisera.
Jag har aldrig träffat en förälder till NPF-barn som skulle ursäkta sig med: ”Hen har ADHD, det kan vi inte göra något åt.”
Vilka korkade slutsaster denna skribent kom fram till. Rena rama rappakaljan.
Riktigt bra skrivet! Jag har själv inte ADHD (har dock flera kompisar som har diagnosen) och det känns som att en hel del med den här typen av åsikter knappt har träffat någon med ADHD under en längre tid. Det känns som att det är den diagnos man kan hacka ner mest på eftersom de barnen mest räknas som ”störiga”. Autismspektradiagnoser ger ju lite andra ”symptom” även om de har många likheter.
Det är ju nästan skrattretande hur folk tror att ADHD-medicin minsann gör alla lugnare oavsett om man behöver det eller inte. Ungefär lika sant som att vem som helst som vill bli lite gladare kan börja stoppa i sig antidepressiva och vips blir allt bättre, när det i själva verket handlar om problem med hjärnans signalsubstanser.
Det är 2012….hittills har mänskligheten flugit till månen, funnit botemedel till diverse sjukdomar osv….men det verkar vara väldigt svårt att förstå att en del människor har problem med signalsubstanser, blodflöde och dopaminhalter i hjärnan. Vad är det folk är rädda för? Vad skrämmer folk så mycket att de måste hitta på de mest befängda teorier?
Samhället är tillräckligt jobbigt och kravfyllt för att lägga skuldlägga oss barn och föräldrar.
Usch, man blir så ledsen….varje gång.
Allt är inte svart eller vitt. Efter att ha läst både ditt inlägg och artikeln du refererar till, så kan jag väl säga att jag ser poänger hos båda sidor.
Något jag dock kan rekommendera dig är att inte överdriva saker i dina inlägg, utan istället ange fakta. Metylfenidat ÄR inte amfetamin, men har liknande effekter som amfetamin, d.v.s centralstimulerande egenskaper. Potatisjämförelsen är alltså en grov överdrift.
Likaså är att säga att personer utan ADHD inte får någon effekt av Metylfenidat en överdrift. De får samma effekt som de skulle få av att ta amfetamin, d.v.s en centralstimulerande effekt.
Jag tror att poängen man bör ta med sig från både ditt inlägg och artikeln du refererar till är att man bör vara försiktig med att diagnostisera ADHD, då risken för feldiagnos finns. Samtidigt bör man också vara försiktig med att sätta etikett på de inblandade som ”lata” utan att ha någon som helst insyn i hur deras situation ser ut.
Hej Thomas!
Några faktarättelser bara. Nej, det är inte samma effekt som en person utan ADHD skulle få av amfetamin, långt därifrån.
Potatisliknelsen är snarare en underdrift än en överdrift. De snabba kolhydraterna i potatis gör att belöningscetrum i hjärnan kan aktiveras av potatis, liksom av vodka. Metylfenidat däremot ger för långsam stegring av signalsubstanser för att ens komma i närheten av belöningscentrum, och därför uppstår ingen kick, och inget beroende.
Metylfenidat har en centralstimulerande effekt, men den är för liten för att påverka en normal hjärna i terapeutiska doser.
Som artikelförfattaren beskriver det framgår tydligt att vederbörande inte vet nåt om hur en utredning går till.
Risken för feldiagnoser är liten, ADHD-utredningar sker över en ganska lång tid, med flera instanser inblandade och flera olika proffs. ADHD har också fördelen att de kognitiva problemen med koncentration och impulsivitet är klart mätbara, du kan få ut en siffra från en dator. Det hänger alltså inte enbart på subjektiva omdömen, vilket är en fördel.
Underdiagnosticering är däremot ett stort problem, i synnerhet bland kvinnor, som den svenska psykiatern Svenny Kopp visade med all önskvärd tydlighet i sin avhandling förra året.
Så sammantaget, njä, jag har varit ovanligt mild med tanke på mängden strunt i artikeln och potatisliknelsen är som sagt något av en underdrift, effekten av potatis är mer beroendeframkallande och ger mer av en kick än effekten av metylfenidat, även om vodka övertrumfar potatis med hästlängder i det avseendet.
