Fyra sjättedelar av den hemmavarande familjen minns att jag tog ur Mathildas skolbusskort ur skolväskan i somras när vi skulle resa till farmor, och lade det nånstans med orden ”bäst att det här inte följer med, så vi inte tappar bort det”.
De två sjättedelarna som inte minns det hela är de enda två som ibland (särskilt på somrarna, när stressen är mindre) har perfekt minne, och alltså skulle kunna ha en chans att blunda, gå tillbaka i tiden och bevittna det här på nytt, för att sedan öppna ögonen och tala om var kortet befinner sig…
Kortet är rent definitionsmässigt inte borttappat. Det är bara på ett mycket bättre ställe än jag kunde föreställa mig att vi hade här hemma. Å andra sidan hittade jag en svampodling i en skrivbordslåda för inte alls länge sen, när min påminnelse löd ”kolla citronmussling i skåpet”. Så man vet ju aldrig.
