Otydlighet

”Gå ut till bilen du, så blir det mindre trångt i hallen för Mathilda, så blir hon mindre stressad”, säger jag.

Det är inte det att vår hall är liten, det är bara det att Mathilda har en sån morgon när hon inte kan bestämma sig, och ändå har svårt för att låta någon annan bestämma. En sån morgon när hon redan bytt byxor två gånger. Och då är vilken hall som helst för trång, för två vuxna och en gänglig tonåring.

Pappan nickar instämmande och går ut. Jag får på Mathilda jackan, hämtar midjeväskan som vi glömt, Mathilda krånglar av sig jackan, på sig midjeväskan, och på sig jackan igen. Sade jag att hon har nya stövlar också? Hon har nya stövlar också. Och det är pollen i luften. Hon har sovit dåligt, och i helgen hade hon ont i halsen, och…

Äntligen är vi klara. Jag öppnar ytterdörren och kramar Mathilda hejdå.

”Älskar dig hjärtat, ha en bra dag!” säger jag. Med samma tonfall som alltid, trots att hon kanske rent strikt inte behöver det, längre. En sån här dag är det lika så bra, tänker jag.

Där utanför står pappan och sopar rent stenläggningen från vintergrus. Den sista snön försvann under gårdagen. Själv ska jag jobba hemifrån, och det är pappans tur att köra Mathilda till skolan.

”Sätt dig i bilen och spänn fast dig”, säger pappan, och fortsätter att sopa grus.

Mathilda står kvar. När hon måste välja mellan det hon ser och det hon hör, väljer hon ofelbart det hon ser. Pappa är kvar. Alltså står hon kvar.

”Gå till bilen, Mathilda!” säger pappan.

”Men kom då, pappa!” gnäller Mathilda.

”Gå till bilen har jag ju sagt!” säger pappan.

Mathilda står kvar, som förlamad, och tittar bedjande på pappan. Men han är helt inne i att sopa grus. När pappan blir stressad fastnar han lätt i såna saker.

Nu blir jag irriterad.

”Mathilda kan inte leda, hon måste följa. Så du måste gå till bilen först. Sluta sopa”, säger jag. Onödigt skarpt.

Pappan suckar. Han vet ju egentligen att det är så här. Han sopar bara lite till. Sedan går han mot bilen. Och Mathilda följer lättat efter. När hon är halvvägs mot bilen vänder hon sig om och vinkar, precis som varje dag.

För Mathilda kan inte leda. Hon måste få följa. Hon måste se någon gå mot bilen, innan det liksom klickar till i hennes huvud och hon förstår: Vi är på väg till bilen!

Kanske handlar det om sammanhangsförståelse. Kanske om exekutiva funktioner. Kanske blir det bara tydligare när det syns, men hursomhelst är det så här det är. Säger man ”Gå ut genom ytterdörren” medan man själv skyndar sig in i köket för att hämta väskan, då står hon stressad och förvirrad kvar. För otydligheten i att säga en sak och göra en annan är för svår för henne att hantera.

Så är det för många barn. Ändå säger vi vuxna alltför ofta saker som ”ta på dig ytterkläderna” eller ”kom och ät”, medan vi själva går åt ett annat håll.

Annonser

9 responses to “Otydlighet

  1. Tack snälla för dina Munderbara texter, lär mig så mycket när jag läser! Det här förklarar ju varför dottern med genetisk avvikelse har mycket lättare att klä på sig om storasyster också befinner sig på toaletten även om storasyster inte klär på sig utan tex borstar tänderna under tiden. Det betyder ju på nåt sätt att man gör sig klar för att komma iväg!

  2. Jag vet att jag aldrig ska ropa (inomhus) till sonen. Det är ingen idé – han uppfattar det inte. Jag måste gå ganska nära och säga det i normal volym.