Först och främst behöver du läsa på om potatis. Potatis innehåller stärkelse, som först måste brytas ner till enklare sockerarter för att kunna tas upp av kroppen. Med ett glykemiskt index på under 70 är potatis knappast vad som kan kallas för ”snabba kolhydrater”. Eventuellt kan det kallas medelsnabba kolhydrater som mest.
Att mat överhuvudtaget påverkar belöningssystemet är knappast något nytt. Att dock jämföra mat med vodka är lite väl extremt. Möjligtvis kan raffinerat socker jämföras med droger.
Och jag kan alldeles säkert intyga att hur stora mängder potatis jag än intar, så kommer jag aldrig att få samma påverkan på belöningssystemet som jag kan få med Vodka.
Och visst, metylfenidat i terapeutiska doser kanske har för liten effekt för att påverka en normal hjärna nämnvärt. Så är dock även fallet med amfetamin i små doser. Men jag kan intyga, eftersom jag själv intagit både amfetamin och metylfenidat i högre doser, att det definitivt har samma effekt. Givet att metylfenidat är något svagare, men i högre doser har det samma effekt.
Tips: Kolla ”Om du eller ditt barn har tagit för stor mängd Ritalin” på fass.se här:
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20081010000048&DocTypeID=7&UserTypeID=2
Och jämför det med effekten av amfetamin här:
http://www.can.se/sv/Drogfakta/Amfetamin-och-kokain/
Vidare har även metylfenidat stor likhet med amfetamin när det gäller molekylär struktur.
Angående resten av ditt inlägg, med underdiagnosticering och feldiagnos, har jag dessvärre ingen större inblick i. Kan dock inflika att jag fått höra från min mormor, som tidigare har varit kurator på psyk och haft hand om bl.a personer med ADHD, att det ibland vid diagnosticering kan vara svårt att skilja på ifall patienten har ADHD eller i själva verket har bipolär sjukdom.
Jag är kemist i grunden, så nej, jag behöver inte lära mig mer om varken potatis eller amfetamin. ”Om potatis är vodka, då är metylfenidat amfetamin” det är liknelsen, dvs precis som du säger, det är väldigt stor skillnad på potatis och vodka, och det är du och jag överens om. Poängen är att det är väldigt stor skillnad på metylfenidat och amfetamin också.
Metylfenidat påminner om amfetamin i kemisk struktur, men dess verkan är inte särskilt lik amfetamins, kokain är det som kommer närmast. Om du vill bli hög på metylfenidat finns det flera sätt. De innefattar visserligen lite pyssel, men det är inte omöjligt. Men, jag har inte pratat om att tjacka eller om att tjacka om metylfenidat till starkare droger, utan om att ge medicin till ungdomar i syfte att få dem att bete sig ”väl”. Det är, som sagt, omöjligt. Det finns ingen sådan uppfostrande/fogliggörande verkan av ADHD-medicin.
Om du intar stora mängder koffein kommer du också att få en effekt liknande amfetamin. Om du intar stora mängder vatten kommer du att dö. Stora mängder är inte ämnet här.
Medicinering mot ADHD sker inte i några större mängder, vare sig när det handlar om metylfenidat eller när det handlar om metamina, som är det licenspreparat som faktiskt innehåller amfetamin.
En typisk medicinering består av att ta en långtidsverkande kapsel på morgonen, och eventuellt en lågdos snabbverkande på eftermiddagen, beroende på hur dagen ser ut. Det är inte jämförbart med droger, och det kommer inte att påverka en ouppfostrad unge till att bli foglig.
För att komplicera ADHD/bipolaritet ytterligare är det vanligt att man har båda. Samsjukligheten inom NpF och övriga psykiatriska diagnoser är väldigt hög. Det finns flera orsaker till det, en del beror på definitionerna på olika tillstånd och en del på faktiska effekter som gör att personer med ADHD är mer sårbara för psykisk ohälsa, men det är en helt annan diskussion.
