Föräldraskap – en övning i att vila i osäkerhet

Med huset i stillhet för första gången på länge slås jag över hur stor del av föräldraskapet som handlar om att vila i osäkerhet. Hur ska det bli? Gör jag rätt? Kommer det att gå bra? Bara framtiden kan utvisa sånt.

Här och nu har jag med åren funnit att det bästa jag kan göra ofta kan sammanfattas i orden: ”Jag ska tro på mitt barn”

Jag ska tro på mitt barn, när hen förmedlar saker utan ord, som när det lilla barnet behöver tröst mitt i natten, trots att alla andras barn sover… (Fakta: Det gör de inte. Studier visar att ännu vid tre års ålder vaknar kanske hälften av alla barn minst en gång per natt OCH behöver hjälp av en vuxen att somna om.)

Jag ska tro på mitt barns förmåga att klara av nya saker, som när barnet absolut inte kan tänka sig att prova nåt nytt, fast sedan ändå klarar av det strålande.

Jag ska tro på att mitt barn gör sitt bästa, fast det inte blev så bra, som när mitt större barn skriker och bråkar över saker som för oss vuxna är enkla och självklara.

Jag ska tro på att mitt barn hör vad jag säger och innerst inne bryr sig, som när tonårsbarnet inte ens verkar notera att jag talar till henne, fast jag ger goda råd om viktiga saker.

Jag ska tro på att mitt barn, utifrån sin egen nivå, beskriver saker som hen upplever dem, att mitt barn vill göra rätt, att hen klarar mer än hen tror och behöver mig mer än hen visar.

Och så ska jag tro på att mitt barn en dag kommer att vara vuxen. Det lilla barnet med skrattgropar och solskensögon, skolbarnet med den alldeles för stora skolväskan eller tonåringen som hellre sticker till kompisarna än hänger med familjen, alla kommer de en dag att vara betydligt äldre än nu. Och att det innebär att vissa saker i vår relation kommer att förändras, men också att mitt barn kommer att förändras, och klara saker jag aldrig trodde var möjliga.

Sist, men inte minst, ska jag tro på att även om mitt barn en dag kommer att kunna bedöma mitt föräldraskap, kommer hen också att förstå att jag gjorde så gott jag kunde. Även när det ibland inte blev så bra. För det är en människosyn jag verkligen hoppas kunna förmedla, både i handling och ord.

9 svar till “Föräldraskap – en övning i att vila i osäkerhet

  1. Tack för alla vackra trösterika inlägg!

  2. ❤️

  3. Som vanligt mitt i prick och med den tröstfilt jag så desperat behöver ibland. Det är fasligt svårt, iaf för mig, att vara nöjd med din föräldraroll när barnet mår dåligt/inte klarar det man hoppats/lider av sina svårigheter eller oförmågan att vara en i mängden.

  4. Den här tycker jag så mycket om❤️ Tack🙏
    / Ulrika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.