När hjälpen inte finns att få

En mamma jag intervjuade för ett antal år sedan uttryckte det så här: ”Så länge som allt funkade upplevde vi att vi hade stöd och hjälp. Men när det inte räckte, då fanns plötsligt inget stöd alls. Då var det vi som hade för höga krav.”

Det högg mig i själen. Insikten om att samhällets skyddsnät, som jag alltid hade trott fanns där, inte alls är anpassat till dem som verkligen behöver det. Utan bara till dem som har lagom med behov.

För det är ju vad det betyder. Att när allt funkar, då kan vi alla sitta runt ett bord i möten och gratulera varandra, och dunka varandra i ryggen. Men när det inte funkar, då är det plötsligt Någon Annans Problem. Och troligtvis den hjälpsökandes eget fel. Eller hens föräldrars.

Om det ska vara något bevänt med hjälp och stöd måste vi kunna hjälpa och stötta just de personer som behöver det, med just de förutsättningar de har. Allt annat är otillräckligt.

Annonser

4 responses to “När hjälpen inte finns att få

  1. Just precis!
    Jag har tänkt mycket på det de senaste veckorna eftersom jag undrar hur man ska vara för att få den hjälp man behöver.

    Det jag kommit fram till är att barn med ”rätt slags” beteende (brôtiga killar som slåss, men ändå kommer iväg till skolan och träningen och orkar träffa kompisar, eller är en envis ”professor” som är ganska udda men ändå har sin plats genom ett intensivt fritidsintresse, och klarar skolan hyfsat tack vare att skolan upptäckt att han behöver få extrauppgifter i vissa ämnen och stöd på rasten ) får mycket mer hjälp i skolan än barn (oftast tjejer) som egentligen har större svårigheter (stannar hemma så fort det varit extra mycket ljud och ostrukturerat i skolan, orkar sällan ta sig iväg på aktiviteter eller att träffa kompisar). Tjejernas problem skylls på att de är trötta tonåringar, och att föräldrarna är för slappa och inte orkar sätta gränser och få iväg dem till skolan.

  2. Jag har kommit fram till att få stöd och hjälp från samhället behöver jag som förälder vara antingen alkoholist eller knarkare (OBS! IRONI)
    Vi får alltid höra att vi är så bra föräldrar och att vi gör allt vi kan. MEN hjälp kan vi inte få eftersom sonen säger NEJ till allt *djup suck*

  3. Fy vad jobbigt, Anci!

  4. Ja. Det är precis så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s