Koll

”Fem, sex, sju, åtta”, räknar elvaåringen medan han staplar plastmuggar i varandra för att sätta upp dem i skåpet.

”Räknar du dem?” frågar jag.

”Ja.”

”Menar du att du vet exakt hur många som får plats på höjden i skåpet?”

”Det får plats tio som mest.”

”Okej. Jaha. Du vet exakt hur många som får plats alltså?”

”Ja? Det får plats tio. Varför skrattar du?”

Jag har bott femton år i det här huset. Jag har satt upp det där köksskåpet. Vi har haft samma muggar i minst tio år, jag har själv köpt dem. Och jag hade ingen aning. Därför.

Annonser

4 responses to “Koll

  1. Hrrrmmm, i vårt hus är det jag som har koll på hur många muggar som kan staplas på vilket hyllplan, och vilka muggar som ska vara längst ner för att det ska gå.
    Det är inget jag tänker på att jag vet, jag bara gör det.
    Heja elvaåringen!

  2. Hejar också på elvaåringen. Sånt där har man liksom bara koll på…

  3. Har inte alla koll på hur många som går in på höjden?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s