”Vi kan inte fatta något beslut utan att träffa henne”

Men vad är den här grejen med socialsekreterare som tycker att de måste träffa barnet med autism (som har jättesvårt för att träffa människor och absolut inte kommer att öppna munnen) för att förlänga redan fattade LSS-beslut…? Varför? Vad är problemet?

”Jag klarar inte att göra mitt jobb om inte en tonåring glor på mig tyst i 15 minuter utan att svara på tilltal”?

Barnet kommer inte att klara att gå till skolan på minst en vecka och troligtvis mer efter denna pärs. Troligen inte heller sova eller äta på ett par dygn efteråt. Men vad vet jag? Det kanske är absolut nödvändigt ändå? *ironi*

Nej. Inte ok. Som att ha en egen liten extraregel om att blinda måste bevisa att de kan se eller någon som använder rullstol måste springa maraton för att få hjälp. Så dumt att man baxnar!

Annonser

11 responses to “”Vi kan inte fatta något beslut utan att träffa henne”

  1. I know! Helt baklänges.
    Lilla L ska börja förskoleklass i höst. Vi, förskolan och habiliteringen har skrivit underlag och pekat på vikten av att hon får en dedikerad resurs under en inskolningsperiod så hon kan känna sig trygg med skolan och sedan antagligen klara sig utan extra stöd efter den perioden. Men nej…skolan måste göra en egen bedömning. Dvs släppa ut henne på skolgården själv för att se att hon inte fixar det och sedan söka pengar och rekrytera en resurs. Sånt brukar ju gå snabbt och smidigt i den kommunala världen. Not!

  2. Haha… fast långt ifrån roligt. Men jag vet alltför väl. Varenda sabla planeringsmöte som ska genomföras kräver dom att jag är närvarande vid. Under samtliga av dessa har jag moltigit mig genom mötet för att jag inte KAN prata när det är så mycket folk och brutit ihop efter och inte tagit mig hem på egen hand. Senast var sista gången jag dök upp, jag hade sådan ångest innan att jag inte kunde gå för benen bara vek sig. Jag tillbringade fyrtiofem minuter på en stol med överkroppen fälld över bordet och ägnade mig åt inte svimma eller spy. Vad som sades på mötet har jag ingen aning om. Efter det sa jag till mig själv att aldrig igen. Jag ska inte utsätta mig för det där en enda gång till. Risken är för stor att jag antingen i ångesten innan eller utmattningen efter går och dör. Det är helt enkelt för påfrestande och att vård och myndigheter inte kan förstå det är sanslöst. Inte ens efter att ha sett mig före, under och efter den här typen av möten kan dom ta in att jag inte fixar mer än en i taget, två om den ena är min ordinarie psykolog, utan fortsätter ställa det som krav.

    Jag är ändå vuxen… Att göra så mot barn, det är fullständigt… alltså jag vet inte ens vad jag ska säga. Att kräva närvaro eller att vägra anpassa situationen är helt enkelt inte okej. Eller dumheten i att gång på gång behöva bevisa att diagnosen är vad den är och är kvar.

  3. Jag tycker att det är bra att de träffar dem de fattar beslut om. Jag tycker samtidigt att man då kan kräva att få veta vad det är de vill få ut av mötet samt hur de tänkt genomföra det för att det ska vara just genomförbart för alla parter. De måste kunna anpassa situation, miljö, upplägg osv för att inte skapa ångestsituationer.
    Jag är också sjukt trött på att ta med min son (5 år, NPF) på möten och undersökningar där man vill träffa/undersöka honom men ingenting i situationen är anpassat för honom – trots att man känner till hans utmaningar. Det blir sällan bra och bara en jobbig situation för oss båda. Jag säger nej/tar inte med honom när det är möjligt att undvika.
    Det är inte konstigt att man känner sig utmattad när man är förälder i den här situationen. Allt blir till en kamp, och inte ens de som verkligen borde veta hur man kan få till en bra lösning för de inblandade klarar av det. Suck!

    • Ja precis så! Man måste kunna anpassa situationen, annars är det ju bara ytterligare sten på börda för barn som redan har det tufft med att navigera i vardagen!

  4. Hej! Visst det är tråkigt att det måste bevisas om och om igen.
    men samtidigt förstår jag dem.
    Då jag är en av de idag vuxna som fått fel diagnoser och fel stöd.
    Då jag hade en kontrollerande moder som fick läkare efter läkare att böja sig och göra utredningar som föll henne i smaken.

    som vuxen har jag blivit psykiskt sjuk av av att vara fel diagnostiserad med autism och adhd.
    nu har de tagit bort de diagnoserna och jag och psykologen jobbar oss fram till att jag ska klara av livet

    Hade social sekreterarna haft möte med mig och ensam med mig och ensam med assistent så hade de sett felet.

    och på det boendet jag har jobbat på i några år har vi med unga vuxna med tveksamma diagnoser.

    så ja det är därför de är extremt noggranna då det tyvärr gjorts fel inom lss innan. och då måste dem hårdra det.

    dock kan jag tycka att ett möte om året max ska barnet behöva delta i.

    • Socionomer varken ställer eller tar bort diagnoser, och de är inga kontrollinstanser för diagnoser, så tyvärr hade det nog inte hjälpt.

  5. Jaa, burr, säger jag. Min tonåring pratar men det kommer mest osanningar ur dennes mun vilket socialsekreteraren gärna antecknar som sanning. Och vips är beslutet nekat på grund av att tonåringen uttrycker sig så fantastiskt. Sedan att tonåringen saknar självinsikt är en annan femma. Resultatet blir att jag måste gå ner 20% i arbetstid för att vara hemma och vakta tonåringen. Det här med små barn, små bekymmer… har väl aldrig stämt så bra. Men jag trodde aldrig att ett barns ord skulle gå före en vuxens. Säger barnet ”jag vill inte” så blir insatser nekade. Och familjens ekonomi försämras. Ibland undrar jag vad det där barnperspektivet är för något….

  6. Vi har en lagstiftning som säger att barn ska vara delaktiga i de beslut som fattas kring barnet ifråga vilket gör det relevant att träffa barnet. Att förutsättningarna ska göras rimliga för barnet är däremot en viktig fråga som förälder och socialsekreterare måste komma överens om är lika viktig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s