Impulskontrollproblem pga bristande beslutsunderlag

Det här med att ha en långsammare minnesupphämtning än andra, så att när informationen kommer har man redan agerat, det är ganska grymt. En ganska obarmärtig funktionsnedsättning. Speciellt för barn och ungdomar, som inte har en färdig självkänsla, så att säga.

Det är inte kul att vara tonåringen som skriker ”Jävla hora”, bara för att i nästa sekund minnas hur dåligt det blev förra gången man skrek så…

Det är ganska grymt. Och det tär på självkänslan. Att egentligen veta hur man ska bete sig, men komma på det aningen, aningen för sent.

Annonser

12 responses to “Impulskontrollproblem pga bristande beslutsunderlag

  1. Läste den här xkcd och kom att tänka på dig av någon anledning…
    https://xkcd.com/1796/

  2. Och tänk om det tär på självkänslan för tjejen som blev kallad hora gång på gång. Vem är det värst för, tror du?

    • Det är troligtvis värst för den som inte kan styra sig själv.

      • Den ene kommer få bekräftat av resten av omvärlden att de är precis så dåliga som de känner sig. Troligen även lite sämre. De borde kunna ta lite större ansvar för sin funktionsnedsättning, bara dämpa den lite i närheten av andra. Ungefär så som vi INTE ständigt tvingar en rullstolsbunden att ta lite mera ansvar, bita ihop och gå upp för trappan.

        Den andre kommer troligen få stöd och bekräftat av omvärlden att det en person säger inte stämmer. Och även den som skrek hora lär sig att säga förlåt, det var inte meningen.

        Men på något vis är det alltid meningen att dessa barn ska kompensera för sitt funktionshinder, skämmas ordentligt, inte få stöd att välja rätt strategi, ”banka in och älta det som är fel” och aldrig aldrig ges en ursäkt för allt vi kallar dem av bara farten. Ouppfostrade, elaka, dumma i huvudet…

        Det är obarmhärtigt att veta men faktiskt inte kunna. Det är oförståndigt av vuxna, med möjlighet att välja reaktion, att alltid välja bestraffning.

  3. Kanske är det illa för båda? Kanske går det inte ens att mäta för vem det ”är värst”. Kanske är det bara illa på olika vis? Bara en tanke.

  4. Det kan knappast vara mest synd om den som skrek hora. Tjejer ska inte behöva bli kallade sådant av någon. Det är ett oskick som uppstått på senare år och man kan inte skylla på funktionsnedsättning. Det är oacceptabelt helt enkelt.

    • Jo, faktiskt. Om din funktionsnedsättning innebär försämrad inpulskontroll så innebär den att du inte kan tänka efter innan du handlar. Det innebär också att omvärlden inte kan lämna över ansvaret för funktionsnedsättningen på personen med nedsättningen. Det är inte ouppfostran.

      Naturligtvis är det ett oskick att smäda någon annan. Det vet barnet med NPF också. Om de inte vetat det hade de ju inte mått dåligt, eller hur?

      Ditt svar tyder på att NPF skulle vara något alla barn och föräldrar skyller på så att de slipper bete sig ordentligt. Ett oskick som under senare år fått en täckmantel i en diagnos. Jag hoppas innerligt att du en dag ser skillnaden och att den ursäkt som ofta kommer från den med NPF och den ångest denne upplever är i allra högsta grad äkta.

      Därmed inte sagt att ett barn med NPF inte kan vara mobbare. Det är fel oavsett vem det kommer ifrån. Men det var inte mobbing och mobbare som togs i försvar här.

  5. Det är en intressant diskussion och jag förstår att föräldrar till barn med NPF vill måna om sina barn, men var kommer ett sådant språkbruk ifrån? Något mer fel än NPF är det när barnet skriker sådant. Flickor ska inte behöva bli kallade så, de mår så dåligt av det, det har jag sett på nära håll!

