Selektivt ätande eller ”barnet äter bara vit mat”

Selektivt ätande är en egen sorts ätstörning, och vanligtvis yttrar den sig som att barn äter ”vita” saker: snabba kolhydrater som chips, vitt bröd, pasta, yoghurt, mat med slät konsistens…

Ett av våra barn åt bokstavligt talat en köttbulle och en halv äppelklyfta ungefär varannan dag i tre-fyraårsåldern. Såklart tjatade jag om mat, men det gjorde bara alltihop infekterat och till en maktkamp. Så här långt senare, med barn med verkliga ätproblem och undervikt som håller i sig genom åren, önskar jag att någon hade sagt:

1. Sluta kommentera ätande helt. Det leder aldrig till något gott. Selektiva ätare fortsätter vara selektiva genom livet, det finns faktiskt forskning på (www.selektivatstorning.se). De behöver inte dessutom en massa dåligt samvete och ett komplicerat förhållande till mat.

2. Servera säkra kort. Nåt ungen äter, så gott som varje dag, och som är enkelt och snabbt att tillaga. Ha alltid den maten hemma. Servera den till barnet när familjen äter nåt hen inte äter.

3. Alla ungar har inte samma hungerperioder. En del är hungriga på dagen, andra på kvällen, några äter helst inte före 10, andra behöver nåt i magen kanske redan i sängen innan de kan äta. Om en godisbit 10 minuter innan maten gör att ett underviktigt barn känner sin hunger så är det ju strålande! Extra kalorier OCH mat i magen. Go, go, go!

4. Man kan leva jättefint på kycklingkorv och havremjölk, näringslära är lätt överdrivet och det är svårt att få reella brister i vårt rika samhälle.

5. En del människor är magra av naturen. Det bara är så. Men de flesta människor kommer inte att fortsätta vara underviktiga genom livet. Också detta ska gå över; antingen genom acceptans (”jaha, det var den här modellen på barnet”), eller genom pubertet (”aha, där vaknade aptiten”).

PS: Det är okej att inte äta allt. Det kan till och med vara smart. Den som är kräsen och nogräknad med hur saker smakar och känns i munnen kommer troligen till exempel aldrig att dö av matförgiftning eller av giftiga livsmedel. För våra förfäder var det en fördel att det fanns människor som inte kastade sig över ny, okänd mat hur som helst. 😉

Annonser

4 svar till “Selektivt ätande eller ”barnet äter bara vit mat”

  1. Ett bra tips vi fick från vår dietist var att titta på vad barnet åt eller inte åt och försöka identifiera gemensamma nämnare. Smaker, konsistenser, temperatur, färg, kryddor…
    Med utgångspunkt från det kunde vi lättare introducera saker som barnet kände var ”säkra”, och utöka repertoaren.
    Använder nu även metoden med min man som är känslig för smak, konsistens och temperatur på maten.

  2. När min dotter var tre åt hon rätt dåligt men jag tyckte att hon var så liten att det inte var så mycket att oroa sig för. Många i min familj är/var sådana. Sedan började pedagoger ge hintar om att hon behövde en Autismutredning. (Nu inser jag att många i min familj antagligen skulle varit hjälpta av en sådan) Min okunskap var stor och det kändes som en stor avgrund öppnade sig. Jag googlade som en besatt. Hittade massa helt galna saker som kallas för någon tre bokstavs förkortning. Och så hittade jag din blogg. Läste allt! Det var så bra! En riktig manual till förståelse av en alldeles särskild liten tjej.

    Och aldrig har jag vikit från det där med att låta barnet äta när och det hon vill. Hon kvalar säkert inte in på den värsta planhalvan av selektivt ätande med beskriver med avsky att det serverade jordgubbssylt till pannkakorna i skolan. Och stor glädje att Åsa-i-köket gett henne socker istället. Hon är stark, normalviktig, och frisk. Ändå finns det inget som är så provocerande med mitt föräldraskap som chokladbiten i sängen eller den egna maträtten vid familjebordet. Specialistläkare som tipsar om fruktsallad när man säger att barnet inte äter frukt är liksom bara början. Tack Tina för att ditt goda exempel gett mig mod att stå fast vid att låta henne äta det hon äter. Hon mår så bra!

  3. Funkar inte frukt I normal form kanske smoothie, smothieglass, färska eller frusna bär av något slag eller granatäppelkärnor funkar bättre. Sonens favoriträtt just nu är nog granatäppelkärnor som äts med havregryn till frukost. Massvis med vitaminer och fibrer.

    Med en farmor som nojade över maten och satte press på oss föräldrar var vi på god väg att hamna helt fel med maten. Sedan vi slutade att göra en stor sak av vad som äts och identifierade vad som kan fungera och inte fungera har jag fått ett barn som faktiskt äter rätt så mycket saker och även vågar prova mer och mer.

    Vi pratar också om hur man på ett artigt sätt tackar nej till det man inte tycker om. Funkar så mycket bättre att säga ”Jag har tyvärr lite svår för köttfärssås. Finns det möjligen lite ketchup jag kan få till pastan? än att säga att ”köttfärssås är äckligt”. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.