Kvällstydlighet

Huvudet migränbultar och klockan bara går. Maken står vid spisen och steker hamburgare. Barnen gör med mer eller mindre entusiasm någon sorts ansatser att göra sig klara för kvällen: hänga upp badkläder, duka fram, klä om till pyjamas… Kanske är det min migrän som gör det, men allt tycks gå i ultrarapid, och hela tiden försvinner olika barn in i egna små projekt. Allt från att pilla på en tånagel till att bara vara tvungen att leta reda på en viss film på youtube.

När klockan slår åtta hittar jag återigen elvaåringen och sjuttonåringen i sitt rum, vid varsin skärm. Jag inser att jag varit för luddig, så jag ställer mig mitt i hallen och säger högt men lugnt:

”Nu ska jag vara riktigt tydlig. INGEN gör något annat än att hjälpa till eller städa tills ni har gått och lagt er. Har alla förstått?”

De skärmande barnen reser sig omedelbart. Det är ungefär vad jag förväntade mig. Familjen vet utmärkt väl när den här mamman menar allvar.

Även Mathilda kommer ut ut sitt rum. Det hade jag däremot inte förutsett. Hon har målat ett kattansikte med eyeliner över sitt eget, och är helt oförstående inför att det kommer att ta en halvtimme att få bort skiten. Hon förstår såklart att man inte gärna kan sova med ett målat ansikte. Fast hon behöver väl inte ta bort det nu, hon har precis målat dit det…?

Jag går in på mitt rum och stänger dörren. För ibland är oddsen för att behålla lugnet bara inte så goda, eller hur?

Advertisements

2 responses to “Kvällstydlighet

  1. Ursäkta, men kunde inte låta bli att flina lite halvhögt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s