Förändringsfientlig: Limmar du också flingpaket?

Häromdagen pratade jag med några autism-mammor över internet. Frågeställningen var: Flingpaketet har ändrat design på affären, men jag har ett gammalt paket som jag inte slängt än. Ska jag limma ihop det och använda till de nya flingorna?

Svaret var ett enhälligt ‘ja’. För vi vet alla hur små detaljer som kan förvandla en helt vanlig frukost till ett slagfält. När man har autism har man det som kallas en detaljfokuserad tankestil. Om paketet ser annorlunda ut är det troligtvis nåt helt nytt i det. De flesta människor gillar inte nytt särskilt mycket. Men vissa gillar det ännu mindre än andra.

”Vadå, jag gillar väl nytt?” kanske du tänker nu. Fast det gör du bara i lagom mängd. Äter du samma saker till frukost? Dricker du kaffe med eller utan mjölk, som du är van? Tar du samma väg till jobbet varje morgon? Grattis, du är antagligen en ganska vanlig människa. Ganska vanliga människor gillar inte förändring. Det spar energi att göra på samma sätt som man alltid gör.

Och lite mer ovanliga människor kan hata förändring. De kan ha så lite energi över i sitt liv till att lägga på ändringar av vardagen att en sån sak som fel flingpaket, eller fel taxichaufför, fel plats eller fel skor, tar all energi som fanns kvar den dagen. Trots att klockan bara är halvsju och solen knappt ens gått upp.

Tyvärr är livet fullt av onödiga förändringar, som inte är nåt annat än rena energitjuvar för den som behöver mer av samma lika än de flesta. Byte av platser i skolan, till exempel. Ett otyg. Byte av klassrum. Att gå mellan flera klassrum…?! Olika skoltaxichaufförer. Skolskjutsar som inte kan hålla tiden. Eller, ve och fasa, ny upphandling av skolskjutsarna.

Det går att göra en massa saker lika, år efter år. Man måste inte hålla på och ändra hela tiden. Faktiskt borde det finnas en fastställd bötessumma varje gång en kommun bara känner att de bara måste blanda om alla korten för alla med autism. Nej, jag är inte ironisk. Det är på tiden att de som bestämmer får känna på vad deras vardagliga beslut kostar våra familjer.

Vad kommer beslutsfattare att tro att det är ok att byta taxibolag? Eller chaufför? Eller tid? Varför byter man överhuvudtaget platser i klassrummet? Om det är så viktigt att byta plats, varför vill inte alla vuxna på kontoret byta rum med varandra sisådär två gånger om året?

Vi NP-föräldrar limmar ihop gamla flingpaket att återanvända när designen på på paketen ändras, om än aldrig så lite. Det gör vi inte för att vi tycker det är superkul, utan för att barnet ifråga inte kan äta frukost annars. Alls. Och för att varje onödig förändring tar värdefull energi från personen med autism, energi som hen behöver till att orka med sin vardag.

Till dig som tycker att jag överdriver har jag bara en sak att säga: Har du någonsin i ditt liv övervägt att limma ihop gamla flingpaket för att ditt barn ska kunna äta?

Nej, jag trodde väl inte det.

Advertisements

20 responses to “Förändringsfientlig: Limmar du också flingpaket?

  1. Åh detta byte av platser i klassrummet gör mig galen! Så onödig stress man utsätter barnen för. Tror de byter ungefär en gång i månaden i sonens klassrum.

  2. Inte limmat flingpaket, men jag har känt skräcken när den där speciella asics-strumpan inte längre saluförs på den lokala sportbutiken (kanske pga att vi köpt upp hela restlagret) och lyckan när man inser att asics fortfarande producerar den och att man köpa den på internet….
    Så att dottern kan klä på sig på morgonen.

  3. Vi hade ett möte med skolan (material för en roman där) men en av sakerna var att läraren tydligen hade pratat med barnen innan jul att de skulle få nya bänkar i skolan. Att informera föräldrarna med det autistiska barnet föll dem dock inte in. Sen var det visst vår sons fel att han inte hade lust att komma och titta på klassrummet när läraren frågade på fritis dagen innan skolan började. Som jag tror att Bo skulle säga så blev det lite dumt om man tror att en 7:årig autist skulle förstå behovet av att avbryta en lek för att titta på ett klassrum. Så där gick första veckan med bråkiga morgnar för att barnet inte kunde sätta sin väska någonstans längre.

    • *andas ut väldigt kontrollerat för att motverka den plötsliga affektökningen*

      • Det tog mig ett par timmar att förstå varför jag var så ledsen efter mötet. Ingen validering alls att jag och hustrukär gör ett hästjobb eller att vi har jobbigt. Ingen validering för att det skulle kunna finnas skäl att vara orolig för att barnet har haft 13% frånvaro förra terminen eller en insikt att det är skäl till oro när ett barn börjar inskränka på sitt ätande och bara vill ha mackor till lunch…

  4. Ni kanske inte vill ha tips och råd men mig slog det att jag nog skulle välja att alltid ha flingor upphällda i någon form av glasbehållare eller genomskinlig plast. Alltid samma behållare alltid synligt innehåll. 🙂

  5. Jag har många gånger flyttat saker från nydesignad förpackning till den gamla, välkända förpackningen. Jag anpassar allt jag kan för att spara på dotterns energi och för att undvika onödiga meltdowns.
    Omgivningen ser en mamma som curlar in absurdum och låter mig veta att dottern måste utsättas för förändringar, annars lär hon sig aldrig att hantera dem.
    Innan vi förstod att dottern har autism och hon fick sin diagnos hade hon utsatts för en icke anpassad tillvaro i 10 år…det ledde INTE till att hon lärde sig hantera t.ex förändringar, det ledde till en KRASCH, utmattningsdepression och sjukskriven från skolan i mer än ett år.
    Länge leve limmandet av flingpaket!!!

    • Precis så är det. Det handlar inte om att lära sig hantera förändringar. Det handlar om att ha ett sätt att fungera som gör många förändringar väldigt, väldigt energikrävande.

    • Jag tänker att många förstår inte funktionsnedsättningsbegreppet. Om man har en funktionsnedsättning räcker det inte med att träna mer. Det räcker inte att anstränga sig mer. Det går ändå inte. Och det gör sönder personen ifråga att försöka. Det är vad själva definitionen säger.

      Hade det räckt att träna hade man inte haft en funktionsnedsättning.

  6. Så himla klockrent!
    Kan man skicka mejl till dig? Behöver tips om hur jag ska få skolan, habiliteringen och övriga myndigheter att förstå vad vi behöver hjälp med 😡

    • Jag hinner inte svara på såna mail, tyvärr, får för många! Men jag kan rekommendera npf-grupperna på facebook, till exempel ”Autismspektrum skola” eller ”Låg-affektivt bemötande NPF”

  7. Snart kommer vi byta plats upp till flera gånger om dagen på kontoret för vi ska bli aktivitetsbaserade. Det kommer göra oss väldigt mycket mer kreativa sägs det, men jag tror snarare att vi blir mindre effektiva.

  8. Jag är vuxen med ADHD och jag hittade din blogg och kände igen flera saker även om det kanske inte alltid är så fruktansvärt viktigt med små ting som utseendet på flingpaketet så känner jag igen den bekanta frustrationen som uppstår hos mig då mina rutiner kastas om! Jättefin blogg och mycket tankeväckande vardags problematik. Tack för att jag får följa med på eran resa, fortsätt med den! Kram ☺️👍🏼

  9. Pingback: Den bästa sortens personkemi | M som i underbar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s