Besvärliga mamman

”Du har inte skrivit på lappen om ordningsreglerna”, påminner elvaåringen vid frukostbordet. ”Jag har inte lämnat in den sa dom.”

”Näe, och det kommer jag inte att göra heller”, svarar jag. ”Säg att jag har pratat med rektorn om det. De kommer inte att få någon lapp.”

Jag har som ambition att min något trotsiga läggning inte ska gå ut över barnen. Annars hade jag naturligtvis kunnat skicka tillbaka den ej underskrivna lappen tillsammans en kopia av mitt brev till rektorerna om kepsförbudet och dess diskriminerande effekter, bara för kännedom. Men elvaåringen vill inte bli inblandad. Hon vill bara att jag ska vara som de andra mammorna. Eller nej, det vill hon kanske inte. Men i alla fall skriva på och lämna in samma papper som dem.

”Är det jobbigt att jag är så besvärlig?” frågar jag. Fast bara lagom medkännande eftersom barnet ifråga är av varieteten som lätt kan råka dras med i en storm av känslor.

”Är det besvärligt att ha en besvärlig mamma?” ekar storebror. Han fnissar: ”Oroa dig inte, det har jag haft i nitton år, det går över”.

Annonser

2 svar till “Besvärliga mamman

  1. Du är min förebild 😍 #mammaom2månader

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.