Tack! Min son har ADHD och är artig å snäll på alla vis när man är hos främmande å sina kompisar. Utbrotten kommer hemma då han törs visa sig el tycker att han blivit fel på hoppad,
Det Thomas skriver om metylfenidat är korrekt, och man tjänar inget på att avdramatisera läkemedlen med felaktiga liknelser. Någon med ADHD, som jag själv t.ex, blir inte ”hög” på metylfenidat, men någon utan ADHD blir det om de tar nog stor dos eller injicerar läkemedlen. Det handlar om att få upp dopaminfrisättningen i högre nivå än terapeutisk, då får man en ruseffekt av centralstimulantia. Det är ju därför vi med ADHD inte får något rus av vår medicin, då den hjälper upp våra låga dopaminnivåer till de som anses normala. Vi kan också överdosera medicinerna, men det krävs naturligtvis högre doser! Biverkningarna lär bli otrevliga innan man kommer upp i de doserna.
Det är fint att man vill avdramatisera användandet av metylfenidat på medicinsk indikation, och ingen vill det mer än jag själv som är i behov av dem för att ha ett värdigt liv. Dock har vi alla som har dessa läkemedel utskrivna ett ansvar, och i detta ligger att man inte nonchalerar att det finns individer utan vår diagnos som kan vilja missbruka vår medicin. Att förvara medicinerna korrekt i hemmet så inte vem som helst kan få tag i dem, särskilt om ungdomar rör sig där, tycker jag är en självklarhet. Det finns många i samhället som får narkotikaklassade läkemedel utskrivna på olika medicinska indikationer, och alla bär vi samma ansvar för att dessa används till det som de är menade till.
Sedan ska jag bara avsluta med att säga att andemeningen i inlägget är korrekt, man kan inte medicinerna bort dålig uppfostran!
PS. Thomas, jobbar man inom psykiatrin är det relativt lätt att skilja på ADHD och bipolär sjukdom. Liknande symtom kan finnas men det är två distinkt olika tillstånd i grunden. Däremot kan vissa ha en kombination av de båda diagnoserna, något som väsentligt försvårar den medicinska behandlingen.
Kan tillägga att jag inte tror att allmänheten bryr sig om hårklyverier som att metylfenidat är mer likt centralstimulantia som håller kvar dopamin i synapserna (kokain) än sådant som frisätter mer dopamin (amfetamin). Det som behövs är en kunskap om just signalsubstanser i hjärnan och hur dessa påverkar människor,samt hur man kan påverka dessa i positiv riktning medicinskt. Tyvärr tror jag att den kunskapen hos gemene man fortfarande är bedrövligt låg, vilket leder till fördomar om individers beteenden.
Skönt att du engagerar dig, är så trött på medicinfördomarna att jag vill spy på dem. Man orkar nte läsa hur mycket elände som helst
Ursäkta men av egen erfarenhet vet jag att de som inte har ADHD visst påverkas av medicinen speciellt concerta och ritalin en 2 av många tabletter som sälja på gatan. Även tunga missbrukare kan nöja sig med concerta/retalin när det inte finna amfetamin till hands! Vet dock inte riktigt hur det påverkar de med ADHD mer än att några av mina vänner med ADHD har haft svårt att äta i början av medicinering pga aptits brist! Så jo det påverkar visst vet ej exakt hur barn med ADHD upplever det men lite och säger inte att man droger de barn som har detta då det kanske hjälper dom istället! Och håller inte alls med om ” att de droger ouppfostrade barn ” då jag känner många med ADHD det får inte samma effekt av medicinen som de som ej har det så visst hjälper det barn med ADHD till att få må bra
Blev visst lite tokig text där! Telefonen säger jag bara. Men hoppas ni kan tolka den rätt innan påhopp:)
Bra Tina! En del människor har redan bestämt vad dom ska ha för åsikt och då spelar det ingen roll hur mycket fakta vi kommer med, det är tragiskt! Heja dig, du är duktig på att formulera dig! Kram!
(http://nina-livetistort.blogspot.com)
God dag M!
Allt väl?
I mina ögon: Alla handlingar talar för hur någon mår.
Sköt om dig o ha det bäst. Tack. Kram Maria.
Jag tror jag älskar dig
Skarp, snabb, lite småförbannad. Glimrande!
Tack!
Du skriver så bra! Fortsätt kämpa!