Vi måste inte tycka tillbaka hela tiden ;)

Morgonens lågaffektiva tanke: Jag vill slå ett slag för att konstatera i stället för att tycka. Barnet tycker gröt är äckligt. Jaha. Barnet tycker du är ful och dum. Jaha. Barnet tycker att hundvalpen är jordens finaste, jaha! Barnet tycker att grannens hår ser ut som ett trassel. Jaha.

Beroende på situationen kan vi konstatera med intresse, medkänsla, emfas eller neutralt. Men vi måste inte hela tiden tycka saker om vad barnet känner. Eller om vad vi själva känner.

För så här är det: Barnet känner som hen känner. Det är varken rätt eller fel, det bara är. Och om en stund är det kanske till och med på ett annat sätt. Det är inget vi behöver hetsa upp oss över. Inte heller behöver vi ta patent på att känna och hela tiden blanda in våra känslor i det hela.

Vi kan helt enkelt låta barnet känna som hen gör, och rikta in oss på att hjälpa hen att göra det hen borde i alla fall.

Advertisements

4 responses to “Vi måste inte tycka tillbaka hela tiden ;)

  1. I DBT pratar man mycket om validering och radikal acceptans. Man kan alltid validera någons känslor och handlingar men det behöver inte betyda att man tycker om handlingen tex.
    ”Åh, blev du så arg att du var tvungen att kasta en stol? Vad jobbigt det måste vara att bli så arg.”
    Bara det att bli validerad kan gör att någon blir lugn eller kan acceptera läget även om inget annat egentligen har förändrat sig

    Från egen sida kan det vara så att man helt enkelt behöver lära sig att acceptera att barnet blir så arg ibland att stolar flyger. Betyder inte att man måste gilla det men att fastna i ”hen borde inte” är inte heller hjälpsamt.
    /Skadlig som nu ska återgå till att skriva paper om organisationsteori

    • Ja, så är det ju. Att validera, visa att vi förstår den andres sida av saken, betyder inte att vi håller med eller accepterar. Däremot är det ofta ett viktigt steg för att kunna ta sig vidare i en diskussion. Jag tänker på Kirkegaard: Om jag ska kunna visa någon det jag ser måste jag först se det som de ser.

  2. Sun Tsuu, känn din fiende, känn dig själv och din seger är aldrig i fara 😉

    Jag tror att man ibland kan göra det enklare för sig själv dock. Jag kan troligen aldrig helt förstå sättet som min son tänker på men jag kan acceptera han upplever saker på ett visst sätt eller reagerar på ett visst sätt och arbeta utifrån det. Så mycket mer effektivt än att tänka ”han borde förstå att…”. Sen kan man kanske samtidigt arbeta med förändring om man är medveten om var gränserna faktiskt går.

  3. Det här är dessutom det sätt man ska angripa mobbing på!
    Hen har så knäppa kläder. Jaha.
    Hen är så dum. Jaha.
    Dvs känner mobbaren så, så gör den ju. Trickset är att man får lära sig att inte agera på de här känslorna.
    Att lära sig att lägga sin känslor hos sig själv. Det är JAG som tycker så, det är inte så det ÄR.

    DET vore väl en kunskap att lära ut i skolan?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s