Överraskad

”Var det du som gjorde maten?” undrar tolvåringen när han kommer in i mitt rum.
”Ja”, säger jag. Jag gjorde maten, och det var med en övermänsklig ansträngning I tell ya, febrig och yr och trött som jag är.

Då lutar han sig fram och ger mig en kram

”Tack för maten!” säger han. Och sen, på ett ögonblick, är han borta.

Och jag sitter kvar, med tårar i ögonen, och undrar lite vad som hände? Frivilliga kramar, kan man få såna av den här ungen, alltså?

Annonser

2 responses to “Överraskad

  1. Dom känner av när man verkligen knappt orkar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s