Det tar aldrig slut

Precis så är det.

coping

Jag brukar tycka att det är viktigt att lyfta det positiva i att ha en familj med funktionshindrade barn. Och visst är det fantastiskt. Givande. Jag skulle inte byta bort det för något i världen. Det här är min familj. Mitt liv. Men..

Det tar aldrig slut. Det finns ingen vila. Man jobbar varje dag i en never ending spiral.. Med T som har all anpassning i skolan fungerar det för det mesta – så länge vi bara lullar på.. men för de barn som går i vanlig skola är det en kamp varje dag. En evig balansgång mellan jämnmod och hysteri.

Att leva ett ”vanligt” liv och befinna sig inom spektrumet innebär att en dag med kompislek fungerar fint men när den är över kraschar livet. Det innebär att när fritids myser till det med julmellis istället för bara vanligt mellis har vi ett barn som inte sover utan…

View original post 181 fler ord

Advertisements

4 responses to “Det tar aldrig slut

  1. Urk, den träffade trots att vi inte har det så illa.
    Ibland önskar jag att jag bara fick gå runt och vara sur och arg ett tag utan att allt riskerade rasa på grund av det. Men de känslorna smittar för mycket för att det ska vara värt det utan att det blir ännu mer arbete.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s