  6. Jag håller med madelaine.
    Som Temple Grandine har sagt ”it’s bad behaivor”, dåligt beteende är dåligt beteende.

    Varför ska omvärlden ta konsekvenserna av vad personen med bristande impulskontroll gör? Om jag vet med mig att jag kan råka göra sådant som sårar/skadar/etc andra så är det mitt ansvar att försöka förhindra det.
    Att ha nfp är inget frikort.
    Att det skulle vara mer synd om gärningspersonen än offret är absurt, och leder till att förminska och skuldbelägga offret samt ger utrymme för personer som inte vill erkänna/ta ansvar för vad de gör att fortsätta så.

    Det är extra beklämmande att diskussionen handlar om sexuella övergrepp(ja, att kalla någon för hora är ämnat att kränka personens sexuella integritet) där det är vanligt att gärningspersoner ofta säger att de inte kunde hejda sig/sina impulser/”det bara hände”.

    Sen vet även jag att det är svårt, ibland grymt, att leva med nfp och de problem som man som person kan ha av dem. Och att omgivningen kan vara både okunnig och oförstående och straffande och stjälpande.
    Och jag tror inte att de flesta barn-föräldrar använder nfp-diagnos som undanflykt för att få betee sig dåligt/ inte uppfostra sina barn. Samtidigt vet jag personligen om flera personer(både barn och vuxna) med nfp-diagnos som ursäktar sitt medvetna risktagande (som skulle kunna påverka andra allvarligt) och/eller dåliga beteende mot andra på sin diagnos.

    Hur ska man kunna ta ansvar för sitt egna handlande, om man får lära sig att det är mer synd om ensjälv som gör någon annan illa än den som blev gjord illa? Att göra så mot sina barn/personer med nfp är inte snällt, det är att understödja att de inte kan bättre.
    Det tycker inte jag är ok, för den som blir utsatt mår dåligt och när den som gjort fel inser det så mår den också dåligt. Därför är det grymt att inte lära den med funktionshinder att ta ansvar för sitt eget handlande (hur man ska betee sig, hur man gör på bättre sätt, vad man inte gör osv).

    • Vi glider ifrån kärnan känner jag. Att ha ADHD innebär inte att man är ouppfostrad och absolut inte heller att det skulle ges frikort från uppfostran. Det är snarare tvärtom. Det de här personerna ständigt tvingas kämpa mot är okunskap kring ett dolt funktionshinder, tolkningsföreträde kring diagnosen från oinsatta och hur de ”borde skärpa sig”. Ständigt och jämt tvingar en ovetande omvärld dem att kompensera för sitt eget handikapp. Och kompensationen ska ske omedelbart när det i själva verket behövs mer tid för dem att hitta strategier att förbättra impulskontrollen. De behöver lära det andra har gratis. Det finns inget annat handikapp som omvärlden vägrar kompensera efter som detta men det är att jämföra med att tvinga en rullstolsbunden att gå upp för trappan. Att säga att det bara är att bita ihop, skärpa sig och titta surt på föräldern som uppenbarligen inte fixat trappträningen.

      Ordförråd får dessa barn från precis samma källa som alla andra barn. Ingen är immun. Och även dessa barn vet precis vilka ord som är fel och olämpliga att använda. Det är en bristande förmåga att plocka fram den kunskapen i tid för att hindra sig själv som är själva poängen här. Det är ju otroligt kämpigt! Att veta och ändå göra fel för att signalen att det är fel är långsammare än impulsen att tala. Hur ofta tänker ni fula ord? Tänk att inte kunna få ordet att stanna tyst i huvudet.

      Har en son med diagnos och en utan. Han med diagnos (är för liten för en ful vokabulär) sitter ofta och gråter och slår på sig själv för att han är så dum. Så att tro att det skulle handla om ouppfostran, när syskonen vet lika mycket om rätt och fel, eller att det finns en inneboende elakhet i den person som så insiktsfullt sitter och gråter över sina misstag. Nä, där förbehåller jag mig rätten till tolkningsföreträde om hur NPF fungerar och hur de flesta föräldrar fungerar.

      Någon jämförelse kring vem det är mest synd om tycker jag inte är meningsfullt. Det är otroligt illa bemötande av båda två.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s