”Den finns här borta. Men det är en barnvariant” säger apotekaren.
Hon är inte precis frågande, men jag känner ändå att jag vill förklara:
”Det är till min dotter, hon är inte ett barn men hon har autism och hon vill absolut ha den här sorten”, säger jag.
Apotekaren tar det med ro:
”Tja, är det inget värre än så, kan man väl få ha det som man vill ha det”, säger hon.
Och i det ögonblicket älskar jag henne så intensivt, denna medelålders kvinna som jag aldrig träffat förut. För att hon förstod det som egentligen borde vara uppenbart: Vi har alla saker och tillfällen när vi vill ha det som vi vill ha det. Och det behöver oftast inte vara krångligare än så.
M som i underbar 