Vi kommer inte att lyckas varje gång. Och det är okej.

Om barnet hade kunnat skärpa sig varje gång. Om barnets strategier och knep fungerat och räckt till hela tiden. Då hade vi inte pratat om en funktionsnedsättning.

Om omgivningen hade kunnat parera allt. Om omgivningens knep och strategier hade fungerat och räckt till hela tiden. Då hade vi inte heller pratat om en funktionsnedsättning.

Vi kan sträva efter noll utbrott och att fullständigt kompensera för funktionsnedsättningens konsekvenser. Men vi kan nog aldrig nå hela vägen fram. Det är inte heller så intressant hur långt vi når idag, eller imorron, eller om en vecka, ett år… Det viktiga är riktningen. Att vi strävar.

Annonser

13 svar till “Vi kommer inte att lyckas varje gång. Och det är okej.

  1. Om omgivningen klarar av att parera hela vägen, har vi då en funktionsnedsättning?

    Hamnar ibland i det läget på jobbet där jag får intrycket att föräldrarna har gjort så mycket anpassningar när barnet är litet att när man tittar bakåt inte kan se några spår i ungdom som man ska för en diagnos. I det läget är jag glad att vi ofta har mer att gå på än bara mina delar.

    • En specialpedagog vi hade en gång i tiden sade ungefär: Det är ingen idé att titta på hur föräldrar och barn samspelar om man ska få veta nåt om barnets svårigheter. För bar och föräldrar hittar sina vägar. Det får man undersöka på andra sätt.

      Idag finns ju överväldigande forskning kring just att föräldrar blir föräldrar till varje barn på nytt. Att de anpassar sitt föräldraskap till just det aktuella barnet.

  2. Det är där vi är med min dotter. Våra liv är autismanpassade och hon har insupit copingstrategier med modersmjölken. Skolan rapporterar till BUP att hon inte har några problem. Hon är så trevlig och duktig och social, och vilka fina betyg! Hon gråter av utmattning när hon kommer hem på dagarna. Hon står sist i kön till utredning, om hon alls får någon.

    • Ja hur går man barnet att visa hur dåligt det mår någonannanstans än hemma?

      • Ibland hade det kanske räckt att fråga. Många autister är kroniskt ärliga, det är mest en fråga om att ställa rätt direkta fråga. Generellt när man pratar med barn sägs det att man ska ställa öppna frågor men för vissa barn blir det bara förvirrande.

    • Det gör ont i hjärtat att läsa.

  3. Min dotter har tidigare klarat att hålla ihop sig men det funkar inte längre. Förra veckan smet hon från skolan och jag får ett telefonsamtal på jobbet där de säger att de tror att hon gått hem. Hon går i trean.
    Men jag kan väl ringa och tala om när jag vet vart hon är…

    Dagen efter var det möte med skolan och man kom fram till förkortad skoltid så nu möts hon upp vid grinden och går hem halv ett.
    De talar samtidigt om att vi inte kommer kunna få fler insatser inför nästa år då vi inte har en färdig diagnos än. Redan nu vet jag att det kommer gå skit vägen. För min tös orkar inte längre. Min tös vill inte till skolan mer.
    Jag misstänker att jag gjort för mkt för länge för att skydda oss från verkligheten. Mesat med när myndighetspersoner(skolan) sagt och gjort. Trott att de haft rätt fast jag har tänkt att de gjort fel. För visst är jag nog överkänslig i mitt föräldraskap. Jag curlar för mkt. Så har jag backat. Det får vi betala för idag.

    Jag funderar på att sjukskriva henne resten av skolåret och över sommaren. För hon är så slut. Hon är så sliten. Hon är så arg och så fruktansvärt ledsen.

  4. Tänker mer på liknelsen om att flyga.
    Om man hela tiden måste starta, flyger högt och kraschar eller singlar ner, eller bara landar, då går det åt så mycket mer energi. Om man däremot lyckas lyfta och hitta sin ”cruise”, då kan man flyga längre, kan man känna igen när energin börjar ta slut kan man gå ner och landa i tid och tanka om, för att lyfta igen …
    Ibland när man tycker att ”nu har det ju gått bra en dag, tre dagar, i en vecka, nu ligger vi på cruise …” nej i själva verket håller någon på att bränna allt och snart kommer en dundrande krasch, eller så pyser luften sakta ut. Att då märka varningssignalerna, att lyssna när ens barn säger att de inte vill, att de är sjuka … Jag vill ju så gärna att det ska fungera, den HÄR gången.

  5. Tack för den påminnelsen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.