Sammanhangsförklaring

”Vart ska vi åka?” undrar trettonåringen med det lidande bara en trettonåring kan uppbåda.

”På lillasysters pianokonsert.”

Mitt svar gör honom än mer nedslagen, och jag förstår att en sammanhangsförklaring är på sin plats.

”Jag är säker på att du gärna följer med på konserten när du förstår att det är viktigt för syrran att vi är där. Att vi alla åker får henne att känna sig stolt över vad hon lärt sig och stöttad och älskad av sin familj. Hon blir också mindre nervös när hon ser oss i publiken. Att följa med är ett sätt för dig att visa att du bryr dig mycket om henne”, säger jag, så neutralt jag förmår.

Det är varken ironi eller vädjan, utan en ren upplysning: Så här hänger det ihop.

”Ah!”

4 svar till “Sammanhangsförklaring

  1. Jag har en fråga som jag inte finner svar på och jag tänker att du är så kunnig kring npf så jag frågar dig. Har ett barn med autism rätt till anpassningar även på fritids?
    Min dotter har autism och går i vanlig klass utan några anpassningar. Hon kraschar ofta redan i bilen på väg hem och säger redan (förskoleklass) att hon inte vill gå dit. Hon går mellan 8.30-14.30 ibland till 15 vilket är 1-1.5 h på fritids och är ledig på fredagar. Min dotter själv tycker inte helt oväntat att raster men framförallt fritids är det ”svåra”. Hon vill kunna gå in och sitta och rita när det känns jobbigt eller är väldigt blött (typ allergisk mot regn). När jag bad om det för min dotter menar skolan att det inte är möjligt för att de inte har personal för det samt inte kan lämna en elev ensam. De menar även att hennes sociala träning skulle minska men hon får ingen träning när hon är ledsen eller bara hamnar i konflikt. Förlåt för lång utläggning!

    • Jag är tyvärr inte insatt exakt i hur lagstiftningen ser ut, men kanske någon läsare vet? Spontant kan jag tänka att såvida de inte har särskilda aktiviteter med en närvarande pedagog och en plan för social träning, innebär inga aktiviteter någon social träning. Att bara vara med människor är inte social träning för den som har en utvecklingsmässig funktionsnedsättning som autism, som har effekter inom just det sociala området. En utvecklingsmässig funktionsnedsättning innebär ju nämligen att utvecklingen inte sker på samma sätt eller i samma hastighet som för andra, eller med andra ord: Det vanliga funkar inte. Om utvecklingen av sociala färdigheter sker i en radikalt annorlunda takt, då gör den ju det just för att de vanliga sammanhangen inte räcker för att utveckling ska ske.

      Dvs deras argument är ungefär som att säga till nån som är tondöv att det är bra gehörsträning att lyssna på radion. Det är det inte, om man är tondöv. Träning är bara träning när den sker på ett sätt som man kan tillgodogöra sig, och som därför ökar förmågan.

      • Tack så jättemycket för ditt svar. Du har såklart helt rätt angående argumentet med social träning, det tar jag med mig. Det är bara så svårt för mig att finna lösningar i skolan när jag inte riktigt vet vad hon behöver för att spara energi och ork.

      • ❤ Förstår det! Och när ingen heller är villig att möta upp med de lösningar man föreslår blir det ju än svårare. 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.