Vad gör jag när barnet är ledsen över nåt jag bestämt?

Morgonens lågaffektiva tanke handlar om att känna med någon utan att känna en hel massa.

Ibland vill jag inte det barnet vill, och det tycker barnet är ledsamt.

En gråkall lördag i december ville till exempel mina då små barn åka till Liseberg. Vi skulle bort på kvällen och det är 120 mil tur och retur. Dessutom är jag född i Göteborg; jag underskattar aldrig den fuktkalla pålandsvinden.

Så givetvis sade jag nej. Nåt vi som föräldrar till små barn gör rätt ofta. Och givetvis blev barnen ledsna. I synnerhet ett av våra barn tog det hela hårt.

Vad gör jag som vuxen, när barnets värld krossats över något som inte på minsta sätt är aktuellt att ändra på?

Några tips kan vara:

– Håll dig lugn. Det är ju inte du som är upprörd.

Känslor smittar. När barn blir upprörda kan vi råka dras med i deras känslor. Och då blir det krångligt och svårt, allra mest för barnen eftersom våra känslor lätt smittar tillbaka. Det här är vad som händer när vi blir arga för att nån är ledsen, får ångest över någons ångest eller känner oss eländiga för att vi sagt nej och barnet blev ledset.

Vi kan känna med människor utan att själva känna all deras förtvivlan eller ilska. Faktiskt är det av stor vikt att vi lär oss att göra det, när vi har barn som känner mycket och starkt. Och den här förmågan kan tränas och faktiskt även slås av och på. Inom terapiyrken pratar man ibland om den känslomässiga skölden. Som föräldrar har vi god nytta av att skapa oss en känslomässig sköld, eller kanske mer som en känslomässig vibrationsdämpare.

Viktigast av allt är förberedelse och medvetenhet. Att hålla sig lugn går lättare när man vet om att nån kommer att bli upprörd. Då kopplar vi lättare på empatin, och lägger
vår egen känsla i bakgrunden.

Försök också lära dig mer om hur du funkar. Tänk tillbaka på situationer då du inte kunnat behålla lugnet. Försök att betrakta dem utifrån och nyfiket, utan att döma någon. Kan du upptäcka när dina känslor började bli starkare? Hittar du gnistan som utlöste explosionen? Var gick det snett?

Träna också på att flera gånger om dagen stanna upp, precis just nu, och känna efter hur du känns. Men gör det återigen nyfiket, som en yttre betraktare. Hur starka är känslorna? Är de på väg åt något håll? Har de ändrats jämfört med för en stund sedan? Betrakta det känslornas fyrverkeri som ständigt pågår och förändras, både inne i dig och i ditt barn. Se hur de påverkar varandra.

Medvetenhet skapar möjlighet till igenkänning och startar automatiska funktioner i hjärnan som syftar till att hålla oss lugna.

Några praktiska snabbtips för att hålla sig lugn är att släppa ner axlarna, andas, räkna baklänges från 20 till 3, ta ett steg bakåt, ta en paus (dvs lämna kort situationen utan att ge barnet skuld för det, säg ”jag måste fixa en grej” eller ”jag måste på toa, jag kommer strax tillbaka”, och gör också gärna något annat), tänk på nåt annat.

– Använd framledning, dvs avledning som börjar i samma ämne

Redan när vi säger nej, kan vi göra det med avledning.

”Vilken bra idé! Vi måste planera in det i förväg, dock, så det måste bli en annan dag. Kom så tar vi fram kalendern och tittar! Det som är fint med april är alla lökarna som börjar titta upp ur marken på Liseberg, jag minns en gång när…”

Lämna ämnet, men gör det stadigt och försiktigt, utan skarpa svängar. Och säger du att ni ska ta fram kalendern, då gör du också det. 😉

– Låt barnet få vara så ledsen hen behöver.

En del människor måste få vara ledsna klart. Andra kan inte ens avsluta ledsenhet på egen hand, utan måste få hjälp vidare. En del kombinerar de två. 😉

Testa nyfiket och uppmärksamt olika grepp, hur funkar just ditt barn? Är det bättre att trösta en stund? Är det bättre att ta ledningen genom framledning eller kanske en helt ny aktivitet? Att vi älskar vårt barn gör oss inte automatiskt skickliga, vi måste testa oss fram och lära både genom framgångar och misslyckanden.

– Håll med.

Säg: ”Ja det är jättetrist att vi inte kan åka idag! Synd!” eller ”Jag förstår att du känner dig besviken” eller ”Ja det måste vara superjobbigt att ha en så dum förälder.”

Ibland behöver vi bara visa att vi är på barnets sida. Och även validering kan fungera som avledning. 😉

– Var inte rädd.

Även starka känslor går över. Det kommer inte att kännas så här för evigt. Imorgon är en annan dag.

– Ta många promenader.

Både bildligt och bokstavligt talat behöver vi pausa ofta för att orka leva tillsammans med känslostormande människor (inklusive oss själva). Bli de små pausernas mästare. Och försök att varje dag få med fysisk rörelse och motion, även en kort promenad eller några åkarbrasor eller sit-ups har stor effekt på vår förmåga att själva hålla oss lugna.

Hur gör du för att hålla dig lugn när känslorna stormar? Dela gärna med dig av tips och tricks!

7 svar till “Vad gör jag när barnet är ledsen över nåt jag bestämt?

  1. Du skriver så fantastiskt!!! Detta är så grundläggande och ändå så svårt… Tack för vägledning 🙏

  2. Det här behövde jag läsa! Fördelen med att vara känslostark mamma till ett känslostarkt barn är att man fattar hur det känns och att hen inte tramsar eller överdriver. Jag har lättare för att vara empatisk och tröstande. Nackdelen är – obviously – att jag också har en massa jobbiga känslor som stormar runt och tar plats.

    Fast om jag finge välja, hellre känslostark än inte.

  3. Wow!
    Klockrent på alla sätt och vis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.