Ögongrus

Plötsligt skriker tolvåringen till och börjar gnugga på sitt ögonlock. Han har fått nåt i ögat, och det gör ONT.

Jag försöker att ta tag i honom, men han puttar bort mina händer. Kanske försöker jag få kontakt. Kanske är det för att trösta. Jag vet inte, bara att det skriker i mig: Håll om! Men för varje gång jag tar tag, gör han sig fri igen.

Nu gråter han. Det gör så ont. Och plötsligt slår det mig:

Intrycksoverload. Barnet som ogillar kramar till att börja med kan knappast förväntas hantera dem samtidigt som han försöker få ut ett gruskorn ur ögat. I synnerhet inte när paniken är nära.

När jag håller tillbaka min egen impuls att krama går det bättre. Jag tittar i hans öga, men hittar inte det onda. När jag jobbade på lab lärde jag mig att skölja ur ögon, men vi står mitt i en IKEA-restaurang, där vi stannat för att äta. Bilresan hem kommer att ta flera timmar. Och tyvärr är det svårt att titta i någons öga när denne någon hatar fysisk beröring mer än pesten, OCH har ont i ögat.

Jag ger upp att försöka se något, och börjar i stället ge instruktioner. Gnugga inte på det onda. Blinka. Han hör vad jag säger, och han försöker verkligen. Men det är så obehagligt, och han är rädd. Han kämpar verkligen. Inte gnugga. Måste gnugga. Inte gnugga. Måste. Ta bort det!

Jag plockar fram min skissbok och ritar ett öga, med ögonlock, muskler och synnerv. Till och med kraniet får vara med. Jag ritar en liten prick mellan ögonlocket och ögat, och förklarar varför man inte ska gnugga på det onda från utsidan, att det kan rispa hornhinnan och göra smärtan ännu värre. Jag visar tårkanalerna och berättar hur ögat hela tiden, flera gånger i minuten, försvarar sig från damm och skräp. Alltihop fyller det dubbla syftet att fungera som avledning från smärtan, och ge en tydlig, visuell sammanhangsförklaring.

Så avslutar jag med att ge samma instruktioner igen. ”Du måste blinka, många gånger. Det måste inte vara jättesnabbt, men det tar många gånger. Du ska inte gnugga, men om det känns bättre kan du trycka på det onda. Fast det bästa är att låta bli.”

Tolvåringen slutar gnugga och börjar blinka. Många gånger.

”Det tar tid”, säger jag. ”Och det känns obehagligt och jättejobbigt under tiden. Men det du behöver komma ihåg nu är att det kommer att gå över. Även om det känns jättejobbigt nu, så kommer du inte att ha grus i ögat för alltid. När vi kommer hem kommer det redan att vara borta. Du måste bara ge tårvätskan och ögonlocket tid att arbeta. Drick lite läsk, det bubbliga i näsan gör att det kommer mer tårvätska.”

Han sätter sig en bit från oss andra, i andra änden av bordet. Jag förstår att det är ungefär så nära han orkar ha någon inpå sig just nu. Skissblocket ligger uppslaget framför hans tallrik. I ögonvrån kan jag se hur han blinkar. Och blinkar. Och bara gnuggar väldigt lite, väldigt försiktigt.

Efter bara en liten stund är det onda borta, och gruset, eller vad det var, känns inte längre.

Annonser

4 responses to “Ögongrus

  1. Minns fortfarande en situation på fritids, gissar att jag var 7 eller 8 år. Råkade ”krocka” med en kille så vi skallade varandra, tillräckligt hårt för att börja gråta båda två. Han satte sig bara ner och personalen började trösta honom. Jag däremot gick därifrån, gråtandes och med händerna runt huvudet. Personalen började då gå efter mig, så jag började springa och de sprang efter mig.
    Minns fortfarande hur ont det gjorde i skallen och att jag dessutom var tvungen att försöka springa ifrån och gömma mig för envis personal som jag upplevde jagade mig, när jag hade ont dessutom! Minns inte var jag tillslut kom undan så jag kunde sätta mig ner och låta smärtan gå över.
    Begriper fortfarande inte riktigt hur de tänkte.

  2. Sällan har jag blivit så glad över att hitta en sida som din. Jag har senaste året lidit av både utmattning och depression, och ska nu utredas för ADHD. Jag har hittat så många verktyg hos dig som underlättar min vardag. Tack snälla för att du delar med dig, av både vardag och verktyg! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.