Barn som slåss i skolan

Då ska vi se, dagens reality check: Säg att ditt låg-mellanstadiebarn är i skolan och där oprovocerat slår till, river, kastar något på eller sparkar ett annat barn.

Vilket av följande händer?

A. Skolan ringer dig. Du säger till ditt barn på skarpen att aldrig göra om det. Ditt barn gör aldrig om det.

B. Skolan ringer dig. Du säger till ditt barn på skarpen. I morgon, om en vecka eller en månad, händer samma sak igen.

C. Skolan inser att de brustit i sin tillsyn, och rektor ser till att barnet alltid har en vuxen med sig som har fokus på just ditt barn, i alla situationer som misstänks kunna spåra ur.

Kommentarer:
Du svarade A. Grattis! Du har ett barn som aldrig kommer att hamna i den här situationen. För dig och mig emellan, ditt barn har faktiskt aldrig oprovocerat slagit, bitit, sparkat eller kastat saker på någon i skolan, eller hur? Barn som funkar att säga till på skarpen har redan i späd ålder en god förmåga till självkontroll, eftersom de har en normal eller till och med tidig utveckling av hjärnans förmågor. Annars hade du redan märkt att ”säga till på skarpen” inte funkar för barn som inte har det. Härligt, för dig och ditt barn!

Du svarade B. Sympatier! Det är inte lätt att styra barnet med sin tanke när hen befinner sig nån helt annanstans, så skolan måste ju tro att du har nån sorts superkrafter. Fast det har du ju inte, eller hur? Du har bara ett barn som ännu inte riktigt har mognat tillräckligt för att ibland kunna avstå från att bete sig våldsamt, och en skola som spontant skulle ha svarat A här ovan. Nånstans före femtonårsåldern brukar även barn som ditt ha mognat tillräckligt för att inte längre ta till våld oprovocerat. Tummar för att det gäller ditt barn också!

Du svarade C: Wohoo! Berätta, vad är din hemlighet? Oavsett hur detta fantastiska bemötande kommit till stånd är det precis så här man önskar att det skulle gå till i alla skolor, överallt. Varför? För att det är det enda som funkar för barn som ännu inte är så bra på detta med självkontroll.

Annonser

7 responses to “Barn som slåss i skolan

  1. Självklart C , det finns inget annat alternativ ❤️

  2. Å vilken igenkänningsfaktor. Är mitt uppe i att få även skolledningen att förstå att C är nödvändigt. På väg men inte i mål.

  3. Man måste ha humor (och humör) för att klara detta speciella liv. Det har du Tina!

  4. Jag svarar c. Vi hade det tidigare som alt b. Min son( då odiagnostiserad) har från 6års fram till år 3 alltid varit inblandad i olika konflikter på rasterna i skolan. Vet inte hur många möten, tekefonsamtal, lappar om hans beteende i olika situationer som vi fått under dessa år. Alltid med fokus på vad han gjort inte varför det blir som det blir. Skolan såg inte att andra barn petade på honom så han blev arg och slogs eller jagade dem och skrek. Kränkningsanmälningarna haglade under denna tid. Sedan när han fick sin diagnos började skolan fundera på om han behövde stöd på rasterna. Idag finns det väldigt få konflikter därför att det hela tiden finns en vuxen i närheten. Min son har autism och svårt att läsa av andra och är otroligt känslig för beröring av andra. Tyvärr har man nu funderingar på att dra in det stödet på grund av ekonomiska skäl, sonen har inte blivit bättre på socialt samspel ännu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s