    • Känns igen! Ofta behöver jag även specificera med namn vem jag talar med… Har flera gånger på sistone fått frågan ”Menar du mig?”. I situationer där jag själv tyckte det var självklart att det bara fanns en möjlig mottagare. Av både rätt och fel barn…

  3. Oj vilken igenkänning! Och inser att jag sett det som utveckling att min son inte behöver att jag gör före precis hela tiden nu men det kanske är att ta onödig energi från honom att pressa honom där? Min son har utvecklingsstörning men inte autism men jag lär mig så himla mkt av din blogg ändå. Speciellt det här med energiåtgång har varit ögonöppnare, har förändrat vårt liv och fått oss att fatta vad anpassning faktiskt är. Länge tyckte jag att det ordet var så extremt flummigt, ville ha konkreta exempel för jag fattade verkligen inte. Men så läste jag din blogg och fattade äntligen att energihantering är det som är anpassning för oss. Tack, verkligen tack! Nu ska jag klura på det här med att förvänta sig att han ska ta självständiga orders eller inte och när det funkar och inte.

  4. Hejsan
    Jag har en fråga som kanske är lite off topic. Men det finns stora problem med att få mitt barns närmaste släktingar att förstå vilken problematik som finns. Trots att situationer gång på gång uppstår som borde få dem att vakna…har speciellt varit påtagligt på kalas eller andra sammankomster där man inte tar hänsyn till barnets behov av egen tid och utrymme. Man tar i barnet. Man ställer ironiska frågor som gör hen förvirrad och ledsen. Man skojar på ett sätt som inte är okej då hen har svårt för ironi eller skämt i stort. Ogillar även kroppskontakt. Trots uppmaningar om att låta barnet vara så är främst vuxna släktingar svåra att hålla undan. De tar helt enkelt inte det vi säger på allvar. Allt vänds till att det rör sig om ett uppfostrat barn som sitter med hörselkåpor på sig eller går in i ett annat rum för att lyssna på sin bok ..och när barnet till slut kokar över eller vi säger ifrån på skarpen blir det ytterligare ett bevis för deras teorier. Hur skulle ni bemöta eller hur har ni bemött dessa situationer där hänsyn inte tas? Har börjat lämna kalas mm nu eller helt enkelt inte åka dit för att slippa konflikter.
    Vad kan vi göra för att öppna ögonen på dem som inte vill se…?
    Förlåt om detta hamnade på fel ställe.

    Gillar för övrigt verkligen bloggen och dess innehåll. Lärorikt och ögonöppnande.

    • ❤ Det låter förfärligt jobbigt!

      Vi lämnar eller undviker sådana tillställningar. För det är inte okej att vuxna människor inte tar hänsyn till våra barn, i synnerhet inte de som har funktionsnedsättningar.

      Är det personer i den nära kretsen har jag funnit att det mest effektiva sättet är att efterhand droppa mer och mer information. Att människor har svårt att ta in alltihop, helheten, på en gång. Men det finns ju även personer som bara inte fixar det. Som inte förstår, för att de inte kan eller vill eller vad det nu kan vara. Dem umgås vi inte med. Det är helt enkelt inte möjligt. Tack och lov är de få.

    • Grejen är att jag är ganska hands-on. Det är inte pedagogiskt eller nåt, utan det är den person jag är. Om nån tar i min unge när jag har sagt nej kommer jag att fösa undan vederbörande och ställa mig i vägen. Jag tar ingen skit, någonsin, utan svarar rakt ut på oförskämdheter. ”Låt. Bli. Nänänä, det är inte mig du ska skälla på här, vill du ha nån att skälla på föreslår jag att du snackar med personen i spegeln. Jag är inte intresserad av att ta nån skit från dig. Mina treåringar beter sig med mer hyfs än det där. Skämmes!”

      Jag är inte övertygad om att det är det bästa sättet. Men efter många år som mina barns förkämpe har jag slutat att vara trevlig när människor hoppar på dem eller mig. Vår familj kan leva fint utan människor som är oförskämda och barnsliga, och ingen, verkligen INGEN petar på mina ungar eller pratar illa om dem utan att känna att de gått alldeles för långt.

      Skam. Det är inte trevligt. Men det har varit synnerligen effektivt i att få tyst på människor som saknar gränser gentemot mina barn.

      Jag tänker att jag lär mina barn var gränsen går. 😉 Om man ska vara positiv. Fast mest beror det på att jag blir så vansinnigt arg, och agerar därefter. Jag är beredd att lämna precis vilken tillställning som helst där mina barn inte respekteras. Gnälla kan människor göra på sin egen lilla kammare, det är den sociala kod jag lär mina barn, och det är den kod jag förväntar mig runtomkring dem från vuxna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s