Här kan vi inte stå

”Skynda er, gå ut nu, här kan vi inte stå!” säger jag. Vi är på väg från den lilla affären bredvid skolan, där vi handlat ett improviserat mellanmål, och vi ska till BUP. Av logistiska skäl måste vi mellanlanda hemma. Jag vill få det gjort så snabbt som möjligt. Vi är inte sena, men inte heller i god tid.

En man med ett paket i famnen är på väg ut genom kassan. Och jag vill helst inte att vi ska stoppa upp hela utgången för de andra kunderna. Eller hålla ytterdörren öppen i vinterkylan.

Tre barn har jag med mig. Mathilda är ett av dem. Hon gruffar lite men går ut genom den yttre dörren. Jag manar på de andra:

”Kom nu, vi kan inte stå här i dörren, vi står i vägen för de andra kunderna!”

När vi kommit ut och går mot bilen säger Mathilda, snett bakom mig:

”Vi kunde det.”

”Va?” säger jag och vänder mig om.

”Vi kunde stå där. Vi gjorde det.”

”Men jag menade att vi kan inte stå där för vi är i vägen.”

”Mamma. Vi stod där. Vi kunde det.”

”Jamen… Jag menade bara att…”

”Vi stod där!” säger hon bestämt. ”Vi kunde stå där, och vi gjorde det!”

Jag ger upp. Hon har ju rätt. Trots alla märkliga saker jag säger på en dag blir hon för det mesta inte ens upprörd, och hon brukar inte kommentera. Hon förtjänade den här segern.

Nu leker ett litet leende i den ena skrattgropen på Mathilda. Plötsligt ler hon stort. Hon driver med mig. Ett metaskämt om bokstavliga tolkningar… Man måste älska henne.

Annonser

One response to “Här kan vi inte stå

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s