Skolstart med NPF: En ojämlik historia

Känslorna kokar i hela min stora bekantskapskrets av NP-föräldrar. Åt båda hållen, kan man säga, och känslorna kring skolstarten för barnen utan behov av särskilt stöd är ingenstans i närheten.

”Skolstarten går åt skogen. Barnet har slutat äta lagom till terminsstarten, stressen är på max. Skolskjutsen kommer sent, eller inte alls. Åker fel. Det är nya lärare. Nya lokaler. Nya klasskamrater. Resursen är avskedad, hen som senast i våras ansågs vara oundgänglig. Det mesta är katastrof. Barnet klarar inte ens att gå dit igen, sån ångest har hen inför bristande tydlighet, dålig miljö och !”

”Skolan har tänkt på allt! Rektorn fixade genast det som skulle göras. Läraren hade en massa idéer. Lokalerna är fixade och mitt barn älskar dem! Hen kan äntligen vara med i matsalen, som alla andra! Den nya resursen verkar otroligt kunnig. Barnet är så trygg, glad och ivrig. Så skönt!”

Båda de här fenomenen är ett tecken på samma sak: Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan inte räkna med att skolan tar hänsyn till deras särskilda behov. Ofta gör de inte alls det. Och när de gör det är det en sån glad överraskning att det blir rent himlastormande!

När skolstarten blir vanlig, lite stressigt, lite roligt, lite ledsamt, lite spännande, lite gammalt, lite nytt… Då vet vi att vi kommit hela vägen fram. Till en skola för alla.

Dela gärna!

Annonser

9 responses to “Skolstart med NPF: En ojämlik historia

  1. Inga direkta plågsamma överraskningar hos oss men det har varit mycket jobb på morgnarna att komma iväg. Skönt att komma ihåg att vi hade det så efter jul också. Tog någon vecka sedan började det löpa på igen.

  2. Vi står precis inför den allra första skolstarten med vår lilla L. Hon har provat fritids i två dagar. Det var visst både roligt och bra. Skolan har gjort bedömningen att hon ska klara sig utan något extra stöd och hennes gamla förskola håller med. Jag hoppas så innerligt att de har rätt! För om de inte har det så tror jag inte de trollar fram en plan B i brådrasket.

  3. Jeanette Svalstedt

    Vår A har slutat skolan å ska börja på daglig verksamhet….Å ingenting funkar! Avslag på assistans, ingen avlastning, inget stöd alls! Längtar tillbaka till skolan som känns som en ett rum fullt av varm å gosig bomull…..

  4. Karin mamma till M

    Vår M har börjat förskoleklass (0:an). Från att gå till en resurförksola till att kastas in i en vanlig förskoleklass med 22 barn 2 pedagoger och 1 extra resurs för hela klassen. Inte helt optimalt för en kille som är van vid tydlighet och enkelhet med hjälp av bildschema och hjärnvila emellanåt. Sa detta vid inskolningsmötet med rektor och pedagogerna. Kommer ni att kunna se till att M kan klara av skolmiljön så måste ni se till att han får en egen utbildad resurs. ”Det skall vi se till att han gör och får”. Eller hur. Ett samtal efter tredje dagen; ”M får sådana utbrott. Kan skrika och gråta i över 1-2h. Inte hållbart”. *suck* Nu är pannbenet på – och här skall stångas…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s