Chock

Sextonåringen med det lockiga, ljusa håret tittar ut från TV-rutan. Hon är både där och inte. Till och med genom skärmen kan jag känna intensiteten som står runt henne som en skarp doft.

I ett enda svindlande långt ögonblick ser jag vår vardag utifrån i detta barn och denna mamma, och jag inser: Inte alla har det så här. Chocken får mina ögon att tåras, och jag kan inte stoppa gråten som väller fram.

När jag tänker efter vet jag ju. Jag träffar sällan något annat barn som är så intensivt som Mathilda. Jag träffar många barn som är aktiva, hyperaktiva i den medicinska betydelsen. Jag träffar många barn med starka känslor, starka reaktioner och starka personligheter. Men den där intensiteten som liksom strålar, den stöter jag bara på ibland.

Och där är den. I denna sextonåring, med guldlockigt hår, och en rad svårigheter som bland annat innefattar ord som ”hyperaktivitet” och ”schizofreni”. Där är det jag tänker på som ”en vanlig dag”, på skärmen framför mig. Och jag förstår, på ett djupare plan, att den nog inte är så vanlig.

I kanske en kvart fulgråter jag, tacksam över att barnen inte är hemma. Sedan tvättar jag snabbt av mitt ansikte, tar på mig jobbtröjan som ligger på sängen och kollar att datorn ligger i väskan. Bara en liten stund senare är jag representativ. Proffsig. Glad och trevlig.

Det är ingen mask. Bara en annan del av mitt liv.

Annonser

11 svar till “Chock

  1. Din text hugger tag i mig… 😶

  2. ”Det är ingen mask. Bara en annan del av mitt liv.”

    Så stark text! Som när man betraktar ett konstverk som talar till en bortom ord. Eller poesi som får en att gråta. Eller en stormig dag på stranden när bara havets dån hörs.

  3. 💛💛💛

  4. ❤️ vissa dagar blir de där olika delarna av livet extra tydliga

  5. Väldigt fint skrivet o förklarat. Ibland så slår dessa känslor ner som en bomb i bröstkorgen, man tittar ut en stund o ser…det där andra…dom andra. Det som man glömt för länge sedan. Då värker det i bröstet o gråten väller fram så smärtsamt.
    Resten av tiden så är man glad flera gånger om dan åt små små saker mitt i det ständiga kaoset.
    Tack igen för orden som gör att jag inte känner mig ensam 💚

  6. Vilket program? Trodde det var Superungar men så verkar inte vara fallet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.