Morgonljud

En sån där morgon när stressen är hög redan från start. Mathilda vill att alla slutar göra ljud… Puh!

Vi får se om hon är sjuk eller nåt. När hon lugnat sig nog för att man ska kunna känna efter. Men annorlunda medicindos igår, så svårt att säga. Storebror hemma ett par dagar m feber och muskelvärk. Resedag för mig. Födelsedag igår för lillebror. Oväntat besök på em. Hemmahamburgare (födelsedagsbarnets önskan, förberedd på det) i stället för donken.

Ni fattar. Svårt att bena i vad som är vad. Och inte heller nödvändigt. Bemötandet är detsamma. Lugn, tid, tydlighet och nåt i magen.

I alla fall, jag flyttar den lilla skålen med en kaka och lite chips från gårdagen till framför hennes näsa. Hon välter ut den och grymtar. Jag lämnar rummet, tyst.

Fem minuter senare, efter diverse gnällande ljud som närmast liknar en grävling, i synnerhet med tanke på det fysiska tumultet, kommer hon utspringande på glada fötter till vardagsrummet, ger lillebror en chipsbit och flyr till toa.

Seger, mina vänner! Lågaffektivt regerar idag igen!

Jag vill tillägga att självklart gäller även idag det som jag kallar för det oladdade batteriets princip: Man ser inte energinivån dimpa förrän man börjar belasta batteriet. Det betyder att innan man försöker starta bilen, eller gasa, eller bromsa, eller styra, är det här tillståndet förvillande likt en vanlig dag.

Med andra ord fortsätter precisionssporten som populärt kallas curling, även under resten av morgonen.


Mystery solved, delvis i alla fall:

”Jag har ont i huvudet. Här.” *pekar på pannan ovanför vänster öga*

”OK, har du ont nån annanstans?”

*gnällande ljud*

”Men bara på ena sidan huvudet?”

”Ja.”

”Hur känns det med ljus?”

*gnällande ljud*

”OK. Får jag stryka på ditt ansikte med fingrarna? Jag gör så här *visar på mig*, och du berättar om det känns likadant eller olika?”

”OK.”

*utför neurologisk testning av ffa allodyni, dvs ökad smärtkänslighet, och nedsatt känsel i olika delar av ansiktet för att få klart för mig om/vilka ansiktsnerver som är påverkade.*

”Känns det lika på båda sidor?”

”Nej, på den sidan känns det mer.”

”Känns det här lika?”

”Ja.”

”Här då?”

”Det känns annorlunda där.”

”Här?”

”Lika.”

”Här?”

”Vet inte…”

”Känns det här lika?”

”Nej, mer där.”

”Och här?”

”Mer på den sidan också.”

Resultat: Solklart migränanfall, lindrigt. Ansiktsnerverna påverkade precis i den ordning man kunde förvänta sig. Pinex och morgonsmoothie ordinerad av dr Wiman.

Godmorgon på er också. 😀

Annonser

13 responses to “Morgonljud

  1. Tror att jag behöver lära mig det där med nerver och känsel. Verkar häftigt 🙂

    • Det är ganska häftigt 😀

    • Det är ganska typiskt att påverkan sprider sig från överläppens ena sida och utåt, som ringar på vattnet. Så det är inga märkligheter. Mest påverkan kring överläppen, lite på kinden, möjligen pannan och hakan. Så ungefär.

      Dessutom kan man ha påverkan i händer och fötter, där börjar det ofta vid ringfingrets/lillfingrets (eller motsvarande tårs) spets och går utåt/uppåt, ffa på utsidan armen eller framsidan skenbenet (på samma sida som den eventuella huvudvärken)

      Man kan också ha skillnad i vad man upplever som smärta och inte. Om man tex stryker över kinden, eller drar lätt med nageln, känner man då tryck eller skrap?

      • Spännande, jag har själv migrän till och från (men mycket mer sällan sedan jag slutade som it-konsult) men jag har själv aldrig tänkt på om min känsel förändras.

      • Den gör ju inte det hos alla. Men hos en subgrupp (eller kanske ett par, om man ska vara korrekt 😉 ). Det kan också vara åt olika håll, förändringen. Mer domnat eller känsligare. Eller en sorts märklig blandning av både och.

  2. Wow!!! superhjältemamma!!! Så imponerande!!! Tack för att du delar med dig, det inspirerar verkligen mig och säkerligen många andra!!!

  3. Oh, det där gnällande känns igen. Jag vill säga hur det är men jag kan inte! Verkligen kan inte.
    Sen undrar jag varför migrän verkar vanligt bland människor med NPF?

    • Det beror på att migrän och NPF delvis har samma orsaker/delar drag. Migräniker och många personer med ADHD har det som kallas en hyperreaktivt cortex. Dvs en tanke eller ett sinnesintryck som borde skapa en prydlig liten elektrisk stig genom hjärnan grenar i stället ut sig som ett fyrverkeri. Regleringen av vad som ska skickas vidare och inte är lite knackig.

      • Tänker, tänker, tänker.
        Jag som hade migrän ett par gånger i veckan, av sorten som tvingade mig ligga blickstilla i ett svalt, tyst rum tills jag kräktes av smärta och sen kunde sova bort anfallet i minst 12 timmar. Det upphörde helt när jag blev gravid första gången. Sen dess har jag haft ett tiotal anfall av oerhört mycket mindre kaliber. Vi pratar om tjugofyra år.
        Vad hände? Mycket spännande att fundera på.

        För två är sen diskuterade min KBT-terapeut och jag om jag skulle kunna ha ADHD och ev asperger. Mycket, mycket stämmer i det, även om jag inte tycker att en utredning skulle tillföra så mycket nu, då jag går mot sextio.

        Beskrivningen av ett fyrverkeri i hjärnan känner jag igen, både från mina migränanfall och mina tankar.

  4. Tack för att jag får känna att jag inte är ensammen. Detta att på något sätt få i ”ungen” mat och dryck så att den mår bättre…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s