En bra dag, varje dag: Barn ska inte gå sönder av överkrav och stress

All träning, all förberedelse, all inlärning som vi har som mål för våra barn måste vara sekundär till att få må bra. Att ha en bra dag, varje dag. Vi ska inte offra barn på vägen för att de inte är som alla andra – vi ska lära speciella barn hur man lever livet på ett speciellt sätt.

Ofta när det strular med saker som att komma till skolan, skaffa vänner eller orka med intressen tänker jag på en sak: Några av våra barn kommer kanske aldrig att ha ett ”vanligt” liv. De är inte vare sig intresserade av eller utrustade för ”villa, vovve och Volvo”. Jag har till exempel barn som är begåvade och framåt, men kanske aldrig kommer att orka jobba 100%.

Så i vår familjs vardag tränar vi på att lägga upp livet efter sina egna förutsättningar. Det är vad barnen framför allt kommer att ha nytta av i sina liv. Det är en livskunskap som alla människor behöver. Men de flesta människor kan hitta andra som liknar dem att spegla sig i, och lära sig av, nästan överallt. Det kan inte de speciella barnen. De som inte har det som alla andra. Vi måste hitta en väg tillsammans, utan att ha självklara mål som jobb, familj, barn och hem, och utan självklara förebilder bland grannar och bekanta.

Allt det andra… Pft! Flera av våra ungar är riktigt begåvade. Rent akademiskt har jag inga tvivel på deras förmågor. Det är annat som ligger i vägen, svårigheter som antagligen kommer att finnas där hela livet. Så vi måste hitta sätt att förhålla oss till det som är svårt, och skapa fungerande strategier, i stället för att bara sprattla emot och inte komma någonstans alls.

När skolan – eller vardagen – strular, då hjälper det att omfamna den här tanken:

Idag tränar vi på att spara på sin ork och värna sina gränser, för det är vad de här barnen kommer att behöva bli bra på. Det är vad de i första hand behöver lära sig, inför livet som vuxna. Allt det andra kan man faktiskt ta igen senare, om man bara håller som människa tills dess.

För barn ska inte gå sönder av stress, utmattning och överkrav. Det är nämligen inte något som ger dem goda odds för ett bra liv som vuxna, tvärtom. Därför måste vi hålla ögonen på målet, och inte fastna i att saker måste vara som för alla andra, eller som de alltid har varit.

Alla barn behöver särskilda hänsyn och särskilda anpassningar, jämfört med vuxna. Och några få barn, som har ett särskilt stort behov av stöd, de behöver ännu mer att vi vuxna tänker till, så att de precis som sina jämnåriga kan ha ett bra liv, både här och nu och på sikt. Inte antingen – eller, utan både ock. Det är vårt jobb.

All träning, all förberedelse, all inlärning som vi har som mål för våra barn måste vara sekundär till att få må bra. Att ha en bra dag, varje dag. Eller i alla fall så nära varje dag som det bara går. Vi ska inte offra barn på vägen för att de inte är som alla andra; vi ska hjälpa dem att utvecklas utifrån just de förutsättningar och fantastiska personligheter de har. Vi ska lära speciella barn hur man lever livet på ett speciellt sätt.