Eftertanke

22 maj 2010

Allt det viktiga sker i tystnaden. Tomrummet mellan raderna, den stillsamma bakgrund som framhäver linjerna. Det är i orden vi inte säger som vår sanna natur avslöjar sig. Det är i tystnaden som tanken får tid att gro.

Stillheten låter sig inte kontrolleras, den kan bara upplevas. Den är tystnaden på utsidan som möter och går upp i inre ro. Att skriva med eftertanke men utan att skriva. Att röra sig genom orden graciöst och utan ansträngning. Att acceptera nuet som det är.

Mitt i larmet från den begynnande mässdagen sitter jag i lugn och ro. Ser genom fönstret ett tag. Låter pennan vila och tystnaden tala. Känslan av närvaro är som en lätthet; jag är inte längre fjättrad till marken utan svävar i tid och rum.

Sammanhang är överskattat. Att skriva i kontext med en början, ett slut och en rörelse framåt, det är att binda orden till en form och tynga dem. Jag vill hellre tänka på det tomma arket som ett skissblock, där orden bildar tunna linjer som avgränsar tystnaden och ömsom låter den tala, ömsom fyller den med innehåll.

Ett streck här. Ett streck där. Synbarligen utan sammanhang, men ändå: en bild växer fram. Och i bakgrunden stillhet, som det svarta himlavalvet bortom stjärnor.

Annonser

One response to “Eftertanke

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s